Rebecca Hankin som är director of marketing för International rescue Comittee (även blogg - voices from the field) menar att det är svårt för ickekomersiella krafter att hinna ta till sig och pröva sig fram med alla typer av 2.0-resurser. Samtidigt har hon och organisationen hon representerar en medvetenhet om att en "vänta och se"- inställning inte funkar.
För en del blir t ex konton upplagda på sociala nätverksforum utan engagemang en utdragen besvikelse. Man presenterar sig på olika platser och tänker att ens egen fråga, profil eller kampanj per automatik skall bli uppmärksammad... För att sociala nätverksforum har många användare betyder det inte att uppmärksamheten riktas mot envar som presenterar sig i dessa sammanhang. Man har en 1.0-avsikt och tanke när man prövar 2.0-resurser på det här sättet. Ett företag som skapar en wiki för sina anställda får den inte per automatik fylld med information och diskussioner. Varför agerar så många föreningar då på detta sätt? Jag tycker i o f s att det är bättre att vara representerad men ha lite engagemang än att inte alls befinna sig i digitala forum.
Men har man börjat glömma just att fokus ligger på interaktivitet, möjlighet att påverka och gemensamt skapande? Din Myspace gör inte störst nytta som ännu en kopia av de statiska sidor ditt företag/förening lanserat förut...
Gå in på dessa stillastående tysta sidor är ungefär lika kul som att besöka svenska ambassaden i Second life. Nu har jag inte gjort min läxa och försökt ta reda på vilka deras motiv är, men i vilket fall blir jag förvånad över det endimensionella (kan man säga så om en virtuell värld?) upplägget och bristen på socialt engagemang. Varför ska man besöka svenska ambassaden? Är den enbart en symbol? Nu är vi här... Nu är vi representerade, that´s it. Samtidigt som det ekar tomt. Som jag minns det invigdes bygget med stor uppmärksamhet och Kalle Bildt skulle "klippa bandet" eller hur de nu la upp det... Men varför göra något halvdant? Etablerandet i second life är ingen engångsföreteelse...
Folk bygger hela tiden egna lösningar och utvecklar befintliga strukturer... Web 2.0-tanken är väl avgörande på den punkten; tilltron till användarna... Det är inte de största partiapparaterna som är de duktigaste användarna av 2.0. Snarare gör de ofta 1.0 grejer och lägger det på fler platser än sin egen webbsida...
Men
vänta och se tills någon ger oss manualen - funkar inte
gå med men inte aktivera sig - funkar inte
Web 2.0 ställer helt enkelt krav på någon form av verksamhet och föränderlighet. Frågan är om svenska kommuner (m fl) fattar det här... Vi kan inte vänta och se tills facit kommer eftersom webben aldrig kommer stelna. Vi kan heller inte presentera oss och sedan är det klart. Aktiv användning... Det är inte så tråkigt. Man blir beroende, jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar