Vi har kunskapen för semantiska webben

Ett antal gånger har tidskurvor över webbutvecklingen visat att vi är i slutfasen av det som kallas webb 2.0. Detta betyder såklart inte att den participatoriska webbens verktyg och uttryck försvinner. Snarare är frågan vilken utvecklingsfas som är mest intressant och dominerande för webbens förändring. Senast jag såg en sån här tidsaxel så pekades 2010 ut som brytpunkten för när det skulle bli mer relevant att tala om den semantiska webben än 2.0. (Troligen läste jag detta i Internetworld).

Hur som helst. Senast vi diskuterade webb 2.0 på biblioteken i Skåne nordost är så vitt jag vet när vi sågs på Kristianstad högskola i maj. I ett givande samtal uppkom då frågan om vad i utvecklingen mot 3.0 och den semantiska webben som bibliotekarier behöver ta fasta på.

Allan Cho har nu gjort en sammanställning:

"What do librarians need to do? - Learn XML, join the blogosphere's discussion of the SemWeb, discuss with colleagues, pay attention to RDA, continue questioning the limitations of Web 2.0. Just because we don't see it yet, doesn't mean it should stop us from joining the discourse. Think string theory."

Jag kan höra en liten suck redan nu... Diskutera begränsningarna med 2.0 när biblioteken långt i från börjat använda sig av de möjligheter som den participatoriska webben ger. Skall vi gå från webb 1.0- medvetenhet till semantisk webb utan att stanna på någon 2.0-station? Jag tror ju förvisso inte det är möjligt. Biblioteken - mitt i informationsbrusets heligaste mitt (i mina våta drömmar kanske) är redan på deken och kan inte starta med att lära personalen XML för att uppdatera sig.

Trots detta uppskattar jag Alan Cho´s blogg Allans library för att den i sina diskussioner om semantiska webben återkallar oss bibliotekarier till ett medvetande om hur viktig vår kompetens är både beträffande 2.0 och 3.0. Angående semantiska webben sätter han fingrat på hur bibliotekariers kompetenser är relevanta:

"Why librarians? - Librarians have an important role to play in the SemWeb. Information organization are traits and skills that librarians have which are relevant to the SemWeb architecture. Cataloguing, classification, indexing, metadata, taxonomies & ontologies -- these are the building blocks of LIS."

Så - vad väntar vi på? Ta makten över den informationsvetenskapligt färgade diskussionen i samhället. Visa på biblioteken som den institution för kunskap vi faktiskt kan vara och hojta högt om vilken jävel du är på att förstå 2.0 och 3.0. Du är ju bibliotekarie och har därmed en lysande kunskapsbank att stå på och utgå ifrån!

Ett, två, tre. Varför stampar vi på ettan? Osäkerhet är nyttigt i informationssektorn

Jag uppskattar att läsa Allan´s library, senaste inlägg heter Search monkey and the Semweb. Hälften förstår jag i hans fokusering på informationsbegreppet, semantiska webben och en postmodern tid. Jag tänker att om jag hänger kvar vid hans och andras bloggar om web 3.0 och ontologisk osäkerhet så kanske jag får ihop mitt eget sociologiskt färgade tänkande kring kunskap och information samt den biblioteks och informationsvetenskapliga dominerande diskursen som snarast fokuserar effektivitet och korrekthet.

I min sociologiska hjärnhalva är det ju mest utmanande med olika verklighetsbilder och definitioner av informationsbegreppet. Som praktiker inom biblioteks och informationsvetenskapliga fältet är det svårare eftersom vi är så låsta vid system som utvecklats under lång tid och bevaras av tankestrukturer så starka att de praktiskt taget ätit sig in i väggarna i våra folkbibliotek.

Att då förvirra sig själv, kollegor och användare med nya frågor kring informationsbegreppets sunkiga makt-hemvist känns ju inte direkt lätt.

I folkbibliotekssektorn har vi ju fortfarande problem med att tillgängliggöra web 1.0-resurserna!!! (Och lägger vår skapande (?) kraft på 1.0-tjänster som boktips.net... Och samma sak gör btj med sin nya satsning på samarbete med Alex databas. Va då tårta på tårta?). Databaserna och välfyllda offentliga webbplatser är fortfarande andrahandsvalet. Frågan är om låntagarna överhuvudtaget hittar dit efter att de letat andra världskrig, snickra utemöbler och dinosaurier i våra bokhyllor.

Själv blir jag bekymrad över min kompetens när jag ser datorn gå in i viloläge gång på gång trots att jag haft många referenssamtal. Eller har jag det? Kanske är vi ännu sämre på barn och ungdomssidan med att använda 1.0 och därmed är sökstrategier kopplade till 2.0 och 3.0 fortfarande ett ingemansland. Vad är okej?

I "The promise of natural language search" skriven av Vanessa Fox i Information today finner jag lite välbehövlig mark under osäkra foträta bibliotekarieskor. Fox förklarar steg för steg hur sökbegreppen skall kunna förenklas, förmänskligas och av-bibliotekariefieras (mina egna formulering. Fox skriver så klart inte så).

Fox artikel brukar jag ta med mig när jag pratar om informationssökning, kontextualisering och samarbete. Bort från sökmotorer som söker varje ord för sig och får oss att upprepa bibliotek bibliotek bibliotek på våra webbplatser för att vår sida säkert skall indexeras och rankas högt just under denna term. Istället skall vi sträva efter meningsfull och logisk informationssökning. Bye bye SAB-system.

Läs

Allans library blogg

The promise of natural serach av Vanessa Fox