onsdag 14 maj 2008

Så kan vi bygga bibliotek utan böcker & införa grundskoleutbildning för medelålders utan MSN

I sitt tilläggsdirektiv till utredningen om den framtida lärarutbildningen uppmärksammas behovet av en uppryckning ifråga om IKT-kunnande hos lärare. Stig Roland Rask kommenterar att det är vuxenvärlden som behöver lära sig innan man börjar tala om att unga behöver IKT-kunskaper (grovt förenklat, läs gärna själva). Computer sweden skriver om Rask samt KK-stiftelsens framtida forskning om Unga nätkulturer och sammantaget är det en positiv bild som framtonar. KK-stiftelsens bloggare är å ena sidan härdade av hur långsamt förändringarna inträder men ändå piffiga i tonen om sina nya forskningsprojekt. Vad som dock lyser igenom såväl ifråga om KK-stiftelsen som i Medierådets arbete är det glapp mellan barn och vuxna som man fortsätter att rekonstruera...

Vi ska lära av "de ungas nätkulturer" i skolan och inom näringslivet. Men samtidigt är det för det första trist och märkligt att reservera kulturbegreppet för de yngre. (Nätkulturer lika med kids). Äldre har också nätkulturer, kolla på språk och normer på viktklubb.se eller någon av de många dejtingsajterna.

Vi har generationsskillnader i nätanvändningen men samtidigt är det bättre att tala om nätkulturer som något alla aktiva nätanvändare är involverade i än att fokusera de unga. Då hamnar vi i tolkningen att det är nätgenerationen, digital natives osv som har förmåga, kunskap och inlevelse att skapa gemenskaper och grupper på nätet. Varför inte djupstudera de sociala nätverksforum som tilltalar en bred åldersgrupp? Vanligt är att man tilltalar en generation eller en annan form av avgränsad grupp... Utvecklingen sägs också leda mot mer smala och fokuserade nätverk snarare än de jättekolosser vi nu fokuserar på. Men... Den andra verkligheten finns också. Å det är skitkul att se när åldersbarriärerna rivs - ibland utan att man är medveten om det.

Age
gender
location

Ja men inte alltid, inte bara. Vi har överskridande möten liksom vi har verklighet och rollspelande hand i hand. Ungas nätkulturer får inte bli ett exotiskt territorium som skall avgränsas och studeras... (Dom där borta oj oj så kreativa och svårbegripliga).

"Att introducera barn och unga till IKT-verktyg redan i skolan är av stor betydelse för deras delaktighet i samhället. " konkluderas i direktivet och det är utifrån detta som Rask just (med glimten i smileysen) frågar om det inte är de vuxna som behöver introduceras.

Jag tänker istället att det är tragiskt hur långt vi är i från en integrering av olika verktyg, kunskaper och världar. IKT-verktyg. Vad är det? Mus och tangentbord? Wikis och bloggar? IKT borde genomsyra alla ämnen och inga barriärer finnas mellan olika resurser. Avskaffa datasalar och regleringar. Inför absolut inga IKT-verktygslektioner. Second life är svenska, engelska, geografi, antropologi... Om vi vill och använder det så. Pennor är mäktiga vapen. Kanske borde de beläggas med lite särskilda direktiv de också? Och vuxna??? Behöver de IKT för att vara delaktiga i samhället? Det beror ju på. Man kan ju låtsas som att delar av verkligheten inte finns och bara låta ett tåg avgå från varje station. Biblioteken låna ut böcker (deras funktion, låna ut grejer med text i) och Youtube (så mycket dumheter på ett och samma ställe) spärras på skolorna.

Eller...

Så kan vi bygga bibliotek utan böcker.
Skolor utan förbud.
KK-stiftelser som inte har 50-åriga bloggare som skriver om ungas nätkulturer...
Stadskärnor med tillgängligt nätverk för alla- alltid.
Grundskoleutbildning för alla fyrtioåringar som bara har en e-post...

Artefakterna skapar inte upplevelserna, tolkningarna och berättelserna. Det gör vi själva och unga är lika många individer som gamla eller halvgamla... Å lika många kulturer finns här som där och där...

4 kommentarer:

anna-stina sa...

Jag tänker på min 60-åriga mamma som är värsta nätjunkien. Hänger ständigt på forum där hennes stora intresse diskuteras. Och hon är inte ens högutbildad. Det kunde man kanske också forska lite om.

Lina Zoe Ydrefelt sa...

Ja precis! Klart kan man se generationsskillnader och digitala klyftor globalt men hur talar man om dem? Hur arbetar man med dem? Det gynnar ju inte fjortisar utan dator att alla veta att dom tillhör "nätgenerationen"...
Nätkulturer - alla åldrar... Och så jobba vidare därifrån... En del av de jag har nära relation med på forum har jag inte förren efter en lång tid insett att de var väldigt gamla/ unga... Mot vad jag hade för mental bild...
Det är kul.

Stig Roland Rask sa...

Gillar ditt inlägg och håller med om det mesta … har ingen anledning att försvara mig, även om det är så att KK-stiftelsens blogg, skrift och forskningssatsning heter Unga nätkulturer, dvs utan genitiv-s, dvs synonymt med Nya nätkulturer och inte med Ungdomars nätkulturer.

Sen är titeln medvetet vald för att vara dubbeltydig. Inom vissa områden hör våra barn och ungdomar till de tidiga och mest självklara användarna och utgör därmed ett givet forskningsunderlag.

Tycker ändå att det är en intressant fråga. För visst kan man komplicera lite till och ifrågasätta om det är relevant att tala om nätkulturer? Är till exempel inte våra ungdomars on-line-ageranden en helt integrerad del av ungdomskulturen i stort?

Å andra sidan; Att bara prata om ”kulturer” blir så brett att det tappar sin mening. Ibland får man försöka avgränsa. Även om det är svårt att göra det på ett sätt som håller. Både språkligt och idémässigt.

Lina Zoe Ydrefelt sa...

Nu är jag ju extremt glad att Stig R Rask svarat på min blogg. Jag har stor respekt för ditt och KK-stiftelsens arbete och brukar alltid sprida ert "material".

Visst. Gränsen mellan nätliv och IRL är blurrig och kommer antagligen förlora sin mening.

Och ja... Man måste avgränsa och välja begrepp för att få någon möjlighet att samtala. Alla konstruktioner är ju meningsfulla för att vi ska kunna ha ett gemensamt samtal!

Jag tror ju att åldrar i en mening inte finns. Men samtidigt skapar vi betydelserna hela tiden och därmed blir de relevanta.

Hoppas vi ses någon gång!... Och jag har ju föreläst en hel del om "ungas nätkulturer" och "ungas nätbeteende" så jag kan ju rikta samma kritik mot mig själv som mot dig Stig R Rask. Kasta sten i glashus. Jag erkänner.