e-demokrati betyder omorganisation i skepnad av en interaktiv bläckfisk

IDG skriver om e-resurser för demokrati. Är det verkliga förbättringar av demokratin som kommuner i Sverige uppnått med förslagslådor och webbsända sammanträden undrar man i artikeln.

Man konstaterar att resultaten inte är överväldigande. "Det trots att Sverige är en av toppnationerna när det gäller nätanvändning. Det i sig borde skapa goda förutsättningar för medborgardialog via nätet." No shit... Men vad gör man? "Det som generellt saknas är politisk vilja och resurser för att prova ute i verkligheten". Hoppas några politiker och IT-makthavare i kommunerna lyssnar...

Men intresset för ökad medborgardialog på nätet skiljer sig mellan olika grupper berättar man också:

"På kommunnivå har en undersökning visat att det framför allt är äldre manliga beslutsfattare som är ointresserade av e-demokrati, medan yngre män och kvinnor i alla åldrar visar större öppenhet. "

Okej. Så om vi bryter mansdominansen och övre medelåldersdominansen i beslutsfattande forum i kommunerna så får vi se en förändring? Gubbarna är bromsklossar? Naturligtvis är det inte så enkelt. Men vad som är extremt påtagligt och enerverande är att biblioteks- och informationsvetares kunskap negligeras. En marknadsföringsutbildning från 80-talet med ett totalt annat medielandskap smäller högre än de kunskaper vi som är aktiva inom infosektorn i dag har om kommunikation och informationsflöden.

Med lite mer ödmjukhet och framför allt kunskap om olika kompetenser kan vi komma en god bit på väg i kommunerna. Men det krävs också vilja och ett förändrat tänkande. Envägskommunikationen sitter fortfarande i ryggmärgen. Kommunala webbplatser vill gärna ropa (men hur väl klara de ens det?) men de vill inte ha svar.

"Medborgarförslag" verkar vara en fråga som IDG riktat in sig på i artikeln. Men medborgarförslag behöver inte ha något med e-demokrati att göra. Du kan ju lika väl posta dina förslag och få dem lagda i en fysisk glömborthög som i en digital. Att samverka, samtala och bjuda in till gemensamt skapande av medborgerliga mötesplatser på kommunala webbplatser borde väl vara en självklarhet.

I den aktuella artikeln talades om demokrati.

Demokrati.1.0 lever vi i. Politiker talar. Vi lyssnar. Kommuner publicerar kontaktuppgifter och badets öppettider på sina webbplatser. Hur skulle demokrati.2.0 se ut?

Öppna arenor på nätet. Kommunal webbverksamhet som vågar vara organisatoriskt uppbyggda som en fingerfärdig bläckfisk. Ett ord och en handling med i varje viktigt sammanhang på nätet. Nästa steg är tilltro, inovativ kraft och tillit! Kommunalt anställda i centrala sociala forum. Gemensamt byggda kommunala webbplatser som bjuder in den mångfald som finns på den aktuella orten. Inget postande och mottagande. Samtal. Funderingar. Möten. Politikerna kunde väl chatta om sina beslut efter varje fullmäktigsammanträde?