Mors dag, informationsvetare & mamma. No way.

The shifted librarian skrev för några dagar sedan:

After the questions about gaming, the thing I’m asked about the most these days is how I balance work, home, and the crazy speed of the online world. For most of my professional career, the line between work and personal has been blurred, making it difficult to tell where one starts and the other ends.

Jag väljer att citera henne i dag på Mors dag. Nej, det är inte åttonde mars - jag vet. Utan ett jäkla konsumistiskt pling-plong tingel-tangel fjanteri. Men det finns en likhet mellan internationella kvinnodagen och mors dag. Frågan om att kunna ta del av olika sfärer, engagemang och sammanhang i livet. I min hjärna spelas de ständiga frågorna upp:

-Hur hinner du?

-Har du någon annan som tar hand om markservicen?

-Sover du aldrig?

Till skillnad från The shifted librarian så har jag ingen karriär. Jag är nog en ganska genomsnittlig morsa som jobbar heltid och har två barn. Vad som gör att frågorna tornar upp sig är att jag har ett intresse som väcker uppmärksamhet i mitt yrkesliv - webb 2.0. Tidigare har jag i omgångar varit politiskt aktiv och då har frågorna varit exakt de samma! Som tjugoåring fick jag en plats som kultur och fritidspolitiker. Då hade jag bara ett barn och pluggade - absolut ingen omöjlig situation. Ändå kom frågorna vid varje sammanträde eller samkväm; var är din dotter nu?

Navelsträngen sitter fast i morsan för alltid. Eller? Min man jobbar heltid natt, pendlar betydligt mer än en timme till jobbet, bygger ett socialt nätverksforum och spelar nätpoker jämt och ständigt. Dessutom läser han en massa tidningar och böcker om pokerstrategi. Vilka frågor får han? Inga. Det är ju självklart att någon annan sköter markservicen, nattar barnen, går på föräldramöten och handlar soyamjölk.

När man söker bloggar om feminism så får man en betydlig mängd träffar (vilken typ av sökmotor eller socialt nätverksforum man än använder) om den förtryckande feminismen, de stackars kuvade männen och svenska dagbladets onyanserade antifeministiska prosor.

"Gift dig och du ska ångra det" säger Ulrika Knutsson just nu på P1 och citerar Kirkegaard. SACO har nämligen i veckan visat att kvinnor tjänar på att bli förbli singel medan män tjänar på att gifta sig (läs vidare här, inget har hänt sen sjuttiotalet????).

Okej. Åter till The shifted librarian. Ja, det är faktiskt ett problem med att välja en föränderlig Internetvärld som sitt intresseområde. Jag skulle kunna komma på trettio andra saker jag är intresserad av som hade varit ett enklare val. Men är man bibliotekarie och arbetar med informationsresurser - vad har man då för val? Bibliotekarier har alltid arbetat gratis. Äldre och yngre bibliotekarievänner säger samma sak; man jobbar alltid hemma. Hur då? Jo genom att läsa den franska skönlitteraturen till en temakväll eller plöja all barn och ungdomslitteratur till ett bokprat över en helg eller på kvällstid.

Skillnaden i jämförelsen är kanske att 2.0-världen aldrig tar slut. Det är alltid total panik i hjärnan för att jag inte hänger med, inte hinner och ser alla tjugotusen intressanta grejer blinka förbi som jag vill ta del av... Vid sidan av allt som händer genom nätverkande och kollobrativt arbete finns alla tidskrifter och all litteratur man vill läsa. 2.0 stannar ju inte på nätet. Det samlar sig i tidskrifter inom alla discipliner och i litteratur från silicon valley likväl som från idealister.

Långt blogginlägg. Slutsats? Jag tänker att antingen man är intresserat fotfolk eller The shifted librarian så är ju svaret: Nej det går inte ihop. Ändå fortsätter vi leva detta liv för vi kan inte välja ett annat. För vad vore alternativet? Avrätta mina barn, sluta tvätta eller ge upp mina intressen och bli "bara" mamma??? Det hade väl varit ett passande beslut att ta en sån här dag när såväl Kappahl som Adlibris och Twillfitt lurat sig in i min mailkorg och uppmuntrar till köp av kokböcker, siden- nattlinnen och trosor.

Ska jag shoppa till mig själv på mors dag? Inte särskilt 2.0-inspirerad reklam. Hade de velat ha mig på kroken så hade de gjort reklam för Participative Web and User-Created Content: Web 2.0, Wikis, and Social Networking som nu finns på Adlibris... Men ha ha, den har jag redan läst. Utländska nätbokhandlare är snabbare... Fast inte avsevärt mycket, det ska villigt erkännas.

Att vara informationsvetare är kanske det svåraste som finns. (Ja, jag stödjer sjuksköterskornas strejk men vilken arbetssituation och vilka löner har övriga akademikerkvinnor i offentlig sektor? Ja - ni har ansvar över liv och död. Men jag har en del av det viktiga ansvaret att säkerställa ett demokratiskt samhälle.)

Visst stämmer alla frågor - det går inte ihop. Så vi kan väl tillsammans bygga en vänlig värld där det finns några webb-intresserade kvinnor kvar som inte är barnlösa/barnfria?

En start är att ha informationsuppdatering som en del av jobbschemat varje dag... Att sammanträden och möten läggs på tider så att dagis & fritids hinner öppna och ungarna lämnas av. Att ungdomslitteratur och MySpace får läsas och användas på jobbet. Att man aldrig aldrig mer får frågor (med underton) "Vad gör du" när man sitter vid datorn på arbetstid.

Bibliotekarieyrket är inte stämplar, bokvård och skönlitteratur till 100%. Bibliotekarieyrket är söktjänster, osynliga webben, web 2.0, semantiska webben, uppsökande, medkännande, teoretiserande, överbryggande och nyfikenhet. Vi kan också beskriva det som ständig förståelse och kunskap om

kunskapsorganisation

informationsbeteende

informationsarkitektur

Vad betyder det?

Kompetensutveckling twentyfour-7.

Varna inte kvinnor för att göra karriär. Varna dem för att bli informationsvetare.