Internetworld skriver att de flesta företag misslyckas i virituella världar för att de fokuserar på tekniken istället för själva användbarheten. Antar att man talar om just innehåll, relationer och aktivitet. Precis det som är kännetecknande för 2.0-platser.
Nyligen läst en hel del om NGOs och kommersiella företags försök att marknadsföra sig och/eller väcka opinion med hjälp av 2.0-verktyg. Påtagligt med exemplena på de som misslyckas är att de lanserar sig som en traditionell annonskampanj (1.0) på interaktiva platser. Politiker som inte tar sig tid att berätta, bygga relationer och tala med människor på nätet. Istället är det annonser som slängs upp på MySpace och liknande.
Vilka lyckas då? Dels de organisationer som berättat historier och skapar igenkännande och samhörighet. Exempel finns på miljöorganisationer som lagt upp en säl på MySpace och genom sälens berättelser om sitt liv fått massivt stöd i sin kamp mot kanadensisk säljakt... (och nu hittar jag inte eländet. Återkommer). Folk var ju tvungna att följa sälens öde, bli dess vän och rent av engagera sig IRL eller donera till miljöorganisationen...
Trots telefoner, brevlådor och TV så reser politiker runt och skakar hand, ser i ögonen och diskuterar. Samma sak gäller på sociala nätverksforum. Massiva bombastiska överfall av reklam eller enkelriktad e-post är inte någon särskilt bra strategi.... Samma sak med bloggar. De som skriver med en uppriktig och rak ton får läsare, support och diskussioner via sina bloggar. De som propagerar blir oftare ensamma. Vågar man låta kritiska inlägg ligga kvar och besvaras - ja då ökar också läsekretsen... Hur mycket var det nu Kalle Bildts blogg var värd? Kan det ha något å göra med det personliga tilltalet och blandandet av högt och lågt? Just den där uppriktigheten...
Saxat från Internet worlds artikel:
"De måste inse att virtuella världar innebär en övergång från webbsidor till webbplatser och att en framgångsrik virtuell närvaro börjar med människor, inte teknik, säger Gartners Steve Prentice i ett uttalande."
Och det är just vad bibliotekarier måste fatta också. Virituella världar och sociala nätverksplatser är vår arena där vår expertis behövs... För stora frågor om informationsflöden och perspektiv på vad som är kunskap är i gungning. Skall vi vänta och låta andra skapa en ny roll åt oss - eller avskaffa oss? Eller ska vi göra det själva?... Vi kan kalla oss f d gatekeepers och förmedlare av information. Numera arkeologiskt fynd vid utgrävning.
Eller... Informationssökning via stumbleupon? Någon bibliotekarie som gjort det i en referenssituation?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar