tisdag 27 maj 2008

Betongrövar i svensk biblioteksförening?

Biblioteksföreningen är total- konservativ. Sitter bara betongrövar med liten insikt i samhällsutvecklingen i den här föreningen? Novis som jag är i yrket så har jag ingen koll. Men Library lovers – kampanjen är ju bedrövlig. Nu kommer nästa PR del i denna satsning; Projektbidrag till ”läslustarrangemang”. Biblioteksföreningen kommer att stödja ”100 höjdare för läsning”. Vad kan man få? 10 000 kronor per projekt.

Om projektet skriver Biblioteksföreningen:

”Lyfta barnens läsglädje”

”Det kan handla om författarbesök, speciella temasagostunder, uppsökande verksamhet på förskolor m m. Vi ser gärna satsning på läsovana barn och barn med läshinder”

Amen.
Vad gör biblioteken i dag? Varje dag? Hela tiden?

Webb 2.0 medför att dagens unga är (eller kan vara) aktiva informationsanvändare och ha tillgång till fler kanaler för påverkan och kunskapsinhämtande. Ett hav av resurser ligger framför oss för att arbeta med barns och ungas färdigheter på ett kreativt sätt. Hur svarar Svensk biblioteksförening på denna utveckling? LÄSFRÄMJANDE. Så j**la enbent!

Jag vill se aktiva barn, delaktiga barn. Glittrande ögon och engagemang. Satsningar på gemensamt skapande.

Snälla berätta nu för mig att jag har fel! Att vi visst vill arbeta med ungas redskap och i ungas verklighet! Berätta för mig att vi inte är en yrkeskår som gör samma sak i dag som 1990! Berätta för mig att vi har ett fackförbund och en intresseorganisation som arbetar aktivt med redskapen och tänkandet i vår nuvarande informationsverklighet! Att man inte tiger still och är nöjd med den generationsklyfta vi redan har.


Read this doc on Scribd: Oberoendeframkallande eller enbent

6 kommentarer:

Niclas Lindberg sa...

Var och en får naturligtvis betrakta världen utifrån sin egen horisont och göra sig lustig över andras föreställningar om sakernas tillstånd, som möjligen vunnits utifrån andra kunskaper och insikter. Vill man vara riktigt festlig och så där frejdigt politiskt inkorrekt kan man ju gärna slänga in ett föga smickrande epitet också, t ex betongrövar. Tyvärr brukar både dessa tilltag skymma sikten och skapa konflikter som inte finns. Bloggaren skriver: ”Jag vill se aktiva barn, delaktiga barn. Glittrande ögon och engagemang. Satsningar på gemensamt skapande…Snälla berätta nu för mig att jag har fel! Att vi visst vill arbeta med ungas redskap och i ungas verklighet!”

Du har fel. Svensk Biblioteksföreningens satsning står inte i strid med det du vill. Biblioteket ska utifrån sina egna förutsättningar genomföra ett valfritt arrangemang för att lyfta barnens läsglädje. Möjligheterna är oändliga. Utmaningarna stora.

Du skriver att vi ska arbeta i de ungas verklighet. Jag håller med. Verkligheten är att svenska tredjeklassare försämrade sin läsförmåga mellan 1991 och 2006, både vad gäller läsförståelse och läshastighet. Svenska barn läser idag allt mindre för nöjes skull och det blir fler och fler barn som läser böcker sällan. Att ha tillgång till ett bibliotek och att använda sig av det har stor betydelse för utvecklandet av läsfärdigheter och läsintresse. Så ser det ut. Vuxenvärlden, biblioteken och bibliotekarierna har här en uppgift vi inte kan väja för, sen får det vara hur ”betongrövigt” det vill.

För att motverka barns och ungas sjunkande läsförmåga vill Svensk Biblioteksförening att det som en del av en nationell bibliotekspolitik genomförs en nationell satsning på läsfrämjande och tidig språkutveckling. Ett inslag i denna satsning bör vara att alla elever i grund- och gymnasieskolan garanteras tillgång till väl utrustade skolbibliotek bemannade av personal med relevant kompetens. Är det att vara totalkonservativ bär jag det med jämnmod.

Många bibliotek genomför redan idag bra läsfrämjande verksamheter. För att synliggöra det arbetet och ETT av bibliotekens viktiga uppdrag genomför Svensk Biblioteksförening en satsning för att öka läslusten hos barn. Under tiden 15 september till 15 november stödjer föreningen 100 lokala läslustarrangemang runt om på biblioteken i landet. Dessa arrangemang marknadsförs som en del av Library Lovers-kampanjen. Jag hoppas att du tar chansen och kommer med en utmanande ansökan där vi kan bidra till att skapa aktiva och deltaktiga barn, glittrande ögon och engagemang.

Niclas Lindberg
Generalsekreterare
Svensk Biblioteksförening

Lina Zoe Ydrefelt sa...

Hej

Ja ni kan se fram emot en ansökan om att upptäcka var drakarna bor i Kristianstad kommun - som projektansökan om läslust.

Tack för att du svarade Niclas Lindberg och jag håller med om din kritik angående "betongrövs"-epitetet.

Men: Vi ser som sagt från olika horisonter och jag förstår inte varför det aldrig finns plats för ekonomiska bidrag, PR-kampanjer och engagemang för IKT?

Informationsverkligheten som unga lever i den finns inte på biblioteken - det måste vi kunna vara överens om. Och den finns inte i svensk biblioteksförenings PR.

Hur många som vänder sig till biblioteket för att låna "facklitteratur" som ni skriver i er kampanj- är det avsiktligt skrivet utifrån gårdagens verklighet eller är det så ni vill se på verksamheten i dag?

Varför tog ni inte part i Bromölla-konflikten? Varför måste jag gå omvägen via ett studieförbund för att kunna arbeta med ungdomar på webben - i deras informationsverklighet? (Förlåt studiefrämjandet ni är en jättebra sammarbetspartner.)

Varför får jag ta kontakt med mina användare på skolor, gagis och BVC men inte på nätet?

Jag saknar ert engagemang för folkbiblioteksverksamhetens centrala roll i Kunskapssamhället.

Istället talar ni praktik. Och fokuserar på en liten del av praktiken som således kvävar allt annat viktigt jobb vi gör!

Om jag hade skrivit "konservatism" i biblioteksföreningen - hade du svarat då? Jag har bloggat om LL-kampanjen förut och inte fått svar.

Ledsen att jag tog till hårda ord men glad att det ledde till en öppning (????)

Niclas Lindberg sa...

Hej igen..........verkligheten är inte någon linjär företeelse. Snarare är den parallell där det ena på inte sätt utesluter det andra. Jag noterar att du i ditt senaste inlägg inte vänder dig mot satsningar på läsning eller bibliotekens betydelse för lässtimulans. Det glädjer mig och det borde betyda att vi kan vara överens om att läsning inte är omodernt.

Jag känner mig förvånad över att du inte tycker att vi är engagerade för bibliotekens roll i kunskapssamhället. Inom ramen för Library Lovers-kampanjen (som du tråkigt nog tycker är dålig) för vi en kamp för just detta. Vi skriver:

"För att ge biblioteken bästa möjliga förutsättningar att vara ett effektivt redskap både för individer och för Sverige som nation behövs en samlad nationell bibliotekspolitik. Sett ur nationellt perspektiv handlar det ytterst om att skapa bättre förutsättningar för kunskapssamhällets utveckling och därmed för tillväxt, välfärd och välstånd men också om att stärka värnet för demokrati, informations- och yttrandefriheten."

Bland de åtta punkterna vill jag i det här sammanhanget lyfta fram:

1. Nationella strategier, definition av bibliotekens huvudfunktioner och utvärdering av bibliotekslagen.
Det behövs en väl förankrad och genomarbetad strategi för bibliotekets roll i kunskapssamhället som grund för den nationella bibliotekspolitiken. Den nationella biblioteksstrategin bör bl a klargöra de offentliga bibliotekens huvuduppgifter i relation till:

*Livslångt lärande, kunskapsutveckling och personlig utveckling
*Samhällets innovationskraft

3. Insatser för att stärka barns och ungas läsande
För att motverka barns och ungas sjunkande läsförmåga bör en nationell satsning på läsfrämjande och tidig språkutveckling initieras. Ett inslag i denna satsning bör vara att alla elever i grund- och gymnasieskolan garanteras tillgång till väl utrustade skolbibliotek bemannade av personal med relevant kompetens.

4. Bättre tillgång till bibliotekens tjänster
För att förbättra alla invånares tillgång till biblioteksservice, böcker och andra informationskällor måste de allmänna bibliotekens finansiering förstärkas. Med bättre resurser kan invånares tillgång till biblioteksservice förbättras till exempel genom en prioritering av läsfrämjande insatser och en nationell satsning på bättre tillgänglighet till bibliotekstjänster. Det är också angeläget att utöka det statliga inköpsstödet till att även omfatta litteratur i olika utföranden samt teknisk utrustning för att främja användandet. Stödet bör också breddas till att omfatta fler grupper. Vidare bör de statliga anslagen för biblioteksutveckling utökas för att möjliggöra satsningar på utveckling av nya tjänster och nya arbetsmetoder.

5. Stärkt infrastruktur för digitala tjänster
Med hjälp av samordnad upphandling av licenser och offentligt finansierade investeringar i system, nätverk, digitalisering och tekniska standarder kan bibliotekens användare enklare få tillgång till en mer samlad service.

8. Inrättande av ett nationellt biblioteksorgan
Regeringen bör inrätta ett särskilt operativt nationellt biblioteksorgan. Dess uppgift ska vara att med utgångspunkt i de nationella strategierna och målen utveckla den heltäckande nationella bibliotekspolitik som idag saknas. Mer konkret skulle organet bland annat kunna få ansvara för att bl a:

*följa upp och utvärdera de nationella strategierna och målen
*utveckla nationella lösningar för till exempel bibliotekens digitala tjänster, webbtjänster och andra tekniska plattformar
*stimulera biblioteksutveckling

Hela Library Lovers-kampanjen syftar till att få genomslag för dessa punkter och bibliotekens betydelse för just kunskapssamhället. Punkterna är att massivt stöd för fortsatt utveckling och nytänkande. Som en särskild del av kampanjen kommer vi också i höst att genomföra en satsning på att synliggöra behovet av bibliotekens digitala tjänster och moderna sätt att kommunicera. Inte för att vi nödvändigtvis tror att det rakt av kommer att ersätta all annan biblioteksverksamhet utan för att det är ytterligare en dimension av en parallell verklighet som måste synliggöras.

Svensk Bibliotekeksförening har som en som sina grundläggande verksamhetsidé att verkar för biblioteken som ett värn för demokrati och yttrandefrihet. Det finns otal exempel på där föreningen, efter påstötningar från sina medlemmar, engagerat sig mot olika tokigheter runt om i landet. Så fort jag eller vi får en sådan till oss så brukar vi ta tag i frågan. Det kan jag lova dig.

Lina Zoe Ydrefelt sa...

Av det du skriver är det här viktigast i denna diskussion:

*"Det behövs en väl förankrad och genomarbetad strategi för bibliotekets roll i kunskapssamhället"

Och hur skall det funka utan ett aktivt ansvarstagande för medborgarnas informationskompetens?

*"skapa bättre förutsättningar för kunskapssamhällets utveckling och därmed för tillväxt, välfärd och välstånd men också om att stärka värnet för demokrati, informations- och yttrandefriheten."

Just det. Därför ska vi inse att barns färdigheter är integrerade i varandra och tar sig uttryck i såväl fysiska som digitala rum.

När jag arbetar med ungas informationskompetens så är språkförståelse en viktig del. Men lika viktigt är att kunna ta till sig, bearbeta, presentera och förmedla sin kunskap. Att gång på gång låsa in läsfrämjandet i en begränsad mental kub gör det inte lättare att få jobba med barns kreativa skrivande på bloggar eller marknadsföra sociala nätverksforum för litteraturintresserade unga.

* Insatser för att stärka barns och ungas läsande
För att motverka barns och ungas sjunkande läsförmåga bör en nationell satsning på läsfrämjande och tidig språkutveckling initieras. Ett inslag i denna satsning bör vara att alla elever i grund- och gymnasieskolan garanteras tillgång till väl utrustade skolbibliotek bemannade av personal med relevant kompetens.

Ja... Läsa. Men det är en (!) praktisk del av ett mycket större arbete skolbiblioteken utför. Detta är min poäng! Vi låser in biblioteken i den konservativa bild som människor redan har av oss!

Jag tycker att om detta är bibliotekens mål med barn och unga så borde man inte anställa bibliotekarier utan pedagoger med en bred litteraturvetenskaplig grund... Eller varför inte talpedagoger, speciallärare och förskollärare också?

Mitt yrke som biblioteks och informationsvetare hamnar i ständig motvind pga ett enkelspårigt tänkande.

Läsfrämjande har blivit ett tankesystem, ett paradigm en diskurs som osynliggör andra sätt att arbeta på biblioteken.
Därmed är IKT-arbetet en motpol, ett tillägg - i bästa fall. I sämsta fall är det bara en irriterande ´burk placerad utan någon som helst pedagogisk verksamhet kopplad till den.

*Som en särskild del av kampanjen kommer vi också i höst att genomföra en satsning på att synliggöra behovet av bibliotekens digitala tjänster och moderna sätt att kommunicera.

Vad menar du med digitala tjänster? Talar vi om e-böcker och "mitt konto" i Book-IT. Eller talar vi om arbetet med att delta i och utbilda för ett föränderligt kunskapssamhälle? Att tillsammans med unga utveckla våra informationstjänster på nya arenor?

*Stärkt infrastruktur för digitala tjänster
Med hjälp av samordnad upphandling av licenser och offentligt finansierade investeringar i system, nätverk, digitalisering och tekniska standarder kan bibliotekens användare enklare få tillgång till en mer samlad service."

Ja här borde väl min ovan givna fråga funnits!

Men summan av kardemumman: Ni väljer att genomföra en reklamkampanj (reklam 1.0. Det diskuteras i vartenda jäkla företag hur viktig 2.0-verksamheten/PR-arbetet blivit)som inte komplicerar och fördjupar bilden av vårt arbete och därmed ge oss ett stöd gentemot våra politiska uppdragsgivare.

Ni väljer inte heller att med den stora resurs infovetare ni har i organisationen att marknadsföra genom de kanaler där våra användare också finns... Sociala forum, bloggar etc.

Kampanjen är riktad till riksdagpolitiker - eller hur? Och för dem behöver vi ju inte berätta hur fantastiskt mycket vi kan.

Istället förenklar vi/ni och väljer den stereotypa bilden av biblioteket som en utlåningscentral och bibliotekarier som sagoläsande och boktipsande...

Behöver vi fyra års högskolestudier för det?

När jag skriver att barns ögon glittrar så är det när jag arbetat på deras villkor. En flicka som ville bli författare fick möjlighet att göra en fin blogg efter egna önskemål och där publicera sina alster.

Ungdmar som jag hjälpte bygga sociala nätverksforum för att de från grunden skulle förstå vad Facebook, Lunarstorm etc är för något och vilka möjligheter som där finns. Med sig fick de också möjligheten att i kompisgäng skapa communitys just efter deras egen önskan (föreningar, filmtipsklubb etc).

Då kände jag - Wow, jag arbetar med de ungas infokompetens, språk, lärande, sammarbete och kulturella skapande. Att kunna bygga en levande interaktiv webbplats gav mersmak. Hur fungerar annat? Väd är egentligen meningen med att blogga?
Då kan man ta en diskussion om förändrade informationsflöden, förändrar journalistik och frågan om maktförskjutningar i samhället.
Då är jag en bra bibliotekarie...

Eller? Jag är utbildad för att kunna ovanstående. Sen ska jag komma ut i yrkeslivet och inse att detta inte finns i vår verksamhet. Trots allt snack om globalism och vikten av infokunnande så är skolan skitkassa på att ändra sina metoder, biblioteken också.

Så när ni nu fokuserar på läsfrämjande som en egen bubbla av verksamhet så stärker ni dem som redan har hela arenan till sitt förfogande: Läsfrämjarna som står i givakt i varje bibliotek och på varje skola... Och i våra politiska arbetsgivare; nämnderna.

Men om man står för yttrandefrihet. Varför skall man då som nationell intresseorganisation inte delta i debatten om censur av biblioteks verksamhet?

Bränn en bok och det blir ett jäkla liv.

Släck nätsidor som ligger halvårs arbetande bakom...???

Eller de många forum unga bygger som censureras?

Bibliotekssektorn är för yttrandefrihet när det är ett ord i mängden och inte kräver att man tar ställning????

När jag var aktiv i SSU var begreppet betongröv politiskt korrekt. Det handlade om att beskriva hur utveckling och förändring bromsades av dem som satt bekvämt på valda stolar och tyckte det var lugnare att ro båten åt samma håll som förr...

Därför är betongröv ett ord med totalt klar innebörd. Det är inte "kukhuvud" jag skriver utan just betongröv...

Bromskloss - kanske är det PK ordet?

Lina Zoe Ydrefelt sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Viktor Sarge sa...

En försiktig fundering angående just läslust: Är det så att bibliotekariekåren har svårt att separera nyttan av att kunna läsa och lusten till berättelser?

Jag tycker Lina sätter fingret på något viktigt i följande stycke:

"Därför ska vi inse att barns färdigheter är integrerade i varandra och tar sig uttryck i såväl fysiska som digitala rum."

Min hållning är att läsning och att uppleva berättelser som separata upplevelser är lika giltigt som att kombinera det i läsning av tryckta romaner.

För min del är det helt ok att barn läser på dator, mjölkpaket, böcker, TV-spel och upplever berättelser i teater, TV-spel, onlinerollspel, böcker, lek och medeltidsveckan i Visby.

Alltihopa handlar om att lära sig tolka och kommunicera med omvärlden. Med långt över en miljard Internetanvändare är det väsentligt att också kunna förhålla sig till digital information.

Om förmågan att förhålla sig till komplexa strukturer som hypertext (ex. webben) ökar på bekostnad av förmågan att läsa långa linjära texter oroar det mig inte så hemskt mycket.

Tillgången till kunskap, litteraturen och samhället via det skrivna ordet var 1900-talets demokratifråga. Det i allt högre grad digitala samhället ställer andra krav och skapar nya klyftor. Skall vi befatta oss med dessa?