Ökande kränkningar- levande rum

Peter Franke skriver i Allehanda.se att Barn är oslagbara men hans text handlar om barns utsatthet, hur våld mot barn och mot kvinnor ökar samt alkoholkonsumtionen stigit med 30% de senaste tre åren.

Var femte förälder tycker att det är tillåtet att ruska, hugga tag i eller knuffa sina barn. Det är en oroväckande utveckling som måste stoppas.

Barnen beskrivs i texten dels som mycket utsatta, dels som rätt till de försvar och rättigheter som FNs konventioner ger. Ovanstående utveckling går stick i stäv med konventionens syften.

Att stanna vid vuxenvärldens ansvar att skydda barn och se till att upptäcka dem som far illa är ett viktigt steg. Men också ett trubbigt sådant. Information till barn och engagemang i att de bygger starka nätverk bestående av både andra barn och många vuxna är svaret.

För att ett barn skall känna till sina rättigheter krävs instanser som arbetar med information till barn: folkbiblioteken. Inte nämnda institutioner som tror att deras uppgift är att sprida klassiker och Augustpris-vinnare till småkottar.

Auktoritära, kanske trötta, lärare och bibliotekarie med fattigt pedagogiskt förhållningssätt gentemot barnen gör dem inte starkare. Snarare fortsätter vi lära dem att vuxenvärlden har rätt och om de yngre har egen kunskap behåller de den för sig själva. Kommunikationen mellan generationerna haltar påtagligt.

Hjälp barnen ut på Internet, stöd dem i att inte vara rädda för vuxna utanför familjen- tvärtemot vad normen säger. Detta betyder inte att varningsklockor inte ska finnas- hos vuxna och barn. Men det är inte vuxenvärlden som sådan som är ond.

För att arbeta med barnkonventionen är berättelser som exemplifierar bra, liksom projekt där barnen ritar och har vernissage av sina bilder kring hur de förstår integritet.

Men vi kommer inte förbi de där rummen som vuxenvärlden ofta tycker är så besvärliga. Några av de bästa världarna för barn att kommunicera i stänger vi dörren för. Tyvärr kommer kommersiella slutna digitala världar att erbjudas med de trygga arenor där man kan tala om våld, kränkningar eller positiva saker som att hitta medel för att tala och skaffa stöd.

Kalle Anka och störande kompanjoner kommer inte fixa barnens behov av stöd och eget engagemang i kommunikation och informationsinhämtning, inte via egen TV-kanal och inte via webb- playgrounds. Släpp barnen fria, under ansvar.

Regeringen, Barnombudsmannen: gör något åt de ökande kränkningar som barn utsätts för.

Vi har ansvar för barnens informationsfrihet

Sova extremt lite verkar ju vara möjligt. Två timmar och resten av dygnet kan användas till annat än att drömma om intelligenta ormar och bebisar utan huvuden. Jag inser att denna önskan om fysisk styrka/urballning (?) inte bara ter sig lockande för finansnördar utan även för föräldrar i början av terminen. Eller? Är ni supernannysar som buntar ihop era avkommor och lämpar av dem på fritids i gryningen, ignorerande all känslokommunikation?

Och har ni nu haft kottarna i kö sedan födseln så friskoleplatsen är deras? Med två skolbarn uppdelade i kommunal-normal grundskola och kooperativ friskola så är det personliga politiskt... 18 elever kontra 26 på två lärare. Höghus, låghus, dårhus- föräldrar? Gissa själva. Semester på Kreta eller åtta veckors sommaröverlevnad i tvårummare? Tvåspråkiga eller Anpassad i konform?

Styrdokument för allt som rör barn skall granskas och alla pedagoger fortbildas i sociologi eller flummeri så att de slutar riva ner det barnen skapar i slutet av varje lektion eller varje dag. Fantasin är inte tidsstyrd så kanske måste vi vända oss till Weber eller Foucault för att fatta varför ordning alltid är den överordnade principen.

Sverige rapporterar till FN:s barnrättskommitté hur man lever upp till barnkonventionen. Den fjärde rapporten omfattar åren 2002-2007. De paragrafer som vår verksamhet, folkbiblioteken, främst relaterar till är §13 och 14 vilka bland annat stadgar att

Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag.

Man fastslår också att barnet har rätt till tankefrihet och att själv få välja medel för att uttrycka åsikter och sprida information.

Hur ser då rapporteringen ut till FN ifråga om hur man lever upp till konventionsstadgarna? Jo man gör en kvantitativ uppställning av vilket antal bibliotek och filialer det finns på skolor och i kommuner och avslutar: "Alla dessa bibliotek är tillgängliga för barn".

Visst är det klokt att nämna biblioteken i relation till barns informationsfrihet, men redovisas på något sätt hur man arbetar för att nå målen? Med tanke på den inskränkthet och enkelspårighet som finns i en del av barn och ungdomsbibliotekariekåren så bör regeringen knappast anses sträva efter att nå de radikala konventionsmålen enbart genom att ange antalet bibliotek. Läsfrämjandet är för de flesta bibliotekarier den religion man vigt sitt yrkesliv åt. Skol- eller folkbiblioteken är inte med någon slags självklarhet en plats där man arbetar med ungas möjlighet att sprida sina åsikter eller att lära sig finna information samt publicera eget arbete eller delta i kunskapsprocesser i nätbaserade lärmiljöer. (Kanske är det signifikant att regeringens utredare i rapporten kallar Medierådets rapport för "ungar och medier" istället för "Unga & medier".)

I övrigt redovisar regeringen en del av det statliga organet Medierådets arbete och att man motverkar våldsskildringar och pornografi i våra yngre medborgares närhet.

Jag undrar om Sverige eller något annat land får bakläxa för att man inte lever upp till paragraf 13 och 14 i barnkonventionen.

Hemma bäst? - Mina bibliotek.se

Umeåregionens bibliotek får "United nation service award". På Umeå kommuns hemsida finns pressmeddelande och berättas bland annat att det är den ökade tillgängligheten till bibliotekstjänster med hjälp av IT som belönats. Minabibliotek.se bör vara en förebild för andra regioner eftersom man arbetat så aktivt med att göra en bred webbplats med många funktioner, där även användarnas deltagande uppmuntras. I det webbaserade vardagsrummet finns många av de funktioner vi känner igen från sociala nätverksplatser. Men här har man byggt från grunden och frågan är hur nätverkandet kommer att utvecklas över tid.

Är webb 2.0 på den egna domänen framtiden? Många tycker ju det för att få slut på diskussioner om varumärken och juridik. Jag är mer tveksam. Meningen med 2.0-tjänsterna är ju att man lånar av varandra, förbättrar och bygger gemensamt. Det gäller ju inte bara diskussionerna och de sociala mötena utan även själva verktygens utformning.

Men grattis Umeå, hoppas vi får se fler biblioteksvardagsrum på webben till dess fler gränser rivits och våra bibliotekstentakler vågar (och tillåts) nå ut på olika platser i våra webbaserade samhällen.