Echelon, IPRED, FRA & utvecklingen av semantisk sökoptimering

Ofta låter det som att vi är tillbaka vid gamla diskussioner om klassifikation och indexering när vi talar semantik, metadata, osynliga webben, kontroll och sökbarhet. Det är kanske ett gott tecken eftersom jag tror att fler yrkesverksamma i vår bransch kommer att känna igen sig och delta i diskussionen, kanske i högre grad än i 2.0-utvecklingen då många ansåg att vi gick från professionalism till relativism.

De semantiska verktygen eftersträvar en förfining och professionalisering av det som 2.0-miljön skapat, men med målet en webb 3.0 som återinför (?) regler, protokoll och expertis. De teoretiker vars arbeten jag följt visar dock respekt för det kollaborativa arbetet inom 2.0 som t ex gett värdefulla folksonomies. Men samtidigt tror jag att i de (ibland svårbegripliga) processer man utvecklar inom semantiska projekt finns en önskan om att åter skapa ett sammanhang, samlande noder och expertsystem som sorterar och väljer bort den information vi skapat. Är det inte vad vi alla vill? Hitta och sortera bort? Problemen är maktmissbruk och kommersialisering av vår informationsåtkomst. (Varje liten 2.0-del vi bygger för folkbildning översvämmas av tjänster och meddelanden som är kommersiellt skapade.)

I vilket fall som helst finns en önskan att skapa system som kan sortera och gruppera, "förstå" människors intentioner. Kan detta betyda ett möte mellan högt kvalificerad och svårgripbar informationsbehandling samt de 2.0-system som är tänkta att kunna användas av alla/de flesta?

Allan Cho sammanfattar utvecklingen:
only through harnessing Web 2.0's social and collective collaboration and applying it using Semantic Web's intelligent technologies can we realize the potential of Web 3.0.

Adams & Martell (Topic detection and Extraction in Chat) beskriver hur man ur den enorma informationsmängd som olika typer av socialt samspel på nätet ger kan söka och inringa mening med utvecklingen av semantiska webben. En "vanlig sökning" av det material som ges vid en chat eller genom IM behöver (som vi vet) inte inringa alla intressanta delar utifrån vår efterfrågan. Genom att använda författarnas semantiska sökmetoder, detection and extraction, når man djupare och får mer relevanta grupperingar av sina förfrågningar. Väldigt spännande med deras arbete är hur Tacit knowledge kan avkodifieras med deras semantiska verktyg. Detta betyder att i en konversation blir även det som inte uttalas explicit utan genom mänsklig kommunikation är underförstått eller självklart tas med i betänkanden kring informationsåtervinning av internetbaserat socialt samspel.

"Intelligenta" och flerbenta system som kan associera?

Men det är inte bara hiphop-glada känslor som utlöses av att röra sig bland semantiska teoretikers alster. I utvecklingen av nya system, övergripande lösningar och kontroll (på gott och ont) hittar jag mycket som jag associerar till Echelon, företaget/samarbetsorganisationen som blivit en av sinnebilderna för övervakning, Big brother och 1984-associationer (de sägs uppsnappa ca tre miljarder meddelanden dagligen) har möjlighet att utvinna kunskap ur information på alla nivåer om individer, företag och organisationer. Vilka är intentionerna? En av de artiklar man kan anknyta till är hur sökverktygens utveckling gjort att jakten på terrorister kan bli (som Ahsan & Shah så fint uttrycker det) effektiv, tryggare och billigare. Men om nu sökverktygen, som vi redan konstaterat, leder till bättre informationsåtervinning är det lika påtagligt att de ger ökade möjligheter till övervakning och kontroll av personer och grupper. Europaparlamentet har belyst problemen med Echelons stora makt som världsomspännande och icke- transparent/osynlig övervakare av informationsflöden för de stora västmakternas räkning (min fria sammanfattning) och frågar sig hur man skall bemöta och skydda sig. (Samtidigt är Echelons kapacitet omtvistat.)

För informationsvetenskapen blir frågorna kring semantiska webben och i förlängningen 3.0 att skapa alternativ och system för att bemyndiga och ge kontroll åt individer i ett svällande och faktiskt mycket övervakat informationslandskap. Sökbarhet skall inte betyda att andra klassificerar dig utifrån unkna normer eller politisk korrekthet. Redan i våra gamla 1.0 och 2.0- klassificeringssystem, expert eller pöbelgenererade, befästs och stämplas kunskap eller personer på ett rasifierat och sexistiskt sätt. Hur ser denna utveckling ut i ett mer komplicerat system av övervakning och indexering. Vem är det som etiketterar dig? Sorterar ut det relevanta?

Identitetsstölder är tjatigt eftersom de ofta har sitt ursprung i teknikrädsla. Men vad kan vara värre än myndigheter och fristående aktörer med politisk agenda (som Echelon) som har kontroll över våra göranden och låtanden? Personnummer och att samköra försäkringskassa och CSN är väl nada. Att diskutera övervakningskameror på gator och torg känns också fattigt när man jämför med hur vår integritet kan urholkas genom tekniska framsteg som befrämjar informationsåtervinning.

Vilka aktörer har störst nytta av att driva på utvecklingen från den kollaborativa webben till den professionaliserade och mer tekniktyngda semantiska? Är det bibliotekarier som vill arbeta för informationsfrihet och förutsättningar för opinionsbildning eller är det Echelon som vill, ja vadå? Ha värdsherravälde över våra tankar, ord och meddelanden. Inga smutsiga krig mer kanske. Bara nätverk som "vet" allt.

Man kan skapa många konspirationsteorier och en del av dem kan väl stämma. Just nu har jag skapat ett sådant resonemang: IPRED och FRA- debatterna släpps fram eftersom det finns mycket större frågor om integritet och nätbaserad information som man tydligen inte orkar/vill ta tag i.

Pirate bay är således en pissmyra i havet när man talar om juridik och nätbaserade aktörer, Echelon och annat spioneri som inte vet några gränser är betydligt mer omoraliskt och bakom aktiviteterna står världens makthavare. Ändå är det Disneys uteblivna vinst vi går med på att diskutera.

Det är meningen att man ska bli glad av utvecklingen mot en semantisk webb och därigenom nå 3.0, 4.0 och 5.0. Men frågan är i hur hög grad ökad övervakning och minskad integritet blir följden.

Ett exempel som tydliggör en fattig folkbiblioteksvärld?

En fåfäng förhoppning är att få i biblioteksvärlden tycker som Uppsala länsbiblioteks bloggare om btj:s halvnya (utgiven 200804) internetguide Effektiv sökning på Internet Från Alex till Wikipedia. Tyvärr infrias nog inte den förhoppningen. Precis som Uppsalabloggarna önskar så kommer nog den här boken att spridas till i princip varje folkbibliotek i Sverige... För det är ju kungarnas kung, btj, som givit ut guiden direkt till "bibliotekspersonal" och användare.

Här börjar väl problemen egentligen. För hur fasen kan man skriva en guide i informationssökning som samtidigt riktar sig till yrkesverksamma informationsspecialister och deras kunder? Säljer bokförlagen samma litteratur till läkare och deras patienter? Det här är väl biblioteksyrkets yttersta tragik. Från en akademiserad utbildning med stark förankring i teoretiska perspektiv på informationsarkitektur och kunskapsorganisation socialiseras nykläckta bibliotekarier in i en verksamhet där praktik och vardaglig ordningsamhet betyder allt. Inte underligt då att btj ger ut en handbok med de mest basala kunskaperna en bibliotekarie bör ha redan innan examen. Någon förklaring måste finnas till att bibliotekariekollektivet med minst fyra års högskoleutbildning i bagaget tolererar skitlöner, dåliga s k karriärsutsikter och noll respekt... Kanske får vi några ledtrådar i det här exemplet?

Man frågar sig varför boken heter "effektiv sökning" när den överhuvudtaget inte rör sig över det massiva och komplicerade informationslandskap vi lever i. Kanske ligger effektiviteten just i det faktum att författarna tagit på skygglappar och ramat in ett fåtal resurser inom webb 1.0 som redan är allmänt använda i biblioteksvärlden? Varsågod - här har ni en bok som lär er använda NE, Alex, IMDb, Encyklopedia britannica, Eniro (!), Hitta (!) och svensk filmdatabas.

Författarna skriver också att de här resurserna är "digitala tjänster som de flesta folkbibliotek erbjuder". Tragiskt nog är det nog just så. Låntagaren ställer en fråga och bibliotekarien visar en liten länksamling med dyra databaser som biblioteket prenumererar på. Frågan är om han/hon upplever den bristande kompetens som författarna (också/bara) inbjuder till sin lektion:

"Så om det verkar lite trögt och motigt till en början: ge inte upp! Även de mest tillkrånglade databaser följer en viss logik (no shit - min anm.) och materialet du hittar överglänser oftast det du kan hitta i Google, ur källkritisk synpunkt."

Nu skriver jag inte det här blogginlägget för att göra mig lustig (eller agera bror duktig) över Alvarados och Larssons guide till bibliotekarier och användare som beskriver en mikroskopisk del av webb 1.0-resursernas organisation... Snarare skriver jag detta eftersom min långa natt med boken i hand gav mig ett slags eftertraktat och tydligt exempel på hur det funkar i svensk folkbiblioteksvärld...

Vi har böcker. Vi har uppslagsverk. Vi har tidskrifter. Och sen har vi information som är samlad på samma sätt fast i små mappar på nätet.

Detta är inte den informationsverklighet vi lever i. Författarna talar om att vi söker på samma ställe varje gång... Att ge sig in i 2.0- världen omöjliggör just detta. Jag slutar aldrig på samma ställe vid två tillfällen. Det är skönheten med ett öppet informationslandskap där olika vägledare och tipsare varje gång avgör i vilket brus jag söker mina svar, eller snarare informationsupplevelser.

Detta är knappast ens en nödvändig 1.0-bok. Nämnda databaser skall man klara att använda utifrån de baskunskaper man har med sig från en biblioteks och informationsvetenskaplig grundutbildning. Normal bibliotekarisk känsla för kunskapsorganisation och klassisk informationsarkitektur skall räcka för att genomföra sökningar i Alex eller hitta.se...

Vi har diskuterat problemet med att folkbiblioteksvärlden inte ens trätt in i 2.0-tänkandet nu när nödvändigheten av samtal om 3.0 och den semantiska webben börjar bli överhängande...
Och när jag nu använt dubbel mängd puder för att dölja en sömnlös natt med en skitkass bok i handen så kan jag bara förutspå att det kommer bli än värre... Vi kommer sitta i en 4.0- värld år 2053 och tala om Horace Engdahl den sjuttonde och Nationalencyklopedins möjligheter som betaldatabas.

Ett, två, tre. Varför stampar vi på ettan? Osäkerhet är nyttigt i informationssektorn

Jag uppskattar att läsa Allan´s library, senaste inlägg heter Search monkey and the Semweb. Hälften förstår jag i hans fokusering på informationsbegreppet, semantiska webben och en postmodern tid. Jag tänker att om jag hänger kvar vid hans och andras bloggar om web 3.0 och ontologisk osäkerhet så kanske jag får ihop mitt eget sociologiskt färgade tänkande kring kunskap och information samt den biblioteks och informationsvetenskapliga dominerande diskursen som snarast fokuserar effektivitet och korrekthet.

I min sociologiska hjärnhalva är det ju mest utmanande med olika verklighetsbilder och definitioner av informationsbegreppet. Som praktiker inom biblioteks och informationsvetenskapliga fältet är det svårare eftersom vi är så låsta vid system som utvecklats under lång tid och bevaras av tankestrukturer så starka att de praktiskt taget ätit sig in i väggarna i våra folkbibliotek.

Att då förvirra sig själv, kollegor och användare med nya frågor kring informationsbegreppets sunkiga makt-hemvist känns ju inte direkt lätt.

I folkbibliotekssektorn har vi ju fortfarande problem med att tillgängliggöra web 1.0-resurserna!!! (Och lägger vår skapande (?) kraft på 1.0-tjänster som boktips.net... Och samma sak gör btj med sin nya satsning på samarbete med Alex databas. Va då tårta på tårta?). Databaserna och välfyllda offentliga webbplatser är fortfarande andrahandsvalet. Frågan är om låntagarna överhuvudtaget hittar dit efter att de letat andra världskrig, snickra utemöbler och dinosaurier i våra bokhyllor.

Själv blir jag bekymrad över min kompetens när jag ser datorn gå in i viloläge gång på gång trots att jag haft många referenssamtal. Eller har jag det? Kanske är vi ännu sämre på barn och ungdomssidan med att använda 1.0 och därmed är sökstrategier kopplade till 2.0 och 3.0 fortfarande ett ingemansland. Vad är okej?

I "The promise of natural language search" skriven av Vanessa Fox i Information today finner jag lite välbehövlig mark under osäkra foträta bibliotekarieskor. Fox förklarar steg för steg hur sökbegreppen skall kunna förenklas, förmänskligas och av-bibliotekariefieras (mina egna formulering. Fox skriver så klart inte så).

Fox artikel brukar jag ta med mig när jag pratar om informationssökning, kontextualisering och samarbete. Bort från sökmotorer som söker varje ord för sig och får oss att upprepa bibliotek bibliotek bibliotek på våra webbplatser för att vår sida säkert skall indexeras och rankas högt just under denna term. Istället skall vi sträva efter meningsfull och logisk informationssökning. Bye bye SAB-system.

Läs

Allans library blogg

The promise of natural serach av Vanessa Fox

One-size passar inte alls alla. Professionaliserad och effektiv infosökning ersätts av personlig och gemensam!

IDG skriver om hur man skall använda Googles söktjänst effektivare. Tyvärr är tipsen skrivna med en konservativ ton och den största nyheten tycks vara att även google använder sig av redaktörer för att lägga upp tesaurusar som man kan klicka sig fram igenom... Man jämför inte Google och andra sökmotorer med web 2.0-söktjänster och de 3.0-tjänster man skisserar som framtidens effektiva men personliga informationsåtervinnare (nu är det väl dags att släppa en positivistisk -naturvetenskapligt färgad- ontologi inom informationsvetenskapen?).

De dominerande sökmotorerna följer ett förutbestämt mönster oavsett vem du är och hur dina sökmönster, behov, personlighet, kunskapsnivå och intressen ser ut. Om nu alla blurriga tankar om att kunna korsa algorithmer med personliga/sociala beteenden enligt web 3.o & den semantiska webben känns som akademiskt insider-snack så kan vi ju återgå till det vi redan begagnar och förstår för att kunna peka på Googles svagheter. Stumbleupon t ex. Där du just snavar över det du själv inte hade hittat genom fantasilösa söktermer i google. Dessutom tipsas du om resurserna av typ fyra miljoner andra användare som recenserat och värdesatt eller dumpat besökta platser. Här får du hjälp... Precis den hjälpen du behöver när fantasin tryter och du trots vetskapen om ett oändligt webblandskap inte upptäcker något nytt. (Jmf: Det är lördag morgon och du knäpper på P1 klockan 8.30 för att höra På minuten... Trots att du kan välja program på webben, när som helst, hur som helst.)

Precis detta spökar när vi sitter vid våra "readers" och läser samma fantasilösa blogginlägg varje dag eller tittar på all skit som kommer via BIBLIST.

Jag tror att en allt starkare utveckling mot personligt färgat sökande är räddningen... Verktygen som i dag ska hitta bäst info åt just dig utifrån någon annans logik... Nja.

StumbleUpons grundare Garrett Camp kallar nätverket för en "recommendation engine driven by four million users." (se ref längre ner). Hur blev det så och vad kommer sen?

Utvecklingen mot web 3.0...
Första vågen: web 1.0. Traditionell handel och nyhetsförmedling flyttade ut på webben. Sändare-mottagare perspektivet gällde fortfarande.
Andra vågen: Crawlers och automatiserad indexering utvecklades för att kunna göra det massiva innehållet i någon mån sökbart... Web 2.0 förknippas ju också med allt mer interaktiv användning, gemensamt skapande och fria software som möjliggör att nya idéer kan testas av fotfolk och små entreprenörer. Linux och MySQL med flera möjliggör att applikationer byggs och initiativ som tas kan växa utan att tunga finansiärer backar upp...

Vart skulle jag komma med detta resonemang? Jo, sluta prata om sökoptimering via Google och fundera över informationssökning a la webb 2.0 och spåna kring vad web 3.0 kommer att betyda.

Garrett Camp beskriver hur man nu måste fokusera på användarens erfarenheter istället för de stora webbpublicisternas (läs vidare i Web 2.0 heroes).

Leta efter dina egna vägvisare, tipsare och grupper av folksonomies som passar dig. En enda google-dräkt till mänskligheten leder bara till utarmning.

(Noterar dock att biblioteksbloggen diggar IDGs Google-tips.)