Annoyed librarian - 2.0 som verktyg eller tidskrävande aktivitet

Om det känns som hjärnan är mos kan man ju bli ungefär lika irriterad som
Annoyed Librarian Whatever it is, I'm against it :

Om bibliotekariers sociala nätverkande tycker bloggaren just nu:

"The twopointopians are always wetting their knickers over Facebook and other "social networking" sites. They want to stick their smiley librarian faces all over the Internet in the hope that some teen desperate for a "friend" will give them a super poke. The question, though, is how do these smiley librarians measure success?"

Svaret på bloggen är ett välfyllt fysiskt bibliotek. I Skåne nordost hoppas vi på ökat samarbete kring 2.0-arbete och unga och i vår diskussion har vi väl precis anknytit till Annoyed librarians poäng: 2.0 är inte verktyg. (Fick jag nobelpris nu?). Nej men allvarligt; vi kämpar hårt för att överhuvudtaget få nätverka utanför den fysiska miljön samt för att få tillgång till de verktyg (som föknippas med 2.0) som skulle vara värdefulla i vår verksamhet. När de sedan är inom räckhåll, eller man fått en liten liten liten del av den här världen involverad i kommunal byråkrati, då drar man en suck av lättnad och hoppas utvecklingen sedan ska rulla på av sig själv. Eller? Att kommunicera med användare och skapa gemensamt eller bistå med sina tjänster är minst lika kinkigt med 2.0-verktyg som det är i fysiska livet. Användarna/medborgarna/folken är inte totalt lättflörtade bara för att man befinner sig på en blogg eller ett socialt nätverksforum. Precis som med biblioteksverksamhet IRL så tar biblioteksverksamhet In NonReal Life, tid och engagemang.

Självklart? Kanske. Fast visst pratar vi jäkligt mycket om "verktygen" just nu och inte om idéerna och aktiviteterna? Om man har en kommunal blogg behöver det ju inte vara bibliotekarier som bloggar där. Man kan ju bjuda in andra... Oj så radikal jag är nu.

LibrarianInBlack. Fler "by default", skönt.

Jag har blivit tipsad av Jakob (tack) att läsa bloggen LibrarianInBlack , resources and discussions for the "tech-librarians-by deafult" among us (suveränt!) och deras inlägg om 2.0-verktyg/verktygslåda från Mcmaster university. Enjoy!

Ungdomar älskar reklam. Inte. Transparent reklam då?

Ibland kanske de lättaste exemplen ska användas för att börja diskutera hur informationsverkligheten förändras. Eller redan har förändrats. I Internetworld finner vi just ett sånt enkelt men mycket viktigt exempel:

Magnus Höij skriver "Ungdomar älskar reklam" och syftar naturligtvis på en reklam som smiter in i medvetandet som vilket annat informationsbrus som helst... Det ska inte skava någonstans utan vara totalt anpassat till just dina 2.0-synapser.

I texten beskrivs reklambegreppet som föränderligt beroende på människors inställning till olika typer av information. Visst är det så. Gränserna förflyttas ständigt beroende på ideologiska vågor i samhället.

Hur vill vi ha det i en 2.0-värld? Är det så att om reklamen blir visuellt bekväm och finner sig väl tillrätta sida vid sida med andra budskap och de lyckas finna precis dig som är intresserad - är det då inte helt okej att alla typer av aktörer blandas samman och inga gränser upprätthålls?

Samarbete, utbyte och tilltro i all ära. Men infovetare bör vara aktiva i den här diskussionen... Mest av alla borde ungdomsbibliotekarierna gå in i den här verkligheten och arbeta med ungas infokompetens/verktyg så att de har möjlighet att göra sina egna kritiska val.

Ungdomar gillar inte alls reklam. Den irriterar och stör den "egentliga" webbanvändningen... Även detta tar artikeln upp men menar att den nya reklamen suddar ut gränser och blir smidigare... Alltså kommer vi sluta irritera oss och istället suga upp cocacola reklamen som svampar.

Som sagt. Upp på barrikaderna och fortsätt jobba med människors möjlighet att ta reda på avsändaren och skilja olika typer av resurser åt, bedöma dem i deras sammanhang och välja eller välja bort... Och skapa själva. Det står väl högst på dagordningen just nu och gör biblioteksverksamheten än mer "hemlös". Vi lever i en tid av eget skapande men istället för att arbeta med det så fortsätter vi att vara intermediärer, tillgängliggörare av det tryckta ordet... Låntagarna är mottagare punkt

Join

Gruppen Librarians for Informational Commons and Another Europe på Facebook:


"A network of librarians and library activists, created within the process of the European Social Forum. The time has come for the library and librarians to go on the offensive! Either "information society" means that the public is informed, or it is an empty phrase of technocrats. The European Social Forum (ESF) is by far the largest European space for organisations, movements, networks and individuals engaged in building a more sustainable, democratic and equitable society. This involves networking, knowledge building, and opinion making. Libraries have an important role in the forum process, as institutions designed to organize information resources, promote learning and offer a common space in society. However, we believe libraries and librarians could work more actively to secure free public access to all kinds of information resources, and for information being regarded as a commons."

Synliggöra folkbibliotekens uppdrag. Är det möjligt?

21 100 kronor i minimilön för sjuksköterskor som har kortare utbildning än oss. Får vi se strejkvarsel från DIK i modern tid? Antagligen inte, för vi är inte tillräckligt bra på att marknadsföra det viktiga arbete vi utför. Vilka tänker på vår verksamhet som en central del av det gemensamma samhället.

Ett stort ansvar ligger på oss "på golvet". Men ett stort ansvar att göra vår omfattande verksamhet känd har också chefer, DIK och Svensk biblioteksförening.

I taket lyser stjärnorna som film

Nu blir I taket lyser stjärnorna film. Johanna Thydells bok är klippt och skuren för den här utvecklingen.

Partcipative web & user-created content

Jag har haft stor nytta av Participative web and User-Created content. Som institution skall man kunna ladda ner den gratis från sourceOECD.org.

Yrkesidentitetskris

Hallå?
Tycker alla bibliotekarier att jag lever på en separat planet?
Mitt arbete med nätresurser OCH fysiska resurser verkar ju komma från ett annat solsystem.
Skall bibliotekarier som arbetar med de förändrade villkoren för informationsförmedling och lärande skaffa sig nya jobb? Ska vi heta något annat? IKT-pedagoger? Informationskompetens-tänkare? Och skaffa en egen intresseorganisation?
Typ: Svensk förening för god informationsinfrastruktur åt alla!

Svensk biblioteksförening betyder ju Svensk skönlitteraturförmedlingsförening.

Nu ska jag äta glass. Sen ska jag fortsätta bygga förslag på bokcirklar på nätet till vårt bibliotek och studiefrämjandet.

Ska jag skaffa ett nytt jobb för att jag inte är litteraturpedagog så får min chef väl säga till.

Bock i Örtagård

Biblioteksbloggen gör mig uppmärksam på att Niklas Rådström fått årets Piratenpris. Istället för att uppmana er att läsa Rådström så siktar jag in mig på Piraten... Vansinnigare, roligare och mer engagerad historia än Bock i örtagård har jag aldrig upplevt. Lyssna gärna på den i uppläsning av Hasse Alfredsson. En oförglömlig upplevelse.

Är bloggar bra för böcker? Frågan är en annan

LIS news frågar Have blogs been good for books? Men man svarar i själva verket på en bredare fråga genom att hänvisa till Observer Review där bloggaren Robert McCrum hävdar:
"What's not in doubt is that it's a huge democratic moment: more people than ever before are being able to share their ideas and feelings with a global audience, and to engage in a vivid contemporary dialogue about the meaning of culture, in books, film, music, theatre and art."
Jag har hjälpt unga att lägga upp sociala nätverksforum och de har handlat om så skilda saker som Irlands historia och just litteratur & film... Att skapa egna och delta i större forum ger stor insikt i hur 2.0 fungerar.

McCrum konkluderar även att vi antagligen "live in a golden age of self-expression". Och det handlar ju mycket forskning om barns och ungas nätanvändning om. Vad kan vi då göra i denna gyllene era av möjligheter att uttrycka sig, samla information och utbyta åsikter?

Levande demokrati, yttrandefrihet & fri information åt våra unga

Svensk biblioteksförenings verksamhetsplan 2008-2009 (finns att hämta i sin helhet på föreningens webbplats). I första stycket om vision och vilja kan vi läsa:

"Bibliotekets huvuduppgifter är att garantera fri tillgång till information /.../" samt
biblioteken "utgör en grundförutsättning för ett livslångt lärande, en levande demokrati, yttrandefrihet och kulturell utveckling"

Gäller detta reflekterande och flerbottnade uppdrag bara vuxna?

På vilket vis levandegörs uppdraget med fri tillgång, yttrandefrihet och en levande demokrati för våra unga användare?

Praktiken är allenarådande. Sagostund. Bokprat. Vi måste lära oss att beskriva och planera vår verksamhet utifrån dessa mål! Hur möjliggör vi på mitt bibliotek fri informationstillgång för ungdomar i vår kommun? (etc etc etc)

När får vi se organisationen marknadsföra och satsa på dessa uppdrag för våra unga användare?

Och när får vi en djup diskussion om vår förändrade informationsverklighet?

Astrid Lindgren & partcipatoriskt kunskapsbyggande. Demokratisk indexering...

Betongrövar i svensk biblioteksförening?

Biblioteksföreningen är total- konservativ. Sitter bara betongrövar med liten insikt i samhällsutvecklingen i den här föreningen? Novis som jag är i yrket så har jag ingen koll. Men Library lovers – kampanjen är ju bedrövlig. Nu kommer nästa PR del i denna satsning; Projektbidrag till ”läslustarrangemang”. Biblioteksföreningen kommer att stödja ”100 höjdare för läsning”. Vad kan man få? 10 000 kronor per projekt.

Om projektet skriver Biblioteksföreningen:

”Lyfta barnens läsglädje”

”Det kan handla om författarbesök, speciella temasagostunder, uppsökande verksamhet på förskolor m m. Vi ser gärna satsning på läsovana barn och barn med läshinder”

Amen.
Vad gör biblioteken i dag? Varje dag? Hela tiden?

Webb 2.0 medför att dagens unga är (eller kan vara) aktiva informationsanvändare och ha tillgång till fler kanaler för påverkan och kunskapsinhämtande. Ett hav av resurser ligger framför oss för att arbeta med barns och ungas färdigheter på ett kreativt sätt. Hur svarar Svensk biblioteksförening på denna utveckling? LÄSFRÄMJANDE. Så j**la enbent!

Jag vill se aktiva barn, delaktiga barn. Glittrande ögon och engagemang. Satsningar på gemensamt skapande.

Snälla berätta nu för mig att jag har fel! Att vi visst vill arbeta med ungas redskap och i ungas verklighet! Berätta för mig att vi inte är en yrkeskår som gör samma sak i dag som 1990! Berätta för mig att vi har ett fackförbund och en intresseorganisation som arbetar aktivt med redskapen och tänkandet i vår nuvarande informationsverklighet! Att man inte tiger still och är nöjd med den generationsklyfta vi redan har.

Oberoendeframkallande eller enbent - Upload a doc

Read this doc on Scribd: Oberoendeframkallande eller enbent

Internetfiltrering & blockering. Myspace och Kina.

Efter krisen i Lhasa uppkom flera frågetecken kring nyhetsrapportering, censur och förtryck. Med OS-rapporteringen från Kina hoppas jag att vi får se fortsatt rapportering om begränsningar av yttrandefrihet. Läs mer på bloggen Internet & democrazy som har samlat en mängd informationsresurser kring Tibet och China. De har också rapporterat om konsekvenserna av "china´s great firewall".

Medan diskussionerna om filtrering, censur och tillgängliggörande är en stor fråga i t ex USA och Canada med utgångspunkt i barns och ungas trygghet kontra risker, så saknas kanske medvetenhet om de stora aktörerna när det gäller att möjliggöra nationers censur. Det är lätt att ge sig in i en diskussion om anonymitet och otrygghet på Myspace. (Ett forum som nu gått opinionen till mötes och lovat vidta diverse åtgärder- läs vidare i Computerworld.) Men medan diskussionen inom USA om konstitutionen och yttrandefrihet kontra begränsningar är påtaglig så är USA är den största leverantören av Internetfilter till antidemokratiska regimer (se Hamade, S N Internetfiltering and Censorship).

Affärsdrivande 2.0 fast 2.0 är redan passé

"Webben 2.0 blir affärsdrivande" (sic!?) är rubriken på en artikel i Computer Sweden i dag. Med tanke på de många samtal vi haft inom bibbliosfären angående medvetenheten om webb 2.0 och dess potential så citerar jag nu denna artikel som exempel. Exempel på vad? Jo att diskussionens vågar inte går höga inom den kommersiella sektorn utan att man där kollar in trender och möjligheter. Man stannar inte i en absurd diskussion om webbutvecklingen är av godo eller ej. Man nöjer sig inte heller med att inte ha koll på läget och tiga still... Som bibliotekssverige i mångt och mycket gör.

Nu drar jag lite väl stora växlar på den referens jag angivit så ni får själva fylla i luckorna eller välja att tycka tvärtemot...

Det är ju bra att 2.0 ger "möjligheter att samla ihop information och att användarna kan anpassa den efter ens egna intressen." Tjohoo. Tänk om det funnits bibliotekarier i kavaj och brallor med pressveck...

Men samtidigt som webb 2.0 blir en självklarhet i affärsvärlden säger en intervjuade i artikeln att webb 2.0 redan är passerad... Så när jag hävdat att 2.0 kommer att omstruktureras och ersättas av semantiska webben till 2010 så har jag kanske rätt...

Vuxencentrerat perspektiv och ungas informella lärande

Medierådet återger innehållet i en rapport om medias påverkan på unga. Den kan i sin helhet läsas på FutureOfChildren.org (eller hellre skummas för flera av slutsatserna känner vi igen). Kirsty Youngs artikel om barns informella Internetanvändning som publicerades i Computers in human behavior, 24 (2008) tar sin utgångspunkt i ungas informella lärande. Hur olika bilder får vi om vi studerar "påverkan" utifrån ett vuxencentrerat perspektiv jämfört med om vi utgår från ungas eget lärande?

Här är en liten jämförelse av perspektiven:

Young pekar på vikten av att synliggöra de ungas nätanvändning och hur den kan komma att påverka inte bara det framtida nätets utformning utan våra samhällen som helhet. Hon konkluderar att vi måste röra oss i från ett vuxencentrerat perspektiv med betoning på teknologi! I medierådets återgivning av rapporten finner vi att "Lärare bör /.../ utbildas i användningen av ny teknologi och hur de t.ex. kan stävja nätmobbning och fusk."
Vart bör vi istället vara på väg än mot nytt lärande av "ny teknologi"? Young menar att vi måste titta med omsorg och noggrannhet på de färdigheter och den kunskap unga lär sig genom informell nätanvändning dvs egen praktisk användning av nätresurser som inte leds av skolan eller liknande.

Medierådet skriver om FutureOfChildrens rapport att "Det medieinnehåll som används av sociala skäl, för att kommunicera med andra, är positivt – det höjer barns och ungas sociala kompetens. De lär sig att samarbeta och vara öppna och toleranta mot sina medmänniskor." Kan vi stanna där? Young menar att vi inte kan titta på ungas nätanvändning som en isolerad företeelse. Istället tänker hon globalt och lokalt och menar att den informella nätanvändningen över tid kan påverka våra sociala strukturer.

Youngs artikel är spännande för att den tittar på olika förmågor och karaktäristik hos aktiva nätanvändande ungdomar. Dessa drag hoppas hon kan vara en hjälp för att vidare studera nätanvändningens kognitiva och sociokulturella påverkan.

Vad ska vi göra då? " Politiker på alla nivåer bör finansiera initiativ som exempelvis informationskampanjer med syfte att motverka riskfyllda beteenden." Riskerna är en viktig ingrediens som i alla sammanhang skall nämnas. Men om vi backar från ett vuxencentrerat perspektiv? Går man till ursprungsrapporten (pdf) så skriver Subrahmanyam & Greenfield (s. 119) att den stora utmaningen för skolan är att eliminera de negativa effekterna av nätanvändningen "in educational settings while perserving their significant contributions to education and social connection".

Är det risker och formell användning utifrån vedertagna perspektiv och metoder som bör vara fokus? Eller behöver vi mycket mer uppmärksamhet på lärandeprocesser via interaktivitet och samarbete på nätet?

Uttalande jag aldrig kommer glömma

Min idol Johan Lönnroth skrev

"Stora helveten vidgar själen!!"

Snacka om mitt i prick... Kolla på alla lysande författare.

Unga användare & social webb i biblioteksverksamheten

Biblog - bibliotek og IT diskuterar Casey & Stephens artikel i senaste Library Journal under rubriken Teenagere på biblioteket. Efter att ha gått igenom olika exempel på förbud och begränsningar av ungas nätanvändning på ett danskt bibliotek sammanfattar bloggaren utifrån artikeln att

"det er forkert at forbyde teknologi eller internet (mobiltelefoner, spil, sociale hjemmesider osv.). I stedet skal der laves reglementer for anvendelsen af det.."

Det är ju bra. Men förutom mer instruktioner kring hur man använder Internet behöver vi mer aktivitet kring ungas nätanvändning - i regi av biblioteken. Detta kräver dels att vi måste planera bibliotekslokalerna så det blir möjligt att ha "verkstäder" kring nätanvändning med ungdomar. Men det kräver också - som Biblogens exempel visar; ett skifte från förbudstänkande till möjlighetstänkande.

På vägen mot stora förändringar av ungdomsverksamheten och inställningen till sociala webbresurser kan vi göra små förbättringar: Visa på bibliotekariernas tillgänglighet för ungdomar, tonåringar och unga vuxna. Om man t ex marknadsför "boka en bibliotekarie" se till att där finns möjlighet att boka hjälp för att arbeta med den sociala webben.

Böcker om bibliotek 2.0, kokböcker eller filosofi?

Bloggen Information Literacy And Web 2.0 recenserar Information Literacy Meets Library 2.0 av Peter Godwin and Jo Parker (red.)
På bloggen skriver man att bibliotek 2.o kan beskrivas som "the application of interactive, collaborative, and multimedia technologies to web-based library services and collections." Betyder detta att boken anammar nya perspektiv på informationsbegreppet som sådant? Är det ett paradigmskifte på gång där vi får se olika typer av informationskällor på olika nivåer bedömas utifrån sin kontext och samhällets samt medborgarnas behov. Får vi se positivismens och effektivitetssträvandets analkande död?

På bloggen skriver man också "These developments challenge librarians involved in information literacy with more complex and diverse web content, a range of exciting new tools with which to teach, and a steep learning curve to adjust to the constant change of the Web 2.0 world."

Vi skriver väl alla under på en hög grad av utmaning, en värld färgad eller infiltrerad av web 2.0 och att webbinnehållet absolut är skiftande, spännande och komplext eller vilka adjektiv man än vill använda.

Jag beställer boken och hoppas att den inte hamnar på kyrkogården bredvid How to Use Web 2.0 in Your Library av Phil Bradley. Ändlösa handböcker som berättar samma sak: Hur du har p
praktisk nytta av olika 2.0-verktyg i din verksamhet. Det betyder dock inte att man ifrågasätter grundvalarna för verksamheten. Att gränserna mellan webb 1.0 och 2.0 överskrids eller att biblioteksverksamheten kan kallas 2.0.

Vi har läst för mycket om hur man passerar googleanvändarstadiet, använder onlinespel i skola och organisationer eller marknadsför verksamheten genom Youtube och FlickR. Nu behöver vi gemensamma diskussioner och ifrågasättande av de vedertagna gränssättningarna i vår professionella kunskap. Är minabibliotek.se vårt föredöme i en 1.0-baserad verksamhet eller skall vi våga ta större steg?

Fashionable technology

Den här busken är enligt mina känslor interaktiv. Den säger f*ck you... Men det går inte att genmäla. Kan artefakter vara interaktiva? Eller är det bara kommunikationen som artefakterna används till som kan vara det? En buske var ju ett dumt exempel. Den svarar ju i någon mening, så som allt levande gör.
Men kläder då? I senatse numret av Plaza som jag bläddrar på tåget får jag veta att framtidens mode nu är här och att industrin tagit nya tag efter IT-bubblans besvikelser då man trodde att kläderna skulle känna och kommunicera.
Tidningen berättar att
"Phillips presenterat Design probes med tatueringar som växer fram vid beröring och halsband som kan uttrycka känslor"
Till sommaren kommer en bok om "de senaste landvinningarna inom bärbar teknologi". Vad detta betyder kan vi väl bara gissa. Boken heter hur som helst Fashionable technology och den går att hitta på Amazon. Så antagligen är det på svenska den kommer i juni. Själv hoppas jag på tröjor som själva går till tvätt maskinen när det är dags och att kylskåpen vi alla hört talas om - som själv beställer de varor som är slut - snart blir verklighet. Inte för att jag skulle ha råd. Men det vore kul...

Mors dag, informationsvetare & mamma. No way.

The shifted librarian skrev för några dagar sedan:

After the questions about gaming, the thing I’m asked about the most these days is how I balance work, home, and the crazy speed of the online world. For most of my professional career, the line between work and personal has been blurred, making it difficult to tell where one starts and the other ends.

Jag väljer att citera henne i dag på Mors dag. Nej, det är inte åttonde mars - jag vet. Utan ett jäkla konsumistiskt pling-plong tingel-tangel fjanteri. Men det finns en likhet mellan internationella kvinnodagen och mors dag. Frågan om att kunna ta del av olika sfärer, engagemang och sammanhang i livet. I min hjärna spelas de ständiga frågorna upp:

-Hur hinner du?

-Har du någon annan som tar hand om markservicen?

-Sover du aldrig?

Till skillnad från The shifted librarian så har jag ingen karriär. Jag är nog en ganska genomsnittlig morsa som jobbar heltid och har två barn. Vad som gör att frågorna tornar upp sig är att jag har ett intresse som väcker uppmärksamhet i mitt yrkesliv - webb 2.0. Tidigare har jag i omgångar varit politiskt aktiv och då har frågorna varit exakt de samma! Som tjugoåring fick jag en plats som kultur och fritidspolitiker. Då hade jag bara ett barn och pluggade - absolut ingen omöjlig situation. Ändå kom frågorna vid varje sammanträde eller samkväm; var är din dotter nu?

Navelsträngen sitter fast i morsan för alltid. Eller? Min man jobbar heltid natt, pendlar betydligt mer än en timme till jobbet, bygger ett socialt nätverksforum och spelar nätpoker jämt och ständigt. Dessutom läser han en massa tidningar och böcker om pokerstrategi. Vilka frågor får han? Inga. Det är ju självklart att någon annan sköter markservicen, nattar barnen, går på föräldramöten och handlar soyamjölk.

När man söker bloggar om feminism så får man en betydlig mängd träffar (vilken typ av sökmotor eller socialt nätverksforum man än använder) om den förtryckande feminismen, de stackars kuvade männen och svenska dagbladets onyanserade antifeministiska prosor.

"Gift dig och du ska ångra det" säger Ulrika Knutsson just nu på P1 och citerar Kirkegaard. SACO har nämligen i veckan visat att kvinnor tjänar på att bli förbli singel medan män tjänar på att gifta sig (läs vidare här, inget har hänt sen sjuttiotalet????).

Okej. Åter till The shifted librarian. Ja, det är faktiskt ett problem med att välja en föränderlig Internetvärld som sitt intresseområde. Jag skulle kunna komma på trettio andra saker jag är intresserad av som hade varit ett enklare val. Men är man bibliotekarie och arbetar med informationsresurser - vad har man då för val? Bibliotekarier har alltid arbetat gratis. Äldre och yngre bibliotekarievänner säger samma sak; man jobbar alltid hemma. Hur då? Jo genom att läsa den franska skönlitteraturen till en temakväll eller plöja all barn och ungdomslitteratur till ett bokprat över en helg eller på kvällstid.

Skillnaden i jämförelsen är kanske att 2.0-världen aldrig tar slut. Det är alltid total panik i hjärnan för att jag inte hänger med, inte hinner och ser alla tjugotusen intressanta grejer blinka förbi som jag vill ta del av... Vid sidan av allt som händer genom nätverkande och kollobrativt arbete finns alla tidskrifter och all litteratur man vill läsa. 2.0 stannar ju inte på nätet. Det samlar sig i tidskrifter inom alla discipliner och i litteratur från silicon valley likväl som från idealister.

Långt blogginlägg. Slutsats? Jag tänker att antingen man är intresserat fotfolk eller The shifted librarian så är ju svaret: Nej det går inte ihop. Ändå fortsätter vi leva detta liv för vi kan inte välja ett annat. För vad vore alternativet? Avrätta mina barn, sluta tvätta eller ge upp mina intressen och bli "bara" mamma??? Det hade väl varit ett passande beslut att ta en sån här dag när såväl Kappahl som Adlibris och Twillfitt lurat sig in i min mailkorg och uppmuntrar till köp av kokböcker, siden- nattlinnen och trosor.

Ska jag shoppa till mig själv på mors dag? Inte särskilt 2.0-inspirerad reklam. Hade de velat ha mig på kroken så hade de gjort reklam för Participative Web and User-Created Content: Web 2.0, Wikis, and Social Networking som nu finns på Adlibris... Men ha ha, den har jag redan läst. Utländska nätbokhandlare är snabbare... Fast inte avsevärt mycket, det ska villigt erkännas.

Att vara informationsvetare är kanske det svåraste som finns. (Ja, jag stödjer sjuksköterskornas strejk men vilken arbetssituation och vilka löner har övriga akademikerkvinnor i offentlig sektor? Ja - ni har ansvar över liv och död. Men jag har en del av det viktiga ansvaret att säkerställa ett demokratiskt samhälle.)

Visst stämmer alla frågor - det går inte ihop. Så vi kan väl tillsammans bygga en vänlig värld där det finns några webb-intresserade kvinnor kvar som inte är barnlösa/barnfria?

En start är att ha informationsuppdatering som en del av jobbschemat varje dag... Att sammanträden och möten läggs på tider så att dagis & fritids hinner öppna och ungarna lämnas av. Att ungdomslitteratur och MySpace får läsas och användas på jobbet. Att man aldrig aldrig mer får frågor (med underton) "Vad gör du" när man sitter vid datorn på arbetstid.

Bibliotekarieyrket är inte stämplar, bokvård och skönlitteratur till 100%. Bibliotekarieyrket är söktjänster, osynliga webben, web 2.0, semantiska webben, uppsökande, medkännande, teoretiserande, överbryggande och nyfikenhet. Vi kan också beskriva det som ständig förståelse och kunskap om

kunskapsorganisation

informationsbeteende

informationsarkitektur

Vad betyder det?

Kompetensutveckling twentyfour-7.

Varna inte kvinnor för att göra karriär. Varna dem för att bli informationsvetare.

e-demokrati betyder omorganisation i skepnad av en interaktiv bläckfisk

IDG skriver om e-resurser för demokrati. Är det verkliga förbättringar av demokratin som kommuner i Sverige uppnått med förslagslådor och webbsända sammanträden undrar man i artikeln.

Man konstaterar att resultaten inte är överväldigande. "Det trots att Sverige är en av toppnationerna när det gäller nätanvändning. Det i sig borde skapa goda förutsättningar för medborgardialog via nätet." No shit... Men vad gör man? "Det som generellt saknas är politisk vilja och resurser för att prova ute i verkligheten". Hoppas några politiker och IT-makthavare i kommunerna lyssnar...

Men intresset för ökad medborgardialog på nätet skiljer sig mellan olika grupper berättar man också:

"På kommunnivå har en undersökning visat att det framför allt är äldre manliga beslutsfattare som är ointresserade av e-demokrati, medan yngre män och kvinnor i alla åldrar visar större öppenhet. "

Okej. Så om vi bryter mansdominansen och övre medelåldersdominansen i beslutsfattande forum i kommunerna så får vi se en förändring? Gubbarna är bromsklossar? Naturligtvis är det inte så enkelt. Men vad som är extremt påtagligt och enerverande är att biblioteks- och informationsvetares kunskap negligeras. En marknadsföringsutbildning från 80-talet med ett totalt annat medielandskap smäller högre än de kunskaper vi som är aktiva inom infosektorn i dag har om kommunikation och informationsflöden.

Med lite mer ödmjukhet och framför allt kunskap om olika kompetenser kan vi komma en god bit på väg i kommunerna. Men det krävs också vilja och ett förändrat tänkande. Envägskommunikationen sitter fortfarande i ryggmärgen. Kommunala webbplatser vill gärna ropa (men hur väl klara de ens det?) men de vill inte ha svar.

"Medborgarförslag" verkar vara en fråga som IDG riktat in sig på i artikeln. Men medborgarförslag behöver inte ha något med e-demokrati att göra. Du kan ju lika väl posta dina förslag och få dem lagda i en fysisk glömborthög som i en digital. Att samverka, samtala och bjuda in till gemensamt skapande av medborgerliga mötesplatser på kommunala webbplatser borde väl vara en självklarhet.

I den aktuella artikeln talades om demokrati.

Demokrati.1.0 lever vi i. Politiker talar. Vi lyssnar. Kommuner publicerar kontaktuppgifter och badets öppettider på sina webbplatser. Hur skulle demokrati.2.0 se ut?

Öppna arenor på nätet. Kommunal webbverksamhet som vågar vara organisatoriskt uppbyggda som en fingerfärdig bläckfisk. Ett ord och en handling med i varje viktigt sammanhang på nätet. Nästa steg är tilltro, inovativ kraft och tillit! Kommunalt anställda i centrala sociala forum. Gemensamt byggda kommunala webbplatser som bjuder in den mångfald som finns på den aktuella orten. Inget postande och mottagande. Samtal. Funderingar. Möten. Politikerna kunde väl chatta om sina beslut efter varje fullmäktigsammanträde?

Sheila Webber i Kristianstad

Sheila Webber skriver på sin blogg om den konferens Special Interest Group Phenomenography conference hon bevistat i Kristianstad. Under tre dagar har hon tydligen funnits inom räckhåll. Tänk om vi hade vetat och kunnat locka ner henne till stadsbibblan. Skit också att jag inte hade en aning om att hon var här! På sin blogg skriver hon hur som helst om att hon varit i Sverige för att föreläsa om "conceptions of teaching information literacy discovered in our phenomenographic research".

View Upload your own

Här kan ni i alla fall ta del av den presentation hon höll under konferensen.
Följ också hennes blogg Information Literacy Weblog och kolla in institutionen & utbildningen hon verkar inom. Jag tror hennes arbete kommer fortsätta att vara viktigt i infosektorn.

Min blogg präglas av (för mycket?) tänkande

Biblioteksrelaterat testade på Typealyzer vilken typ av blogg de hade. Testet tillhandahålls av PRfekt som säger sig hjälpa till att hålla koll på bloggvärlden...
Jag följer efter, testar min blogg och får följande resultat:


Tänkaren

"Hmm... Det där skulle kunna bli riktigt intressant!"
De sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse - ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedöma idéer och möjligheter. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för Tänkare! Särskilt de introverta Tänkarna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Tänkare är också ofta mycket intresserade av ord och språk - mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.
Det som framförallt driver Tänkare är möjligheter - de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka "för mycket". Vill du få en Tänkares uppmärksamhet - pröva "hmm... det här var verkligen ett klurigt problem.. eller har du nån smart lösning på det här problemet?.".


Jag är en idiot på Alfapet men bra på Trivial Pursuit... Fast ägnar all min tid åt tänkande det stämmer nog ganska väl. Vrida och vända, å ena sidan eller den andra...
Och jag får allergi av förenklade samtal och slutsatser. Jobbig att ha på fyllefester med andra ord.

Bokhora på G (igen)

Bokhora blir läst när den del av hjärnan som behöver berättelser börjar krympa. Okej, jag får ju inte den skönlitterära upplevelsen av att läsa bloggen men jag får i alla fall veta allt kul jag missar... Som nu t ex Tori Spellings bok... Nej, den slipper jag gärna. Men jag gillar de flesta av Johanna Ls inlägg... Och är glad över deras barn och ungdomsblogg.

Personerna bakom Bokhora har synts i olika sammanhang bl a P3. Nu kommer de in i "finrummen" (eller har de redan gjort det? Ja de är verkligen väletablerade) och får nu ny programtid i radio. Ska bli kul... Hoppas på fler möten mellan olika typer av medier och färre raseriutbrott från kulturchefer (läs DNs kulturchef fast plural låter ju bättre, då verkar det ju som att jag gjort riktig research) som inte diggar att även bloggare har inflytande.

Översyn av granskningslagen måste landa i aktivitet inte förbud

Medierådet rapporterar att regeringen beslutat om en översyn av granskningslagen. Inom vår sektor löper nog tankarna amok just nu. Vad betyder detta? Kommer man fortsätta att stämpla femtonårsgräns på DVD-filmer eller kommer man ta in det förändrade medielandskapets villkor i översynen? På kulturdepartementets hemsida kan man läsa att Lena Adelsohn Liljeroth säger

”Vi får inte heller glömma bort att granskningen av film för bio bara är en liten del av detta. De förebyggande insatserna för att skydda barn och unga - både mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan - är minst lika betydelsefulla.” Kanske finns det hopp om livet? Att fokusera på förebyggande borde vara en självklarhet i ett medielandskap som är och kommer att vara omöjligt att reglera eftersom det är ständigt föränderligt.

Bibliotekariekompetensen borde åter stå i fokus: Informationskompetens är ju inget roligt ord men de färdigheter de syftar på är omöjliga att värdera. Viktigare ”skills” finns inte i sikte för dagens unga…

Mer nät betyder inte förändrade värderingar och praktik

Helsingborgs dagblad skriver i dag att Äldre tar övre yngres medievanor. Vi har läst om det ett antal gånger förut. Mindre TV mer nätanvändning. Sakteliga så ”normaliseras” och ”neutraliseras” de IKT-resurser som tidigare varit ”ett rött skynke” för vuxenvärlden. Eller?Teori och normbildande måste följa på praktiken. Lärare måste förstå hur eleverna agerar och lär sig i ett föränderligt medielandskap. Bibliotekarier måste förstå de totalt förändrade möjligheterna för informationsförmedling och kunskapsorganisation. Kollaborativa sociala nätverk som StumbleUpon (jag vet att jag tjatar om det, men hallå – det är verkligen beroendeframkallande) och del.isio.us gör att folk (pöbeln ni vet som inte vet ett skit om Dewey eller SAB) i praktiken utövar aktiviteter som ligger bibliotekarieyrket nära. Vad som dock saknas är den teoretiska förståelsen för verksamheten – vilket vi infofolk har- och behöver arbeta med att synliggöra.

Att fler tar del av de resurser som det sociala nätverkandet tillhandahåller och därmed minskar sin tid framför TVn behöver ju inte heller betyda att vi sammanblandar 1.0 och 2.0-tänkande. Istället fortsätter vuxenvärlden med att sortera resurserna i två högar; seriöst och oseriöst. Nytta eller nöje. Sociala nätverksforum behandlas fortfarande som Veckorevyn oavsett vilken aktivitet, vilka mål och vilka aktörer som skapar och tillgodogör sig innehållet.

Välkommen Sonja

Malmös coolaste (och Sveriges mest feministiska) bibliotekarie fick i natt en Sonja.

Sociala nätverksforum perfekt för bokcirklar

Planerar nu bokcirklar på nätet som skall hållas till hösten. Så himla kul. När man har samarrangemang med annan aktör - Studiefrämjandet - öppnas helt nya möjligheter!

Barnkonventionen ställer stora krav på bibliotekarier

Man måste inte piska barn (som i Beatrix Potters bok "The complete adventures of Peter Rabbit", just nu aktuellt med film om hennes liv: Miss Potter) för att tysta dem. Istället kan man passivisera dem genom att se till att de verktyg och resurser som de behöver inte finns tillgängliga för dem. Skapa avgränsade rum. Berätta att andra vet bäst...

Artikel 13
Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.

Hör ni? "Som barnet väljer", "sprida information"! Hur lever vi upp till detta? Folkbiblioteken borde spika upp den här konventionen och rannsaka sin verksamhet utifrån den...

Lite bakgrund: Elza Dunkels bloggade under bloggers unite för mänskliga rättigheter - om childism. Begreppet känns viktigt för alla som arbetar med barn och unga. Speciellt viktigt bör det vara för biblioteks och informationsvetare som arbetar för allas rätt till det fria ordet, information och kunskap.

Det är många som uppmärksammat barns ställning t ex bell hooks. Men inte många problematiserar frågan om ålder i relation till makt och konstruerande av förväntningar.

Om Childism skriver John Wall i Journal of the American Academy of Religion (abstract) att perspektivet "schould inform and challenge our deapest assumptions about humanity." Det är ju en bra utgångspunkt. Tro, vetande, kunskap, miljöförstöring, all form av planering och tänkande- hur förhåller det sig till olika "grupper". Jag har tidigare bloggat om maktperspektiv, antidiskriminering och folkbibliotek, se bl a Aktiv antidiskriminering, IKT & folkbibliotek samt Ageism provocerar. Vart vill jag då komma här och nu?

Jo Ageism är begreppet man kan använda för att innefatta förtryck mot olika generationer. I dag diskrimineras unga och gamla. Med begreppet childism fångar vi inte att det handlar om olika skeenden i livet då vi särbehandlas p g a vår ålder.

Bourdieu skriver om hur vi tillskrivs olika förväntningar och hur det därmed skapas en viss yta av handlingsutrymme. Unga tillskrivs visst kunnande och kompetenser. Men genom att göra detta reserverar man desto fler fält av kunnande för de äldre generationerna och konstruerar deras möjlighet att göra anspråk på makt och olika positioner utifrån just ålder.

På folkbiblioteken arbetar vi aktivt med barnens lärande och kulturella upplevelser. Men vi borde ta lika stort ansvar för att bemyndiga, stärka och visa på verktyg för att barn skall kunna agera självständigt. Empower är det självklara begreppet. Arbeta för att barn skall veta att deras åsikt är något värd men arbeta också praktiskt med att deras åsikter skall kunna synas och höras utan att filtreras av vuxna! Öppna våra webbplatser för barnen. Sluta ha åldersgränser på communitys som borde vara öppna för alla! Ge inte barnen sämre IT-tillgång än vuxna på biblioteken! (Och sänk myndighetsåldern till 16. Fast det är ju inte folkbibliotekens ansvar att lobba för... Utan ett uppdrag för oss alla som ser att individualiteten alltid överskuggar ålder, kön, klass och etnicitet!).

Lättillgänglig IKT för alla barn och unga. Det är en bra start för att leva upp till barnkonventionen.

Hög tid för sponsring på folkbiblioteken

Konkurrensverket undersöker hur man får marknadsföra på bloggar. Maria Wetterstrand har upprörts över den dolda varumärkesplaceringen på blondinbellas blogg (som jag inte tänker länka till, läs istället om detta i Wikipedia eller piratpartiets faktiskt intressanta diskussion). Det här är gammal skåpmat och Internetworld har redan rett ut hur man enligt svensk lagstiftning får marknadsföra produkter på bloggar. Sponsring och dold PR är viktigt att diskutera! Men vi lever inte längre i en värld med vattentäta skott mellan privat, offentligt och idéelt.

Varför tar jag nu upp detta? Jo för att det finns många missuppfattningar kring marknadsföring och sponsring. Naturligtvis vill vi veta vilken avsändaren är och om bloggaren fått betalt för att ha sina åsikter eller ej. I kommunal verksamhet gäller generellt att man kan ha sponsorer om dessa inte kräver någon motprestation från det offentligas sida.

Därför tänker jag. Sök sponsorer! Vi lever i en ekonomiskt tynande verksamhet och kan inte fortsätta förlita oss på sosse-statens välvilja. Vi brinner för vår verksamhet men stannar de flesta diskussioner vid frågan om vad vi skall dra in på för att kunna skapa något nytt. Under gårdagens diskussioner om 2.0 som hölls i skåne nordost kom frågan upp: Om jag skall kommunicera med 10 Åhusungdomar via MSN - ska jag då minska öppettiderna i det fysiska biblioteket? Å ena sidan kan man inte ställa dessa båda verksamheter mot varandra. Båda delarna är lika viktiga. Men; för dem som jobbat ett par år i folkbiblioteksvärlden är det påtagligt trögt när det aldrig finns resurser att elda med under de idéer som uppstår.

Marknadsför era bibliotek som ett samhälleligt nav för alla medborgare. Ett vardagsrum och en verksamhet som är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle och ett gemensamt offentligt samtal. På så vis tror jag att lokala företag kan vara intresserade av att samarbeta med biblioteken. Ett skolbibliotek i Lund har byggt en stor del av sin verksamhet på sponsring från bokförlag och förra året fick Bromölla bibliotek sponsring av VM-data i form av materiell...

Gillar du inte samhällsutvecklingen och kulturinstitutioners behov av nya finansiärer? Jobba politiskt mot detta då Jag är anarkist i min själ och avskyr McDonalds på barnsjukhus... Men i nuläget måste man vara för (seriös) sponsring på biblioteken. Vi har så mycket att göra och måste ta vårt ansvar nu! Sjuksköterskorna strejkar och alla fattar vilken viktig samhällsresurs som "lämnat scenen". Låt oss genom ökad verksamhet visa att vi är minst lika viktiga i det gemensamma samhället som sjukvården eller skolan.

I dag har jag för första gången i mitt liv Björn Borg-skor (med klack!). Ingen har betalt mig för att säga det, konstigt nog är sulan finast - det tyckte kollegorna också på kafferasten...

Varsågoda, version 2

| View | Upload your own

KK-stiftelsen förnyar blogg

KK-stiftelsen meddelar att de slår samman bloggarna IT och lärande med Framtidens lärande. Verkar ju vettigt. Hoppas på ännu skarpare inlägg på den nya bloggen när man har en så pass stor kunskapsbank att tillgå.
Kolla in Framtidens lärande Man citerar bland annat tidningen Fokus:
"Internet är likt ett allomfattande moln, som både knyter världens människor närmare varandra och förenar våra medvetanden med det digitala informationsflödet". Ett påstående som känns ligga nära de diskussioner som vi i nordöstra skåne haft i dag kring informationsflöden, ontologi, epistemologi och professionalism. Man skriver i Fokus att samhällsförändringen vi är inne i är så pass djupgående att den är svår att greppa. Bibliotekarier är nog de första att skriva under.

20 maj, föreläsning på väg

Det var den gamla versionen av föreläsningen jag hade publicerat här! Laddar upp den nya så snart jag hinner. Sorry!

Konservatism om Internet och arbetsmoral

Saxat från dagens IDG, Privatsajter filtreras bort:

– Vi har en automatisk rutin som slår larm och varnar om någon anställd beter sig olämpligt, säger Anna Sundblad.Swedbanks filter tar bort sajter som är direkt olämpliga men även till exempel Facebook är blockerat.

Artikeln handlar om att företag spärrar "kända tidsfördriv" (!) som t ex communitys. (Ni har väl inga dagstidningar eller veckotidningar på jobbet? Ingen skönlitteratur eller papper och penna? Telefoner? Toaletter? Kanske borde fler återinföra reglerade toalettbesök på arbetstid!)

Återigen är vi tillbaka i det svartvita tänkandet. Information inhämtas inte genom socialt nätverkande och företagen skall kontrollera, reglera och filtrera nätet.

Hoppas anställda protesterar! Arbetsmoral och aktivitet på jobbet har ju knappast ngt med nätet att göra. Filtrering är censur. Om jag läser en bok eller fikar tre timmar. Är det stöld från arbetsgivaren? Surfande är mätbart kvantitativt sätt. Men jag tror många gånger att man inte tar med några kvalitativa beräkningar. Vad tillför det sociala nätverkandet de anställda? Och hur mår de av övervakning?

Tiger facken still?

På Malmö stadsbibliotek spärrades t ex hotmail vilket innebar att man vid infopointerna inte kunde hjälpa låntagare att öppna bifogade filer etc när deras mail krånglade.

Censur och filtrering har alltid en baksida.

Internet ersätter biblioteken enligt DN?

I natt drömde jag om min föreläsning och kom på saker jag hade missat. På morgonen satt jag lugnt vid kaffet och försökte utröna om det jag drömt var relevant eller ej. Då slår det mig att yngsta dottern har inskolning i sin förskoleklass. Sen var alla föreläsningstankar lagda på hyllan...

Tar ett sent tåg till jobbet och försöker över ännu en kopp kaffe att minnas drömmens innebörd. Kanske kan dagens formulering i DN vara till någon hjälp:

"Det faktum att studenterna inte längre finner kunskap på biblioteket utan på internet /.../"
Läs vidare och glöm inte att rösta för Wikipedia.

Mer intressant i artikeln är ju just de ontolgiska frågorna som ställs på universiteten - och förhoppningsvis på biblioteken!

Vad är gemensamt? Ägande, webb och nya bibliotekarier?

Så. Presentationen är färdig. Valde den här gången skärmdumpar istället för länkar. Visst blir det statiskt men förra gången jag föreläste var uppkopplingen dålig och datorn stod å tuggade. Nu borde det väl inte vara fallet på högskolan i Kristianstad. Men man vet ju aldrig... På en högstadieskola placerades jag i ett klassrum utan nätverksuppkoppling. Kul kul. Jag hör inte till de lyckliga och rika som har mobilt bredband... Om det nu är så bra.

Nu är jag självkritisk och orolig för att jag trots allt kommer att fastna i presentationer av "verktyg" och praktik istället för diskussion om det paradigmskifte jag anser att vår yrkeskår står inför... Och de globala informationsklyftor som växer... Och maktförhållande på våra gemensamma (?) digitala arenor. Vad är gemensamt?

Söndag med föreläsningsarbete

Wikis
podcasts
cult of the amateur
wisdom of the crowd
social bookmarking
social networkingtools
normer
transparens

I dag är det hårt jobb som gäller. Att strukturera det gigantiska material om web 2.0 som jag vill dela med mig av på tisdag. Å ena sidan det kritiska kravet "kill your darlings". Dessa exempel som jag älskar för att de är viktiga för just mig... Men måste strykas ur ett program som skall ha en röd tråd, en logik, ett sammanhang på tre timmar. Hellre hade jag planerat en studiecirkel och haft ett tema varje gång... Då hade vi kunnat varit ett gäng som "pratat sönder" olika begrepp istället för en gatekeeper i form av mig själv som sätter ihop en powerpoint som skall synliggöra viktiga verktyg och ideologiska skiljelinjer i webb 2.0-användningen. Å andra sidan upptäcker jag snabbt hålen i min kunskapsbank. Varför har jag aldrig engagerat mig i användandet av podcasts? Kan jag låtsas att frågan inte finns eller skall jag bara berätta det självklara? Ska nordöstra skånes bibliotekarier behöva åka till Kristianstad för att höra mig säga det självklara och mest basala? Eller ska de få höra nåt jäkla invecklat resonemang om att vi nu lever i en postmodern tid och det är ingen mening att göra motstånd. Flytta över er verksamhet på 2.0-verktyg och sluta tjafsa. Frågan är inte OM. Frågan är HUR...

Min bror som läser till psykolog messar om studier av destruktiva ungdomars användning av Internet. Stärkande och stödjande i ena studien, förödande konsekvenser i den andra. Strax är jag på ett stickspår och surfar runt och prövar olika söktermer och nätverk. Tidigare har jag fördjupat mig i PRO-ANA och PRO-MIA. "Pro-ätstörningar" som varit en mycket stor fråga i USA... Webb 2.0-diskussionens markörer har lyst med sin frånvaro och ropen på censur har hörsamats...

Självmord har också dykt upp i svensk media... Om man googlar självmord finner man tips på hur man skall gå till väga! Medvetenheten om hur sökmotorerna fungerar verkar fjärran. Google är ju samma sak som staten. Eller? Det är ju allas vårt verktyg och därför skall folkhälsoinstitutet eller BUP dyka upp på plats ett om man googlar självmord! Google är en ny form av global nationalencyklopedin som Ebba W B och Horace skriver tillsammans på kvällarna.

Ja, som sagt. När intresset är stort verkar den röda tråden mer fjärran än någonsin. Det enda jag vet i nuläget är att de ideologiska skiljelinjerna måste belysas och att min föreläsning bör avslutas med frågan om vilken vår roll som informationsvetare/förmedlare i dag är/bör vara... Eftersom det är bibliotekspersonal jag skall föreläsa för.

Lilla E sitter mitt emot och bygger lego. Blänger under lugg på mig med bärg av litteratur och anteckningar omkring mig. En dator i en familj är i dagsläget inte mycket. Nu delar jag inte med mig. Minuterna tickar och ikväll ska min föreläsning vara klar. Lilla E får vänta att träffa pingvinvänner. Det finns ju lego, Lasse-maja på CD-skiva och färgpennor i travar. I trädgården en gunga. Ut och lek unge. Låt datorn vara min bara i dag... Fast jag vet ju hur det kommer sluta. Om en stund flyttar jag mig. Hon ber ju så snällt.

Så beige min blogg är

Teori och praktik vill inte leva ihop. Jag fattar det mesta men kan inget. Hur blev min blogg så här blek? Måste be kidsen om hjälp.

Ett, två, tre. Varför stampar vi på ettan? Osäkerhet är nyttigt i informationssektorn

Jag uppskattar att läsa Allan´s library, senaste inlägg heter Search monkey and the Semweb. Hälften förstår jag i hans fokusering på informationsbegreppet, semantiska webben och en postmodern tid. Jag tänker att om jag hänger kvar vid hans och andras bloggar om web 3.0 och ontologisk osäkerhet så kanske jag får ihop mitt eget sociologiskt färgade tänkande kring kunskap och information samt den biblioteks och informationsvetenskapliga dominerande diskursen som snarast fokuserar effektivitet och korrekthet.

I min sociologiska hjärnhalva är det ju mest utmanande med olika verklighetsbilder och definitioner av informationsbegreppet. Som praktiker inom biblioteks och informationsvetenskapliga fältet är det svårare eftersom vi är så låsta vid system som utvecklats under lång tid och bevaras av tankestrukturer så starka att de praktiskt taget ätit sig in i väggarna i våra folkbibliotek.

Att då förvirra sig själv, kollegor och användare med nya frågor kring informationsbegreppets sunkiga makt-hemvist känns ju inte direkt lätt.

I folkbibliotekssektorn har vi ju fortfarande problem med att tillgängliggöra web 1.0-resurserna!!! (Och lägger vår skapande (?) kraft på 1.0-tjänster som boktips.net... Och samma sak gör btj med sin nya satsning på samarbete med Alex databas. Va då tårta på tårta?). Databaserna och välfyllda offentliga webbplatser är fortfarande andrahandsvalet. Frågan är om låntagarna överhuvudtaget hittar dit efter att de letat andra världskrig, snickra utemöbler och dinosaurier i våra bokhyllor.

Själv blir jag bekymrad över min kompetens när jag ser datorn gå in i viloläge gång på gång trots att jag haft många referenssamtal. Eller har jag det? Kanske är vi ännu sämre på barn och ungdomssidan med att använda 1.0 och därmed är sökstrategier kopplade till 2.0 och 3.0 fortfarande ett ingemansland. Vad är okej?

I "The promise of natural language search" skriven av Vanessa Fox i Information today finner jag lite välbehövlig mark under osäkra foträta bibliotekarieskor. Fox förklarar steg för steg hur sökbegreppen skall kunna förenklas, förmänskligas och av-bibliotekariefieras (mina egna formulering. Fox skriver så klart inte så).

Fox artikel brukar jag ta med mig när jag pratar om informationssökning, kontextualisering och samarbete. Bort från sökmotorer som söker varje ord för sig och får oss att upprepa bibliotek bibliotek bibliotek på våra webbplatser för att vår sida säkert skall indexeras och rankas högt just under denna term. Istället skall vi sträva efter meningsfull och logisk informationssökning. Bye bye SAB-system.

Läs

Allans library blogg

The promise of natural serach av Vanessa Fox

Hobsom om företag 2.0 & jag om gemensam sektor 1.0

Känns lite tröttsamt att läsa detta

"Hobson definierar webb 2.0 som en demokratisering av internet. Det handlar om att interagera och dela information på nätet. Och det måste företagen uppmärksamma annars är de illa ute." Vilka andra verksamheter än ideella organisationer och företag behöver fatta detta? Gemensamma sektorn kanske? Skola? Fritid? Bibliotek? Socialtjänst?

och

"Att prata om hur många du når på marknaden hör inte ihop med webb 2.0. Det handlar om hur många du pratar med. " Således inte sändar-mottagarrelation på kommunala punkt se platser som efterlysts... Hörde alla IT-chefer det nu? Nej, jag får nog skrika högre eller skaffa fler kompisar.

och

"Han tycker att företag borde anställa personer som förstår sig på sociala medier". Hur ser det ut på bibliotekarieutbildningarna? Hur ser det ut på "golvet" - öga mot öga i servicesituationen? Kandidat i litt vet? Skitbra. Vad behöver vi mer?

och

"- Det här är numera legitima kanaler att jobba med, men man vet inte om de finns kvar imorgon.Det är osäkerheten kring sociala medier - om användarna finns så lever de, men utan dem finns ingenting." Nej, webben stelnar inte! Vi måste vara med Nu. Påverka framtidens webb, normer och utseende. Skapa våra forum, möta våra uppdragsgivare i direktkontakt, delta i kollaborativa byggen av kunskap.

Alla citat saxade ur Företag som inte tar hänsyn till sociala medier har problem (Internetworld).

Varför är det tröttsamt? För att vi som arbetar i informationssektorn inte är citerade och säger samma sak om kommuner och om vår gemensamma sektor. Wake up. Please!

Diskuterade i dag att ha bokcirklar och skrivarkurser på webben. Jag sågade Firstclass och hoppades på Ning. Får se vad det blir. Antar att Ning inte står på kommunens upphandlingslista.

Workshop-övningar på blogg. Tack Biblioteksrelaterat.

Härifrån till färdigheter rekommenderas. Praktiska övningar om web 2.0. Hänvisad av Biblioteksrelaterat

Stafettpinnen tas över efter bibliobuster

Bibliobuster skickar mig här stafettpinnen med frågan vad jag

*Lyckats med

*Misslyckats med

*Vad jag låtsas

Lyckats med: Komma hem helskinnad från Sovjetunionen strax innan statskuppen när jag var tretton bast och åkte på en kommunistresa dit... Kommit hem i ett stycke efter att ha arbetat på Kuba som femtonåring och druckit betydliga kvantiteter rom samt städat ett apelsinplantage med machete... Överlevt BIVIL, där de flesta hade en pinne i r**en. Kan bero på att utbildningen ville hålla hög profil, välja ut folk etc... Klarat att vara artonårig morsa med 1200 i föräldrapenning.

Sen kan man ju vara mindre lustig och godmodig... Jag har lyckats med att vara en hyfsad mamma till två fina kids samtidigt som jag hållt på att klistra ihop olika delar av mig själv. Jag är uppväxt med en psykiskt sjuk förälder och har upplevt och genomlevt en hel del som kanske inte alla placerar på "normalitets-kartan". (Alla ni bibliosar har väl läst böcker i den här genren så jag drar inte ut på beskrivningen)... Och är ändå hyfsat allmänbildad och okej att ha i möblerade rum (?).

Misslyckats med: Att komma till ro med allt jag borde komma till ro med som en god icke-religös men mycket ödmjuk människa! Att skaffa ett fast jobb! Att bygga upp ett community för vuxna barn till psykiskt sjuka.

Vad jag låtsas: Att jag har koll på massa saker fast jag glömmer allt... Jämt. Att det är okej att vara trettio bast och aldrig haft ett fast jobb.

Nu skickar jag vidare stafettpinnen till Lo och Elza.

Hemma bäst? - Mina bibliotek.se

Umeåregionens bibliotek får "United nation service award". På Umeå kommuns hemsida finns pressmeddelande och berättas bland annat att det är den ökade tillgängligheten till bibliotekstjänster med hjälp av IT som belönats. Minabibliotek.se bör vara en förebild för andra regioner eftersom man arbetat så aktivt med att göra en bred webbplats med många funktioner, där även användarnas deltagande uppmuntras. I det webbaserade vardagsrummet finns många av de funktioner vi känner igen från sociala nätverksplatser. Men här har man byggt från grunden och frågan är hur nätverkandet kommer att utvecklas över tid.

Är webb 2.0 på den egna domänen framtiden? Många tycker ju det för att få slut på diskussioner om varumärken och juridik. Jag är mer tveksam. Meningen med 2.0-tjänsterna är ju att man lånar av varandra, förbättrar och bygger gemensamt. Det gäller ju inte bara diskussionerna och de sociala mötena utan även själva verktygens utformning.

Men grattis Umeå, hoppas vi får se fler biblioteksvardagsrum på webben till dess fler gränser rivits och våra bibliotekstentakler vågar (och tillåts) nå ut på olika platser i våra webbaserade samhällen.

Mänskliga rättigheter

Bloggers unite, blogging for hope, i dag den 15/5 2008.
Mänskliga rättigheter för alla! Lev upp till FNs barnkonvention! Ge fan i att neka asylsökande vård (se Zaremba). Ingen människa är illegal!

Mänskliga rättigheter handlar också om intellektuell frihet och om om allas rätt till information, kunskap och det fria ordet. Uttrycka sin mening och ta del av berättelser oavsett territoriella gränser. Läs om Intellectual Freedom and Human Rights Organisations.

Teknikfixering framför kreativitet

Internetworld skriver att de flesta företag misslyckas i virituella världar för att de fokuserar på tekniken istället för själva användbarheten. Antar att man talar om just innehåll, relationer och aktivitet. Precis det som är kännetecknande för 2.0-platser.

Nyligen läst en hel del om NGOs och kommersiella företags försök att marknadsföra sig och/eller väcka opinion med hjälp av 2.0-verktyg. Påtagligt med exemplena på de som misslyckas är att de lanserar sig som en traditionell annonskampanj (1.0) på interaktiva platser. Politiker som inte tar sig tid att berätta, bygga relationer och tala med människor på nätet. Istället är det annonser som slängs upp på MySpace och liknande.

Vilka lyckas då? Dels de organisationer som berättat historier och skapar igenkännande och samhörighet. Exempel finns på miljöorganisationer som lagt upp en säl på MySpace och genom sälens berättelser om sitt liv fått massivt stöd i sin kamp mot kanadensisk säljakt... (och nu hittar jag inte eländet. Återkommer). Folk var ju tvungna att följa sälens öde, bli dess vän och rent av engagera sig IRL eller donera till miljöorganisationen...

Trots telefoner, brevlådor och TV så reser politiker runt och skakar hand, ser i ögonen och diskuterar. Samma sak gäller på sociala nätverksforum. Massiva bombastiska överfall av reklam eller enkelriktad e-post är inte någon särskilt bra strategi.... Samma sak med bloggar. De som skriver med en uppriktig och rak ton får läsare, support och diskussioner via sina bloggar. De som propagerar blir oftare ensamma. Vågar man låta kritiska inlägg ligga kvar och besvaras - ja då ökar också läsekretsen... Hur mycket var det nu Kalle Bildts blogg var värd? Kan det ha något å göra med det personliga tilltalet och blandandet av högt och lågt? Just den där uppriktigheten...

Saxat från Internet worlds artikel:

"De måste inse att virtuella världar innebär en övergång från webbsidor till webbplatser och att en framgångsrik virtuell närvaro börjar med människor, inte teknik, säger Gartners Steve Prentice i ett uttalande."

Och det är just vad bibliotekarier måste fatta också. Virituella världar och sociala nätverksplatser är vår arena där vår expertis behövs... För stora frågor om informationsflöden och perspektiv på vad som är kunskap är i gungning. Skall vi vänta och låta andra skapa en ny roll åt oss - eller avskaffa oss? Eller ska vi göra det själva?... Vi kan kalla oss f d gatekeepers och förmedlare av information. Numera arkeologiskt fynd vid utgrävning.

Eller... Informationssökning via stumbleupon? Någon bibliotekarie som gjort det i en referenssituation?

Kommunal hemsida med bibliotekarier 24-seven och lila pingvinavatarer

Var på webbutbildning i dag och blev glad bara av att tanken på friare former för barn & unga på en kommunal hemsida var helt självklart att diskutera. Så nu hoppas jag att vi med gemensamma krafter skall prestera ett gäng sidor under kommunens domän som tilltalar barn och unga. Inte bara rutor med information till deras fröknar och föräldrar.

I Hörby har man nu en ungdomsblogg på den kommunala webbplatsen men jag har dålig koll på hur man resonerat kring den. Uppfattar det som att endast ungdomsbibliotekarien är blogskribent...

Så. Om ni går in på kristianstad.se och finner avatarer i form av lila pingviner som man kan navigera på webbplatsen och chatta med bibliotekarier och politiker med så vet ni att mina drömmar blivit uppfyllda... Naturligtvis finns där också biblioteksavatarer 24-seven...
Om inte, så har vi gjort det bästa här och nu och fortsätter visa barnen kommersiella disneysiter med virituella möten för de yngsta (vilken faktiskt är riktigt kul att använda.)

Så kan vi bygga bibliotek utan böcker & införa grundskoleutbildning för medelålders utan MSN

I sitt tilläggsdirektiv till utredningen om den framtida lärarutbildningen uppmärksammas behovet av en uppryckning ifråga om IKT-kunnande hos lärare. Stig Roland Rask kommenterar att det är vuxenvärlden som behöver lära sig innan man börjar tala om att unga behöver IKT-kunskaper (grovt förenklat, läs gärna själva). Computer sweden skriver om Rask samt KK-stiftelsens framtida forskning om Unga nätkulturer och sammantaget är det en positiv bild som framtonar. KK-stiftelsens bloggare är å ena sidan härdade av hur långsamt förändringarna inträder men ändå piffiga i tonen om sina nya forskningsprojekt. Vad som dock lyser igenom såväl ifråga om KK-stiftelsen som i Medierådets arbete är det glapp mellan barn och vuxna som man fortsätter att rekonstruera...

Vi ska lära av "de ungas nätkulturer" i skolan och inom näringslivet. Men samtidigt är det för det första trist och märkligt att reservera kulturbegreppet för de yngre. (Nätkulturer lika med kids). Äldre har också nätkulturer, kolla på språk och normer på viktklubb.se eller någon av de många dejtingsajterna.

Vi har generationsskillnader i nätanvändningen men samtidigt är det bättre att tala om nätkulturer som något alla aktiva nätanvändare är involverade i än att fokusera de unga. Då hamnar vi i tolkningen att det är nätgenerationen, digital natives osv som har förmåga, kunskap och inlevelse att skapa gemenskaper och grupper på nätet. Varför inte djupstudera de sociala nätverksforum som tilltalar en bred åldersgrupp? Vanligt är att man tilltalar en generation eller en annan form av avgränsad grupp... Utvecklingen sägs också leda mot mer smala och fokuserade nätverk snarare än de jättekolosser vi nu fokuserar på. Men... Den andra verkligheten finns också. Å det är skitkul att se när åldersbarriärerna rivs - ibland utan att man är medveten om det.

Age
gender
location

Ja men inte alltid, inte bara. Vi har överskridande möten liksom vi har verklighet och rollspelande hand i hand. Ungas nätkulturer får inte bli ett exotiskt territorium som skall avgränsas och studeras... (Dom där borta oj oj så kreativa och svårbegripliga).

"Att introducera barn och unga till IKT-verktyg redan i skolan är av stor betydelse för deras delaktighet i samhället. " konkluderas i direktivet och det är utifrån detta som Rask just (med glimten i smileysen) frågar om det inte är de vuxna som behöver introduceras.

Jag tänker istället att det är tragiskt hur långt vi är i från en integrering av olika verktyg, kunskaper och världar. IKT-verktyg. Vad är det? Mus och tangentbord? Wikis och bloggar? IKT borde genomsyra alla ämnen och inga barriärer finnas mellan olika resurser. Avskaffa datasalar och regleringar. Inför absolut inga IKT-verktygslektioner. Second life är svenska, engelska, geografi, antropologi... Om vi vill och använder det så. Pennor är mäktiga vapen. Kanske borde de beläggas med lite särskilda direktiv de också? Och vuxna??? Behöver de IKT för att vara delaktiga i samhället? Det beror ju på. Man kan ju låtsas som att delar av verkligheten inte finns och bara låta ett tåg avgå från varje station. Biblioteken låna ut böcker (deras funktion, låna ut grejer med text i) och Youtube (så mycket dumheter på ett och samma ställe) spärras på skolorna.

Eller...

Så kan vi bygga bibliotek utan böcker.
Skolor utan förbud.
KK-stiftelser som inte har 50-åriga bloggare som skriver om ungas nätkulturer...
Stadskärnor med tillgängligt nätverk för alla- alltid.
Grundskoleutbildning för alla fyrtioåringar som bara har en e-post...

Artefakterna skapar inte upplevelserna, tolkningarna och berättelserna. Det gör vi själva och unga är lika många individer som gamla eller halvgamla... Å lika många kulturer finns här som där och där...

How do I know I´m an inforg? & vad är infosfären?

Är du redan en inforg? Behöver vi begreppet infosfären? Luciano Floridis definition (ref hittar du här Från Cyborg till inforg ) ser ut så här efter att den knådats lite: Infosphere (inspirerat av biosfär/biosphere): Syftar på hela informationsomgivningen (informational environment) vilken konstitueras/utgörs av alla informationsetentiteter, deras teritorier, interagerande, processer och ömsesidiga relationer. Infosfären kan jämföras med cyberspace men är inte samma sak. Istället är CS en del av infosfären samtidigt som den senare ju även inbegriper analoga informationsforum.
Dock minskar de analoga arenorna till fördel för de digitala, det vet vi ju... Så vi kommer alltmer tänka i digitala termer när vi funderar över infosfären. Omvandlingarna är stora och berör alla delar av våra liv. Är vi inte aktiva i detta historiska skifte så är vi typ puckade tycker LF.
Infosfären förändras nu drastiskt och kommer att involveras i så hög grad i våra liv att vi slutar tänka i on och offline- termer. Luciano Floridi förklarar väldigt filosofiskt och snyggt på ett sätt som gör mig övertygad att uttrycket IRL kommer att försvinna. För vad är skillnaden mellan olika sociala platser?
Informationen blir porös och transparent. Uppdelningarna kommer bli suddigare samtidigt som de digitala klyftorna kommer öka och bli ett stort demokratiskt problem!
Håll koll på det här.. Infosfären absorberar alla andra sfärer... Eller kom på min föreläsning så kan jag kanske förklara mer.
"If you spend more time connected than sleeping, you are an inforg" - L F

Vikariat

För att undvika alla funderingar: Min nuvarande tjänst är ett vikariat!
Med anledning av artikeln om Bromölla bibliotek i Biblioteksbladet sidan 3.
(Och ja, jag har lunchrast nu -utstämplad och allt.)

Civilkurage

Ska läkaren bli bödel? frågade Zaremba i en artikel i gårdagens DNs kultur. I dag startar en rätt omfattande uppmärksamhet av folkbiblioteken i radions p1 och Adelsohn Liljerot har äntligen fått börjat tala om verksamheten (lyssna)och faktiskt lova en översyn av bibliotekslagen.

Parallellerna mellan gårdagens undersökning i DN av hur byråkrater och läkare fuskar och kringgår byråkratin för att ge papperslösa den vård de behöver och biblioteksdiskussionen som (kanske) börjar i dag? - Frågan om vilken yrkesetik man har och vilka regelverk som omger verksamheten.

Vi som bibliotekarier måste våga frångå regleringar och direktiv när de strider mot vår yrkesetik. Vi har en viktig plats i ett demokratiskt system, i kunskapssamhället, och därför all orsak att ta vårt uppdrag på allvar. Revolution? Nej, men civilkurage.

Librarian fundamentalists i går och i dag

Läser, läser, läser. Försöker strukturera vad jag egentligen tycker är viktigt att tala om. Web 2.0 och bibliotek... Utmaningar och digitala klyftor. Ekonomi och globalism. Känns rätt okej att planera min föreläsning så länge som jag stannar i teorier om organisation, strategi och möjligheter på ett allmänt plan. Irritationen kommer dock gång på gång när jag läser bloggar och artiklar om bibliotek 2.0. Varför känns det som att maj 2008 är det samma som december 2006? När man påstår att informationsresurserna och sökvägarna förändras snabbare än någonsin förut. Varför säger då bibliotekarier samma sak nu som för ett och ett halvt år sedan? Peter Alsbjer skriver Verktyg för biblioteksutveckling! Hallå! Någon som är intresserad? Kanske är det samma känsla vi delar, fast P Alsbjer har en mängd aktuella exempel. Jag undrar om det är en djupgående vilja att arbeta i en kontinuerlig lunk med ständig kontroll och upprepning istället för i något som kan kräva projektform för att bli verklighet? Men en förändrad informationsverklighet kräver att bibliotekarier vågar arbeta i otrygghet och oförutsägbarhet. Att vi vågar pröva, utan facit...

När jag läser om implementering (kan man kalla det så?) av 2.0 resurser på bibliotek så skrivs det gång på gång om strategier för hur man skall behandla underlydande, PR-ansvariga och IT-avdelningar... Det verkar finnas massa sätt att få dessa olika instanser att fatta att nyttan överväger uppelevelsen av kontrollförlust och liknande. Men... Vilka verkar var den grupp som är problematisk? 1.0-tänkande och konservativ eller bara gammal utbildning i marknadsföring, organisation och varumärkesskydd är påtagligt...

Men det är också begreppet "librarian fundamentalists" (som andra bloggat om för länge sedan...) Bromsklossar i vår yrkesgrupp som vill ha ordning och reda samt inte släppa upp några testballonger utan snarare vänta på facit (som jag bloggat om förut) och skapa perfektionism och ordning. 2.0 när man skapar men även litar till andra är kanske alltför otryggt?

Brian Kelly är en av dem som använt begreppet librarian fundamentalists.
Se t ex hans slideshow Web 2.0 : opportunity or threat for IT support staff? och Web 2.0 an introduction , samma avsändare...

Danah Boyd

Danah Boyd är en person som måste finnas på tio-i-topp-listan för ungdomsbibliotekarier. Hennes många publikationer och opinionsbildande kraft för web 2.0 är påtaglig. Hennes språk förkroppsligar sociala nätverksforum, bloggar etc. Vänskapen blir verklig, hennes språk kan skapa tydliga illustrationer som gör det möjligt att första hur unga lever på nätet. Ofta är det ju just på denna punkt förståelsen sviktar. Utanför eller innanför. Deltagare eller ifrågasättare. Den som talar om beroende och som en tidigare chef försökt förklara för mig; det fysiska mötet kan aldrig jämföras med nätets kommunikationsmöjligheter.

Har du varit face to face med människor på nätet och upplevt dig omgiven av en gemenskap, ett nätverk, en kamratskap som du inte kan tänka dig att vara utan. Då ekar alla jämförelser och anekdoter om hur fysisk beröring alltid är viktigast - ganska blekt. För de som håller fanan högt med tal om kroppsspråket, ögonkontakten, lukten och leendet framför bloggemenskap - det är personer som inte bygger nätverk och delar kunskap med NGOs på sociala nätverksforum...

Danah Boyd når inte bara de redan frälsta. Tvärtom talar hon både djupt och med klara ögonblicksbilder som ger icke-användare en möjlighet att avdramatisera sitt förhållande till Internet.

Läs hennes blogg apophenia :: making connections where none previously existed. Läs också Why youth (Heart) social network sites : The role of networked publics in teenage social life.

Upprepning & igenkännande

Kanske borde jag skrivit om alla 9 säsonger av Seinfeld som jag tittar på runt, runt - i princip varje kväll. Kanske missade jag biologiskt något i min utveckling under min uppväxt eftersom jag, precis som små barn, tycker om att höra samma berättelse gång på gång, se samma film och läsa samma bok. Igenkännandet är rogivande... Istället för enerverande eller uttråkande.

Skrev min lördagskrönika om detta:

Slår ihop "Biblioteksmysteriet". Lilla E suckar förnöjt. Långt innan slutet hade hon räknat ut vem som tjuvat de ovanliga böckerna i den lilla staden Valleby. Läs vidare i Kristianstadsbladet Vikten av igenkännande.

Mccann social research media...

Via bloggen som drivs inom organisationen Mobilizing youth hittar jag denna Wave.3 - presentation. Några har kommenterat att presentation är för dummies och väldigt oinsatta personer. Men jag håller inte riktigt med. Visst, här får vi veta att MySpace behållt sin ledning och hur avgörande det sociala nätverkandet blivit globalt sett. Kanske kan man börja på sida 35 för att komma till de mest intressanta delarna. Hur som helst är det ofta snapshots vi får till del och inte hela presentationer... Det här går definitivt att bygga vidare på.

highlights

Universal Mccann International Social Media Research Wave 3

From: mickstravellin, 3 weeks ago

| View | Upload your own

This is the Social Media Research done by Universal Mccann including 17,000 people in 29 countries


SlideShare Link

Påven goes digital

DNs första nyhet är att Påven ska sms:a unga katoliker. I själva artikeln får vi däremot veta att katolska kyrkan hajpat upp sig lite mer än då. Man skall också använda "digitala böneväggar" (vad kan det vara?) och sätta upp ett katolskt socialt nätverksforum.

Vatikanens nyhetsuppdatering nämner inget om detta så vi får väl vänta och se...

Meditera med Mr Fluffy

Vänta på facit funkar inte, webben är inte statisk

Rebecca Hankin som är director of marketing för International rescue Comittee (även blogg - voices from the field) menar att det är svårt för ickekomersiella krafter att hinna ta till sig och pröva sig fram med alla typer av 2.0-resurser. Samtidigt har hon och organisationen hon representerar en medvetenhet om att en "vänta och se"- inställning inte funkar.

För en del blir t ex konton upplagda på sociala nätverksforum utan engagemang en utdragen besvikelse. Man presenterar sig på olika platser och tänker att ens egen fråga, profil eller kampanj per automatik skall bli uppmärksammad... För att sociala nätverksforum har många användare betyder det inte att uppmärksamheten riktas mot envar som presenterar sig i dessa sammanhang. Man har en 1.0-avsikt och tanke när man prövar 2.0-resurser på det här sättet. Ett företag som skapar en wiki för sina anställda får den inte per automatik fylld med information och diskussioner. Varför agerar så många föreningar då på detta sätt? Jag tycker i o f s att det är bättre att vara representerad men ha lite engagemang än att inte alls befinna sig i digitala forum.

Men har man börjat glömma just att fokus ligger på interaktivitet, möjlighet att påverka och gemensamt skapande? Din Myspace gör inte störst nytta som ännu en kopia av de statiska sidor ditt företag/förening lanserat förut...

Gå in på dessa stillastående tysta sidor är ungefär lika kul som att besöka svenska ambassaden i Second life. Nu har jag inte gjort min läxa och försökt ta reda på vilka deras motiv är, men i vilket fall blir jag förvånad över det endimensionella (kan man säga så om en virtuell värld?) upplägget och bristen på socialt engagemang. Varför ska man besöka svenska ambassaden? Är den enbart en symbol? Nu är vi här... Nu är vi representerade, that´s it. Samtidigt som det ekar tomt. Som jag minns det invigdes bygget med stor uppmärksamhet och Kalle Bildt skulle "klippa bandet" eller hur de nu la upp det... Men varför göra något halvdant? Etablerandet i second life är ingen engångsföreteelse...

Folk bygger hela tiden egna lösningar och utvecklar befintliga strukturer... Web 2.0-tanken är väl avgörande på den punkten; tilltron till användarna... Det är inte de största partiapparaterna som är de duktigaste användarna av 2.0. Snarare gör de ofta 1.0 grejer och lägger det på fler platser än sin egen webbsida...

Men
vänta och se tills någon ger oss manualen - funkar inte
gå med men inte aktivera sig - funkar inte

Web 2.0 ställer helt enkelt krav på någon form av verksamhet och föränderlighet. Frågan är om svenska kommuner (m fl) fattar det här... Vi kan inte vänta och se tills facit kommer eftersom webben aldrig kommer stelna. Vi kan heller inte presentera oss och sedan är det klart. Aktiv användning... Det är inte så tråkigt. Man blir beroende, jag lovar.

Reklam go back to 1.0

Häromdagen citerade jag en artikel som lovade slutet för information overload och övertagande av kunskap i lagom mängder filtrerade av både maskiner och bibliotekarier (helt fri tolkning av artikeln kanske).

I dag känns det som att vilka smarta informationsåtervinningssystem och egna intellektuella och känslomässiga urvalsprinciper som helst faller i slutet av terminerna när alla människor flummar runt och tror att det kan stå tolv saker i almanackan vid samma klockslag.

Nu klagar jag faktiskt inte på min arbetssituation, för jag har det rent ut sagt väldigt trevligt och inspirerande mest hela tiden, men andra aktörer som påverkar mitt liv... Förskola och grundskola t ex. Hur skall jag kunna befinna mig på Mumintrollsteater och föräldramöte samtidigt? Och hur hinna med ännu fler kvällsevenemang samma vecka? Kära goda fina medmänniskor. Sprid ut allt kul med våra kids över hela året! För det är ju egentligen jättekul... Men om allt skall hända i december och maj - då är det inte kul hur smarta, goa fantastiska teaterspelande och soyakorvsgrillande ungar vi än har.

Tack och lov finns det några välstrukturerade bloggar som man kan hinna läsa trots kalendersammanbrott. Men dator och IT-magasiens, nationella likväl som internationella, webbplatser... Har de funderat över användarvänligheten i att ständigt ha massa blinkande, dominerande reklamannonser med så god grafik att man bara måste glo på dem... Samtidigt som man egentligen vill läsa artiklarna?

När jag skrev min magisteruppsats så intervjuade jag barn om deras nätanvändning. Flera av dem berättade att de tyckte illa om reklam som uppmanar en att interagera. T ex svara på frågor vilken glass man gillar. Jag håller med dem. Lägg in annonserna men jag kan inte ha dem rätt i fejset hela tiden om jag skall kunna tillgodogöra mig annat på webbplatsen samtidigt... Reklam skall vara 1.0ig och informationsföden och utbildning 2.0-anpassade... Vi får helt enkelt hindra alla smarta webbutvecklare och beteendevetare från att marknadsföra på nätet. Kan vi ha någon slags censur och bara låta tryckt reklam vara lagligt? En sida i DN då och då... Sen kan de väl sluta försöka pracka på mig sina IT-utbildningar och nya mjukvarolösningar... Eller om de är gamla. Fråga inte mig.