Många bloggar handlar om hur vi skapar bibliotek 2.0. Gemensamt påstående de framför är
"Put library services and content where the customer goes, which is now on the web. Integrate them into the customer’s “daily patterns.” (se t ex The good ship beagle).
Nu är det ju inte så lätt om man sitter på sin röv och väntar på att användaren skall hitta verksamheten... Aktivt ta kontakt, söka upp, ta sig igenom ovänligt gränssnitt eller böja sig över en fysisk disk och tilltala ett strängt ansikte.
Användaravtal, amerikanska domstolar och slaveri. Bilden målades upp när Bromölla bibliotek just började nosa på idén att vara där användaren är samt byta erfarenheter med internationella kollegor.
Nu kommer hur som helst artikeln som jag med omtanke kommer printa ut, lägga i ett vanligt brunt kuvert och skicka med hederlig post till IT-styrgruppen: Det här är världens galnaste användarvillkor. (Kolla över era avtal, ni har väl inget upphandlingsavtal med apple, Sony eller Microsoft? Office på kommunala datorerna, vad betyder avtalen egentligen?) (Se Bromöllas beslut på Protokoll, förbud MySpace & Facebook, Bromölla, Bromöllautredningen m fl inlägg från mars 2008)
Minns ni McDonalds-rättegången i Storbritannien? En massiv kår jurister ställdes 1997 mot två miljömuppar som hade delat flygblad. Alltså fysiska pappersgrejer med text på. Två individer stämda för förtal av företaget. Vilket är vårt problem? Medieformerna eller terrorbalansen? David och Goliat. Eller the wisdome of the crowd. Välj själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar