Visar inlägg med etikett föreläsning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett föreläsning. Visa alla inlägg
torsdag 7 maj 2009
onsdag 6 maj 2009
Ideolog
Biblioteksbladet på fredag. Tydligen är man frispråkig.
Västerås i morgon, där är man ideolog.
Mycket att leva upp till, ödmjukt men med tillräckligt mod.
Västerås i morgon, där är man ideolog.
Mycket att leva upp till, ödmjukt men med tillräckligt mod.
tisdag 28 april 2009
Föreläsning i Stockholm, virtuella rum
Stockholm Virtuella Rum
Detta var skitkul!
Det här är inte kul:
Vi må desværre meddele dig, at stillingen som barselsvikar for projektmedarbejderen på XXX Bibliotek er besat til anden side.
Vi fik 79 ansøgninger til stillingen.
Vi takker for din interesse og ønsker dig held og lykke i din videre jobsøgning.
Vi fik 79 ansøgninger til stillingen.
Vi takker for din interesse og ønsker dig held og lykke i din videre jobsøgning.
måndag 27 april 2009
Synonym önskas till nätkultur
Tåg lika med powerpointelände och en latte på den ena vita gympaskon. Bättre spilla på båda?
När ämnet är välbekant kan käften bara gå. Hjärnan vilar och en automatikens linguistik drar i gång. Trots detta tros idealet vara veckor av harvande. Ord för ord medvetet staplade med rätt pauser efter betänksamma utläggningar. Lagom frågande, lagom provokativ.
Den här gången med föreläsningupplägg dan före dan saknas något som finns i tidigare utläggningar. Många frågetecken. Den enda sanningen existerar inte så varför välja fråga på fråga? Dagen före är kanske inte alls oansvarigt. Snarare blir det då inte upprepningarnas upprepning.
Språkförbistring nästa upptäckt.
Det heter nätkultur när man talar om kluster där utbyte av information, dynamisk kunskap, normer och ofta vänskap ingår. Varför inga synonymer som säger samma sak?
När ämnet är välbekant kan käften bara gå. Hjärnan vilar och en automatikens linguistik drar i gång. Trots detta tros idealet vara veckor av harvande. Ord för ord medvetet staplade med rätt pauser efter betänksamma utläggningar. Lagom frågande, lagom provokativ.
Den här gången med föreläsningupplägg dan före dan saknas något som finns i tidigare utläggningar. Många frågetecken. Den enda sanningen existerar inte så varför välja fråga på fråga? Dagen före är kanske inte alls oansvarigt. Snarare blir det då inte upprepningarnas upprepning.
Språkförbistring nästa upptäckt.
Det heter nätkultur när man talar om kluster där utbyte av information, dynamisk kunskap, normer och ofta vänskap ingår. Varför inga synonymer som säger samma sak?
torsdag 19 mars 2009
Min föreläsning, allmänna reflektioner, skäll på vuxna
Efter att ha landat fysiskt och psykiskt sammanfattar jag nu mina sporadiska intryck, de som tillkommit under hela konferensen men inte alltid fått egna bloggposter. Så mycket är ju samma, samma, samma- som från t ex Medierådets konferens... Fast nu var det norska motsvarigheter till svenska aktörer och de verkar ligga lite bättre till med IKT-jobbet i vårt grannland. Men mycket av "pratet" är på samma nivå.
En tanke jag fick under många föredrag var frågan om att göra en konferens om vuxnas galenskaper på Internet. Hur de klantar sig (enormt) och råkar ut för allt som barnen gör- och kanske lite till. De många exempel vi ser, hör och upplever betraktas som komiska eller beklagansvärda. Vilka rycker ut med ett helt batteri av allt från outbildade galenpannor till myndighetspersoner som skall skapa riskmedvetenhet hos gruppen?
Flickor som exponeras, av andra eller lägger ut bilder själva. Är situationen inte likartad här? Att söka värde i sexuell exponering, att det är hur kvinnor skall agera och poträtteras. Ju högre poäng för naken hud, utmanande poser och erotisk blick, det är en spegling av vuxenvärldens beteende. Vilket hyckleri att skrämma flickor för att lägga ut- alla typer- av bilder och söka bekräftelse när en stor sysselsättning bland makthavare, föräldrar och lärare bör vara porrsurfning med tanke på den stora industri detta är. Unga kvinnor skall vara kyska och ta ansvar för att dölja sig och inte följa smahällsnormen. Men vuxenvärlden väljer att fläska i sig dessa bilder med ohöljd upphetsning.
Mobbning: På många arbetsplatser hör det här till vardagen. Ändå är det barnen som skall spåras upp med hjälp av IP-adresser och bestraffas av polis. Oinsatta personer skriker på de gamla samhällets totala myndighetsöverblick och korrigerande ingripande.
Någon som tror att den s k e-mobbningen inte kommer spridas eller redan är en realitet på svenska arbetsplatser? Många har inte tillräcklig nätkompetens ännu men det är bara en tidsfråga.
De filmer från stora säkerhetsaktörer och som skall skildra e-mobbning speglar en sak: Extrema bilder av mobbning. Varken mer eller mindre. Att slå eller hälla vatten på någon är "ett gammalt brott". Som jag sagt förut: Handlingen inte mediet är det centrala. Men att också skifta fokus till offren, när ni inte vet (eller vet) vilka som är förövare. Hjälp dem att bli kvitt skam och ledsnad. I dag jagas skyldiga parallellt med att man låser in flickor med hjälp av hopplösa regler som gör att de skall ta ansvar och vänta sig skit av det omgivande samhället.
De återkommande berättelser (och de nya), om hemska nätföreteelser som de individer vars vinst ligger i näträdsla upprepar, när skall vi skärskåda dem? Jag vet flera amerikanske studier som visar på medias ohederliga beteenden. Men nu menar jag praktiska krav på källor, referenser, hänvisningar till när, var och hur man upplevt de här scenariorna. Kanske kan man sticka hål på en del av övertonerna i diskussionen?
Våga ifrågasätta de mycket oseriösa aktörer som inte skaffat någon teoretisk grundförståelse eller allmän kunskap kring det de föreläser om. De som alltid tycks vara av han-kön och talar om flickorna som de skyldiga eftersom de släppt ut bilder... De föreläsare som visar all möjlig skit de hittat på nätet och bara skriker ut att här är era barn! De många föreläsare som påstår att det är omöjligt att undvika pornografi och att alla våra barn möter det- hallå, nyansering! Punktera däcken på dessa helvetspredikanter som åker land och rike runt med rumpr i stringtrosor på storbildsskärm och skrämmer med vad arbetsgivare kommer att tycka om fyllebilder på facebook om tio år, (referens: polisen på digital oppvekst). Vilket troligt scneario!
Trots de exempel som var hämtade från den sociala webben var fokus större delen av tiden använd till att prata 1.0 och källkritik: Googlellistorna är inte riktigt bra!!!
Kring 2.0 har vi fortfarande problemet att 2.0 är verktyg snarare än en total förändring av informationssamhället, även i föreläsningar.
Mina påståenden om behovet av möten, överbryggande av gränser och att motverka kommersiella gated communitys på nätet plockades inte in av övriga föreläsningar. Jag blev som i ett vacuum. Ändå var jag tydlig- övertydlig i mina exempel. Möjligheterna, de som påstås och de som är belagda, som nätkulturerna skapar tyckte jag också själv var extremt välgörande under konferensens tema. Att tala om trygghet på nätet- möjligheter ifråga om flickor som kommer till tals, trygg kommunikation för olika grupper samt mobilisering möjlig genom sociala forum. Allt detta var jag så nöjd med. Jag blev en motpol mot Microsofts föreläsning om säkerhet och filtrering och Telenors mobbningsfilter (!).
Min dåliga insikt utöver de många ideologiska och mer praktiska frågor som samlas i huvudet var detta att vara föreläsare och ställa krav. Den norska kronan är stark och därför var det en ännu större chock än jag hade väntat att komma hem till länsat konto. Hur klarar etablerade personer de här situationerna?
Jag hör hur alla- utom jag- berättar vilket företag eller institution de företräder. Där finns nog svaret till att arrangörer kan propsa på fakturering eller rent allmänt slarva med hur de behandlar inbjudna. Med ett företag i ryggen är det ju inte din egen privatekonomi (9000 kr) som behöver ta smällen.
Jag önskar att någon gång vara Lina med en titel. Det hade varit kul och tryggt! För det jag gör är minst lika bra som det Microsofts representant presterar.
En tanke jag fick under många föredrag var frågan om att göra en konferens om vuxnas galenskaper på Internet. Hur de klantar sig (enormt) och råkar ut för allt som barnen gör- och kanske lite till. De många exempel vi ser, hör och upplever betraktas som komiska eller beklagansvärda. Vilka rycker ut med ett helt batteri av allt från outbildade galenpannor till myndighetspersoner som skall skapa riskmedvetenhet hos gruppen?
Flickor som exponeras, av andra eller lägger ut bilder själva. Är situationen inte likartad här? Att söka värde i sexuell exponering, att det är hur kvinnor skall agera och poträtteras. Ju högre poäng för naken hud, utmanande poser och erotisk blick, det är en spegling av vuxenvärldens beteende. Vilket hyckleri att skrämma flickor för att lägga ut- alla typer- av bilder och söka bekräftelse när en stor sysselsättning bland makthavare, föräldrar och lärare bör vara porrsurfning med tanke på den stora industri detta är. Unga kvinnor skall vara kyska och ta ansvar för att dölja sig och inte följa smahällsnormen. Men vuxenvärlden väljer att fläska i sig dessa bilder med ohöljd upphetsning.
Mobbning: På många arbetsplatser hör det här till vardagen. Ändå är det barnen som skall spåras upp med hjälp av IP-adresser och bestraffas av polis. Oinsatta personer skriker på de gamla samhällets totala myndighetsöverblick och korrigerande ingripande.
Någon som tror att den s k e-mobbningen inte kommer spridas eller redan är en realitet på svenska arbetsplatser? Många har inte tillräcklig nätkompetens ännu men det är bara en tidsfråga.
De filmer från stora säkerhetsaktörer och som skall skildra e-mobbning speglar en sak: Extrema bilder av mobbning. Varken mer eller mindre. Att slå eller hälla vatten på någon är "ett gammalt brott". Som jag sagt förut: Handlingen inte mediet är det centrala. Men att också skifta fokus till offren, när ni inte vet (eller vet) vilka som är förövare. Hjälp dem att bli kvitt skam och ledsnad. I dag jagas skyldiga parallellt med att man låser in flickor med hjälp av hopplösa regler som gör att de skall ta ansvar och vänta sig skit av det omgivande samhället.
De återkommande berättelser (och de nya), om hemska nätföreteelser som de individer vars vinst ligger i näträdsla upprepar, när skall vi skärskåda dem? Jag vet flera amerikanske studier som visar på medias ohederliga beteenden. Men nu menar jag praktiska krav på källor, referenser, hänvisningar till när, var och hur man upplevt de här scenariorna. Kanske kan man sticka hål på en del av övertonerna i diskussionen?
Våga ifrågasätta de mycket oseriösa aktörer som inte skaffat någon teoretisk grundförståelse eller allmän kunskap kring det de föreläser om. De som alltid tycks vara av han-kön och talar om flickorna som de skyldiga eftersom de släppt ut bilder... De föreläsare som visar all möjlig skit de hittat på nätet och bara skriker ut att här är era barn! De många föreläsare som påstår att det är omöjligt att undvika pornografi och att alla våra barn möter det- hallå, nyansering! Punktera däcken på dessa helvetspredikanter som åker land och rike runt med rumpr i stringtrosor på storbildsskärm och skrämmer med vad arbetsgivare kommer att tycka om fyllebilder på facebook om tio år, (referens: polisen på digital oppvekst). Vilket troligt scneario!
Trots de exempel som var hämtade från den sociala webben var fokus större delen av tiden använd till att prata 1.0 och källkritik: Googlellistorna är inte riktigt bra!!!
Kring 2.0 har vi fortfarande problemet att 2.0 är verktyg snarare än en total förändring av informationssamhället, även i föreläsningar.
Mina påståenden om behovet av möten, överbryggande av gränser och att motverka kommersiella gated communitys på nätet plockades inte in av övriga föreläsningar. Jag blev som i ett vacuum. Ändå var jag tydlig- övertydlig i mina exempel. Möjligheterna, de som påstås och de som är belagda, som nätkulturerna skapar tyckte jag också själv var extremt välgörande under konferensens tema. Att tala om trygghet på nätet- möjligheter ifråga om flickor som kommer till tals, trygg kommunikation för olika grupper samt mobilisering möjlig genom sociala forum. Allt detta var jag så nöjd med. Jag blev en motpol mot Microsofts föreläsning om säkerhet och filtrering och Telenors mobbningsfilter (!).
Min dåliga insikt utöver de många ideologiska och mer praktiska frågor som samlas i huvudet var detta att vara föreläsare och ställa krav. Den norska kronan är stark och därför var det en ännu större chock än jag hade väntat att komma hem till länsat konto. Hur klarar etablerade personer de här situationerna?
Jag hör hur alla- utom jag- berättar vilket företag eller institution de företräder. Där finns nog svaret till att arrangörer kan propsa på fakturering eller rent allmänt slarva med hur de behandlar inbjudna. Med ett företag i ryggen är det ju inte din egen privatekonomi (9000 kr) som behöver ta smällen.
Jag önskar att någon gång vara Lina med en titel. Det hade varit kul och tryggt! För det jag gör är minst lika bra som det Microsofts representant presterar.
tisdag 17 mars 2009
måndag 16 mars 2009
Asker
På väg iklädd kort svart kjol och höga stövlar. Ibland är jag riktigt vrickad. Som föreläsare ska man ha "sitt eget",. Trasiga skor, byxor med häng och kanske slips. Ingen julgran.
Det plev en powerpoint i natt, med få bilder eftersom jag har 45 minuter. I mitt tycke är några av sliderna roliga. Kanske blir det min "räddning" för nu är hjärnan totalt tömd. Men med det program som finns på hemsidan och de föreläsare som har de första föredragen lär jag väl ha adrenalin så det räcker till ett maratonlopp när det blir min tur.
Skall utgå från deras "verklighet" och försöka växla till min; lokal och global.
Nu ska jag inte berätta mer, det kommer efter föreläsningen.
Tycker du om mig så sänd en god tanke, mina stövlar är i alla fall fina.
Det plev en powerpoint i natt, med få bilder eftersom jag har 45 minuter. I mitt tycke är några av sliderna roliga. Kanske blir det min "räddning" för nu är hjärnan totalt tömd. Men med det program som finns på hemsidan och de föreläsare som har de första föredragen lär jag väl ha adrenalin så det räcker till ett maratonlopp när det blir min tur.
Skall utgå från deras "verklighet" och försöka växla till min; lokal och global.
Nu ska jag inte berätta mer, det kommer efter föreläsningen.
Tycker du om mig så sänd en god tanke, mina stövlar är i alla fall fina.
tisdag 27 januari 2009
Vägval 1.0 och 2.0 för bibliotek. Respekt för olika informationsförståelser
Jag skrev visst IT med två II i föregående inlägg men det ser så snyggt ut att jag inte ändrar det. Kanske kan man relatera till Wii? Jag använder inte det men fasen va snyggt namnet är, Wii Wii Wii som när man gungar eller nåt.
I dag tittade jag på den föreläsningsskiss jag gjort i en bok jag satt och läste på ett café. Plötsligt var det helt klart för mig hur man kan utgå från Bromöllaexemplet och visa hur två parallella skeenden kan se ut om man väljer två punkt noll- vägen eller ett ortodoxt, positivistiskt handlingssätt grundat i t ex kvantitativa analyser av informationsflöden eller bibliometriska samband för att analysera kunskapshierarkier etc (pdf från Åbo om bibliometri). Parantes: När jag läste på Bivil tyckte jag Finland verkade vara ett föregångsland inom informationsvetenskap, så varför är det nu bara danska artiklar och initiativ som fladdrar förbi mina ögon? Dags att uppsöka Finländska resurser.
Min skiss visar på punkt efter punkt hur ideologi och praktik skiljer sig mellan de båda valen och vilka konsekvenser det får för webbplatsers utformning och kommunikation samt samarbete mellan informationsproffs och användare. Många vägar bli ju resultatet av en två punkt noll linje. Dynamiken blir betydligt större men samtidigt är det uppenbart varför många vill följa vad som kanske kan kallas en 1.0-linje. Denna är ju väletablerad i utbildningar och högre akademiska studier. Det blir en svår övergång för forskare och universitet om de ska anamma kollektivt bygd kunskap. Detta kan man absolut respektera och låta ta tid. Svårare är det att förstå folkbiblioteken, de har en mycket öppnare funktion än högskolebibliotek.
Min föreläsning kommer att finnas i punkter för att de norska kollegorna skall kunna spara den. Jag kommer lägga ut samma material efter min föreläsning i Norge den 5-6 februari. Jag tror att mina parallella analyser i två kolumner som följer varandra kan vara jättebra som diskussionsunderlag för de många bibliotek som skall välja väg. Den kan även fylla en stor funktion genom att den diskuterar kunskapssyn och ideologi, vilket biblioteken är dåliga på i dag. Man använder bloggar och ibland andra sociala medier men har svagt grepp kring varför man gör det. Syftet är ju inte att lägga upp fler webbsidor utan att i grunden förändra spelreglerna.
Visst finns tankarna att finna i tusen andra resurser, men när jag tittar på Youtube och Slideshows om bibliotek 2.0 och webb 2.0 tycker jag att min översikt är bra, tydlig och relevant. Det är skönt att inte bara känna sig som en papegoja som upprepar vad något 2.0-guru sagt. De år jag tillbringat på sociala forum och studerat informationsbeteenden och nätverk ger mig också en annan 2.0-utgångspunkt än många tongivande 2.0-personligheter.
Hoppas denna och andra föreläsningar kan bli till nytta för någon. Stort arbete kan man ta del av gratis. För mig är det den allra bästa funktionen hos 2.0, jag kan alltid dela med mig, ta del av andra perspektiv och diskutera- utan att betala för dyra evenemang. För biblioteken med tynande resurser betyder det att man slipper ta in mig för typ 2 till 3000 spänn. På nätet är jag gratis så länge det bara går. Hoppas ni andra många klokingar arbetar på samma sätt.
Vad jag dock skulle önska är att jag själv och andra med denna kompetens togs till vara i folkbiblioteksbranschen. Om inte annat så kan den kommun som anställer mig tjäna pengar på mitt jobb genom att låta föreläsningarna bli en del av min tjänst och därmed casha in arvodena.
Nu, efter min behandling, är jag inte lika försynt och horar för att bli anställd. Min kompetens är viktig och kommer bli än värdefullare på sikt när bakgrunden till webbens utveckling saknas för många institutioner. Nu blir det en utredning på halvtid åt Kalmar regionbibliotek. Kanske väntar ett spännande liv runt hörnet fjärran från tjatande och omöjliga kompromisser med bibliotekarier och chefer som alltid prioriterar samlingarna framför utveckling. Mediaplanering (kan man kalla det när btj sköter allt tänkande?) och ständiga upprepningar kring hur vi kan bytas ut mot utlåningsmaskiner... Jag beundrar er som är kreativa och orkar samarbeta i de här miljöerna. Visst vill jag det också. Men det tenderar att bli enkelriktade möten. Jag städar mer och chattar mindre (typ). Orsaken till detta, har jag nu tänkt, bör vara att det är svårt för mig att i den dagliga praktiken förmedla vad det faktiskt är jag gör. Eget kontor i Bromölla gav mig en avlastning; jag kunde hjälpa bromöllabarn med läxor via MSN när de inte hade tid att komma till biblioteket. Blir jag i sådana stunder betraktad av bibliotekarier som hellre vill arbeta handfast och fysiskt, visst blir det en svår kommunikation kring mål och mening. Det värsta en bibliotekarie kan göra på en barnavdelning är ju att sitta still utan något i händerna att pilla med.
Men om jag och andra som kombinerar språkutveckling och insatser för att ge barnen olika förmågor och möjlighet att delta i demokratiska processer (språket är ju grunden! Tvärtemot vad många tror om t ex chatt.) hela tiden backar och drömmer om fasta tjänster i den offentliga sektorns trygga lunk (barnen slutar ju inte behöva skor för att morsan kanske uppfattas som anarkist- eller överdriver jag nu? Tillskriver mig själv lite väl stor betydelse?)
Ingen Backlash. Det har vi absolut inte tid med när vår verksamhet redan befinner sig i mellenieskiftets webbdimma.Jag behövs. Elisabeth behövs. David behövs. Erik behövs. Bibliobuster behövs. Ta vår kunskap på allvar, vi lyssnar till er.
Återkommer efter konferensen.
I dag tittade jag på den föreläsningsskiss jag gjort i en bok jag satt och läste på ett café. Plötsligt var det helt klart för mig hur man kan utgå från Bromöllaexemplet och visa hur två parallella skeenden kan se ut om man väljer två punkt noll- vägen eller ett ortodoxt, positivistiskt handlingssätt grundat i t ex kvantitativa analyser av informationsflöden eller bibliometriska samband för att analysera kunskapshierarkier etc (pdf från Åbo om bibliometri). Parantes: När jag läste på Bivil tyckte jag Finland verkade vara ett föregångsland inom informationsvetenskap, så varför är det nu bara danska artiklar och initiativ som fladdrar förbi mina ögon? Dags att uppsöka Finländska resurser.
Min skiss visar på punkt efter punkt hur ideologi och praktik skiljer sig mellan de båda valen och vilka konsekvenser det får för webbplatsers utformning och kommunikation samt samarbete mellan informationsproffs och användare. Många vägar bli ju resultatet av en två punkt noll linje. Dynamiken blir betydligt större men samtidigt är det uppenbart varför många vill följa vad som kanske kan kallas en 1.0-linje. Denna är ju väletablerad i utbildningar och högre akademiska studier. Det blir en svår övergång för forskare och universitet om de ska anamma kollektivt bygd kunskap. Detta kan man absolut respektera och låta ta tid. Svårare är det att förstå folkbiblioteken, de har en mycket öppnare funktion än högskolebibliotek.
Min föreläsning kommer att finnas i punkter för att de norska kollegorna skall kunna spara den. Jag kommer lägga ut samma material efter min föreläsning i Norge den 5-6 februari. Jag tror att mina parallella analyser i två kolumner som följer varandra kan vara jättebra som diskussionsunderlag för de många bibliotek som skall välja väg. Den kan även fylla en stor funktion genom att den diskuterar kunskapssyn och ideologi, vilket biblioteken är dåliga på i dag. Man använder bloggar och ibland andra sociala medier men har svagt grepp kring varför man gör det. Syftet är ju inte att lägga upp fler webbsidor utan att i grunden förändra spelreglerna.
Visst finns tankarna att finna i tusen andra resurser, men när jag tittar på Youtube och Slideshows om bibliotek 2.0 och webb 2.0 tycker jag att min översikt är bra, tydlig och relevant. Det är skönt att inte bara känna sig som en papegoja som upprepar vad något 2.0-guru sagt. De år jag tillbringat på sociala forum och studerat informationsbeteenden och nätverk ger mig också en annan 2.0-utgångspunkt än många tongivande 2.0-personligheter.
Hoppas denna och andra föreläsningar kan bli till nytta för någon. Stort arbete kan man ta del av gratis. För mig är det den allra bästa funktionen hos 2.0, jag kan alltid dela med mig, ta del av andra perspektiv och diskutera- utan att betala för dyra evenemang. För biblioteken med tynande resurser betyder det att man slipper ta in mig för typ 2 till 3000 spänn. På nätet är jag gratis så länge det bara går. Hoppas ni andra många klokingar arbetar på samma sätt.
Vad jag dock skulle önska är att jag själv och andra med denna kompetens togs till vara i folkbiblioteksbranschen. Om inte annat så kan den kommun som anställer mig tjäna pengar på mitt jobb genom att låta föreläsningarna bli en del av min tjänst och därmed casha in arvodena.
Nu, efter min behandling, är jag inte lika försynt och horar för att bli anställd. Min kompetens är viktig och kommer bli än värdefullare på sikt när bakgrunden till webbens utveckling saknas för många institutioner. Nu blir det en utredning på halvtid åt Kalmar regionbibliotek. Kanske väntar ett spännande liv runt hörnet fjärran från tjatande och omöjliga kompromisser med bibliotekarier och chefer som alltid prioriterar samlingarna framför utveckling. Mediaplanering (kan man kalla det när btj sköter allt tänkande?) och ständiga upprepningar kring hur vi kan bytas ut mot utlåningsmaskiner... Jag beundrar er som är kreativa och orkar samarbeta i de här miljöerna. Visst vill jag det också. Men det tenderar att bli enkelriktade möten. Jag städar mer och chattar mindre (typ). Orsaken till detta, har jag nu tänkt, bör vara att det är svårt för mig att i den dagliga praktiken förmedla vad det faktiskt är jag gör. Eget kontor i Bromölla gav mig en avlastning; jag kunde hjälpa bromöllabarn med läxor via MSN när de inte hade tid att komma till biblioteket. Blir jag i sådana stunder betraktad av bibliotekarier som hellre vill arbeta handfast och fysiskt, visst blir det en svår kommunikation kring mål och mening. Det värsta en bibliotekarie kan göra på en barnavdelning är ju att sitta still utan något i händerna att pilla med.
Men om jag och andra som kombinerar språkutveckling och insatser för att ge barnen olika förmågor och möjlighet att delta i demokratiska processer (språket är ju grunden! Tvärtemot vad många tror om t ex chatt.) hela tiden backar och drömmer om fasta tjänster i den offentliga sektorns trygga lunk (barnen slutar ju inte behöva skor för att morsan kanske uppfattas som anarkist- eller överdriver jag nu? Tillskriver mig själv lite väl stor betydelse?)
Ingen Backlash. Det har vi absolut inte tid med när vår verksamhet redan befinner sig i mellenieskiftets webbdimma.Jag behövs. Elisabeth behövs. David behövs. Erik behövs. Bibliobuster behövs. Ta vår kunskap på allvar, vi lyssnar till er.
Återkommer efter konferensen.
tisdag 20 maj 2008
söndag 18 maj 2008
Söndag med föreläsningsarbete
Wikis
podcasts
cult of the amateur
wisdom of the crowd
social bookmarking
social networkingtools
normer
transparens
I dag är det hårt jobb som gäller. Att strukturera det gigantiska material om web 2.0 som jag vill dela med mig av på tisdag. Å ena sidan det kritiska kravet "kill your darlings". Dessa exempel som jag älskar för att de är viktiga för just mig... Men måste strykas ur ett program som skall ha en röd tråd, en logik, ett sammanhang på tre timmar. Hellre hade jag planerat en studiecirkel och haft ett tema varje gång... Då hade vi kunnat varit ett gäng som "pratat sönder" olika begrepp istället för en gatekeeper i form av mig själv som sätter ihop en powerpoint som skall synliggöra viktiga verktyg och ideologiska skiljelinjer i webb 2.0-användningen. Å andra sidan upptäcker jag snabbt hålen i min kunskapsbank. Varför har jag aldrig engagerat mig i användandet av podcasts? Kan jag låtsas att frågan inte finns eller skall jag bara berätta det självklara? Ska nordöstra skånes bibliotekarier behöva åka till Kristianstad för att höra mig säga det självklara och mest basala? Eller ska de få höra nåt jäkla invecklat resonemang om att vi nu lever i en postmodern tid och det är ingen mening att göra motstånd. Flytta över er verksamhet på 2.0-verktyg och sluta tjafsa. Frågan är inte OM. Frågan är HUR...
Min bror som läser till psykolog messar om studier av destruktiva ungdomars användning av Internet. Stärkande och stödjande i ena studien, förödande konsekvenser i den andra. Strax är jag på ett stickspår och surfar runt och prövar olika söktermer och nätverk. Tidigare har jag fördjupat mig i PRO-ANA och PRO-MIA. "Pro-ätstörningar" som varit en mycket stor fråga i USA... Webb 2.0-diskussionens markörer har lyst med sin frånvaro och ropen på censur har hörsamats...
Självmord har också dykt upp i svensk media... Om man googlar självmord finner man tips på hur man skall gå till väga! Medvetenheten om hur sökmotorerna fungerar verkar fjärran. Google är ju samma sak som staten. Eller? Det är ju allas vårt verktyg och därför skall folkhälsoinstitutet eller BUP dyka upp på plats ett om man googlar självmord! Google är en ny form av global nationalencyklopedin som Ebba W B och Horace skriver tillsammans på kvällarna.
Ja, som sagt. När intresset är stort verkar den röda tråden mer fjärran än någonsin. Det enda jag vet i nuläget är att de ideologiska skiljelinjerna måste belysas och att min föreläsning bör avslutas med frågan om vilken vår roll som informationsvetare/förmedlare i dag är/bör vara... Eftersom det är bibliotekspersonal jag skall föreläsa för.
Lilla E sitter mitt emot och bygger lego. Blänger under lugg på mig med bärg av litteratur och anteckningar omkring mig. En dator i en familj är i dagsläget inte mycket. Nu delar jag inte med mig. Minuterna tickar och ikväll ska min föreläsning vara klar. Lilla E får vänta att träffa pingvinvänner. Det finns ju lego, Lasse-maja på CD-skiva och färgpennor i travar. I trädgården en gunga. Ut och lek unge. Låt datorn vara min bara i dag... Fast jag vet ju hur det kommer sluta. Om en stund flyttar jag mig. Hon ber ju så snällt.
podcasts
cult of the amateur
wisdom of the crowd
social bookmarking
social networkingtools
normer
transparens
I dag är det hårt jobb som gäller. Att strukturera det gigantiska material om web 2.0 som jag vill dela med mig av på tisdag. Å ena sidan det kritiska kravet "kill your darlings". Dessa exempel som jag älskar för att de är viktiga för just mig... Men måste strykas ur ett program som skall ha en röd tråd, en logik, ett sammanhang på tre timmar. Hellre hade jag planerat en studiecirkel och haft ett tema varje gång... Då hade vi kunnat varit ett gäng som "pratat sönder" olika begrepp istället för en gatekeeper i form av mig själv som sätter ihop en powerpoint som skall synliggöra viktiga verktyg och ideologiska skiljelinjer i webb 2.0-användningen. Å andra sidan upptäcker jag snabbt hålen i min kunskapsbank. Varför har jag aldrig engagerat mig i användandet av podcasts? Kan jag låtsas att frågan inte finns eller skall jag bara berätta det självklara? Ska nordöstra skånes bibliotekarier behöva åka till Kristianstad för att höra mig säga det självklara och mest basala? Eller ska de få höra nåt jäkla invecklat resonemang om att vi nu lever i en postmodern tid och det är ingen mening att göra motstånd. Flytta över er verksamhet på 2.0-verktyg och sluta tjafsa. Frågan är inte OM. Frågan är HUR...
Min bror som läser till psykolog messar om studier av destruktiva ungdomars användning av Internet. Stärkande och stödjande i ena studien, förödande konsekvenser i den andra. Strax är jag på ett stickspår och surfar runt och prövar olika söktermer och nätverk. Tidigare har jag fördjupat mig i PRO-ANA och PRO-MIA. "Pro-ätstörningar" som varit en mycket stor fråga i USA... Webb 2.0-diskussionens markörer har lyst med sin frånvaro och ropen på censur har hörsamats...
Självmord har också dykt upp i svensk media... Om man googlar självmord finner man tips på hur man skall gå till väga! Medvetenheten om hur sökmotorerna fungerar verkar fjärran. Google är ju samma sak som staten. Eller? Det är ju allas vårt verktyg och därför skall folkhälsoinstitutet eller BUP dyka upp på plats ett om man googlar självmord! Google är en ny form av global nationalencyklopedin som Ebba W B och Horace skriver tillsammans på kvällarna.
Ja, som sagt. När intresset är stort verkar den röda tråden mer fjärran än någonsin. Det enda jag vet i nuläget är att de ideologiska skiljelinjerna måste belysas och att min föreläsning bör avslutas med frågan om vilken vår roll som informationsvetare/förmedlare i dag är/bör vara... Eftersom det är bibliotekspersonal jag skall föreläsa för.
Lilla E sitter mitt emot och bygger lego. Blänger under lugg på mig med bärg av litteratur och anteckningar omkring mig. En dator i en familj är i dagsläget inte mycket. Nu delar jag inte med mig. Minuterna tickar och ikväll ska min föreläsning vara klar. Lilla E får vänta att träffa pingvinvänner. Det finns ju lego, Lasse-maja på CD-skiva och färgpennor i travar. I trädgården en gunga. Ut och lek unge. Låt datorn vara min bara i dag... Fast jag vet ju hur det kommer sluta. Om en stund flyttar jag mig. Hon ber ju så snällt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)