Ibland kanske de lättaste exemplen ska användas för att börja diskutera hur informationsverkligheten förändras. Eller redan har förändrats. I Internetworld finner vi just ett sånt enkelt men mycket viktigt exempel:
Magnus Höij skriver "Ungdomar älskar reklam" och syftar naturligtvis på en reklam som smiter in i medvetandet som vilket annat informationsbrus som helst... Det ska inte skava någonstans utan vara totalt anpassat till just dina 2.0-synapser.
I texten beskrivs reklambegreppet som föränderligt beroende på människors inställning till olika typer av information. Visst är det så. Gränserna förflyttas ständigt beroende på ideologiska vågor i samhället.
Hur vill vi ha det i en 2.0-värld? Är det så att om reklamen blir visuellt bekväm och finner sig väl tillrätta sida vid sida med andra budskap och de lyckas finna precis dig som är intresserad - är det då inte helt okej att alla typer av aktörer blandas samman och inga gränser upprätthålls?
Samarbete, utbyte och tilltro i all ära. Men infovetare bör vara aktiva i den här diskussionen... Mest av alla borde ungdomsbibliotekarierna gå in i den här verkligheten och arbeta med ungas infokompetens/verktyg så att de har möjlighet att göra sina egna kritiska val.
Ungdomar gillar inte alls reklam. Den irriterar och stör den "egentliga" webbanvändningen... Även detta tar artikeln upp men menar att den nya reklamen suddar ut gränser och blir smidigare... Alltså kommer vi sluta irritera oss och istället suga upp cocacola reklamen som svampar.
Som sagt. Upp på barrikaderna och fortsätt jobba med människors möjlighet att ta reda på avsändaren och skilja olika typer av resurser åt, bedöma dem i deras sammanhang och välja eller välja bort... Och skapa själva. Det står väl högst på dagordningen just nu och gör biblioteksverksamheten än mer "hemlös". Vi lever i en tid av eget skapande men istället för att arbeta med det så fortsätter vi att vara intermediärer, tillgängliggörare av det tryckta ordet... Låntagarna är mottagare punkt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar