Medierådet återger innehållet i en rapport om medias påverkan på unga. Den kan i sin helhet läsas på FutureOfChildren.org (eller hellre skummas för flera av slutsatserna känner vi igen). Kirsty Youngs artikel om barns informella Internetanvändning som publicerades i Computers in human behavior, 24 (2008) tar sin utgångspunkt i ungas informella lärande. Hur olika bilder får vi om vi studerar "påverkan" utifrån ett vuxencentrerat perspektiv jämfört med om vi utgår från ungas eget lärande?
Här är en liten jämförelse av perspektiven:
Young pekar på vikten av att synliggöra de ungas nätanvändning och hur den kan komma att påverka inte bara det framtida nätets utformning utan våra samhällen som helhet. Hon konkluderar att vi måste röra oss i från ett vuxencentrerat perspektiv med betoning på teknologi! I medierådets återgivning av rapporten finner vi att "Lärare bör /.../ utbildas i användningen av ny teknologi och hur de t.ex. kan stävja nätmobbning och fusk."
Vart bör vi istället vara på väg än mot nytt lärande av "ny teknologi"? Young menar att vi måste titta med omsorg och noggrannhet på de färdigheter och den kunskap unga lär sig genom informell nätanvändning dvs egen praktisk användning av nätresurser som inte leds av skolan eller liknande.
Medierådet skriver om FutureOfChildrens rapport att "Det medieinnehåll som används av sociala skäl, för att kommunicera med andra, är positivt – det höjer barns och ungas sociala kompetens. De lär sig att samarbeta och vara öppna och toleranta mot sina medmänniskor." Kan vi stanna där? Young menar att vi inte kan titta på ungas nätanvändning som en isolerad företeelse. Istället tänker hon globalt och lokalt och menar att den informella nätanvändningen över tid kan påverka våra sociala strukturer.
Youngs artikel är spännande för att den tittar på olika förmågor och karaktäristik hos aktiva nätanvändande ungdomar. Dessa drag hoppas hon kan vara en hjälp för att vidare studera nätanvändningens kognitiva och sociokulturella påverkan.
Vad ska vi göra då? " Politiker på alla nivåer bör finansiera initiativ som exempelvis informationskampanjer med syfte att motverka riskfyllda beteenden." Riskerna är en viktig ingrediens som i alla sammanhang skall nämnas. Men om vi backar från ett vuxencentrerat perspektiv? Går man till ursprungsrapporten (pdf) så skriver Subrahmanyam & Greenfield (s. 119) att den stora utmaningen för skolan är att eliminera de negativa effekterna av nätanvändningen "in educational settings while perserving their significant contributions to education and social connection".
Är det risker och formell användning utifrån vedertagna perspektiv och metoder som bör vara fokus? Eller behöver vi mycket mer uppmärksamhet på lärandeprocesser via interaktivitet och samarbete på nätet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar