Praktik eller teori? Att vara bibliotekarie innebär ett krav på att kunna tala om praktiken oavsett att den kan vara nästintill automatiserad. Detta handlar såväl om medieplanering som sökoptimering. Kollegor emellan måste vi kunna diskutera våra strategier och inför uppdragsgivare utan problem "översätta" våra aktiviteter till begripbart, om än inte vardagligt så i alla fall tillräckligt inkluderande språk.
Många informationsvetares problem är i o f s inte bristen på teoretiska termer och förståelse för nätbaserat beteende. (Snarare är det bristen på svenska begrepp som skulle kunna kallas alarmerande- åtminstone i folkbibliotekskontext. Frågan är inte hur många begrepp som används synonymt mellan språken utan hur vi integrerar dem i vardagligt språk.) Men praktikers flytande kunskaper gör att vi glömmer: I orden skapas verkligheten och utan fungerande teoretiska begrepp för vad vi gör är det å ena sidan lätt att oreflekterat fastna i ett (ur bibliotekssynpunkt) dåligt beteende (teori, begrepp och praktik i en helhet) t ex kommersiella tjänsters enkelt manövrerbara webbtjänster. Därmed riskerar vi att förlora en viktig del av vår funktion; mångfald, flerfald och överblick. Att vara Googles förlängda arm är knappast vårt uppgift i en redan googlifierad värld.
Library Stuff skriver att Digg kanske kommer lansera en ny toolbar. Är det intressant? Eventuellt för att denna och andra aktörer gör de egna tjänsterna lenare mot varann. Utan skarvar väljer konsumenten sedan att lägga alla ägg i samma påse eller hur det nu skulle beskrivas praktiskt och bildligt.
I en specialutgåva av Journal of Library Administration är ämnet och titeln Google scholar and more New google applications and tools for libraries and library users, (även som bok- red. Miller & Pellen). I denna beskrivs, förskönas, avfärdas och på ett allmänt plan recenseras olika av Googles tjänster. Att man riktar sig till bibliotek och bibliotekarier med ett temanummer om alla Googles applikationer, verktyg och stöd för referensarbete är väl ett tecken i tiden. Åke Nygren beskrev i en kommentar hur t ex Facebooks framgång svarar mot användares behov. Ska vi se likadant på googletjänster och folkbibliotek? Är slaskmedias påstående att vi nu har ett folkbibliotek som heter Google även bli vår sanning?
Ingen av oss i branschen kan förhålla oss neutrala till de stora företag som utan sina användares grundläggande förståelse för tjänsterna bereder allt större - tillsynes allmänna & gratis - digitala landskap under sig. Kan vi tacka Google som koncern? Hur hade "man" annars haft råd att utveckla tjänsterna om inte ett framgångsrikt annonsföretag gjort det? Eller så kan vi vara bekymrade eftersom monopol eller oligopol också stryper andra aktörers initiativ. Inte deras aktivitet, må hända, men användarnas förståelse för vad webbtjänster bör/kan vara utarmas/fortsätter vara utarmade. Därmed förlorar vi stora delar av den mångfald som 2.0 borde ge.
Åter till behovet av ett rikt språk och teoretisk förståelse för vad vi själva gör som yrkesverksamma; kanske är det inte särskilt lyckat att röra sig mellan hitta.se och Google search i referensarbete? Cheferna må tycka annorlunda: Bibliotekarier och assistenter kan dela arbetsuppgifter och informations/servicedisk. De tunga frågorna är inte särskilt många och något slags svar, hur illa valt det än är i situationen, bjuder de kommersiella sökmotorerna för det mesta.
Vems fel är det att bibliotekariers värde (och nu talar jag folkbibliotek) inte i någons ögon är särskilt stort? Assistenter eller bibliotekarier, vem bryr sig. De små pengar det skiljer i lön är ändå bra att spara och i fokuseringen på manuellt arbete och yrkesuppgifter som ingen innanför husets väggar är utbildade för (hellre in med förskollärare och litteraturpedagoger) så spelar det ju ärligt talat ingen roll. Medieplanering- aha- där har vi vår stolthet. Men, nej, vilken yrkeskategori som helst hade kunnat läsa btj-recensionerna.
Vi själva är orsaken till vår låga status. Inte mot någon tar vi kampen för vår proffesion. Svensk biblioteksförening tar någonslags urvattnad icke-konfrontativ kamp för biblioteken som fysisk institution (Älska dem! Varför inte passa på att älska Domus, vårdcentralen, skolan & biografen samtidigt?) och för litteraturen på våra hyllor. Barnen skall läsa. De 40% som tittar i referensverk ska fortsätta med det. Däriligger vår rikedom.
Varför älska bibliotekarier? Böckerna finns där och fler lärare kan arbeta med läsfrämjandet.
Avskaffa bibliotekarier till dess vi kan förklara vad vår funktion är, vad i vår stolthet ligger och vad vi kan annat än vända vårdtagaren i sängen innan sköterskor och läkare tar vid. (Assistenter har lärt mig att man inte får jämföra med sjukvårdens yrkeskategorier. Men varför bryr man sig om förskolelärar-tätheten på våra förskolor? )
Vi arbetar inte med liv och död, vi arbetar med ett av samhällets viktigaste demokratiska fundament. Utan folkbiblioteken skulle hela vår samhällsstruktur krackelera och med förbättrad service, bibliotekarier som står för sin kunskap och lär sig den retorik och de begrepp som behövs för att konkurrera om samhällets medel och invånarnas uppmärksamhet hade vi varit fler medborgare som valt bort Google till förmån för mindre, växande tjänster och fler hade haft möjlighet att delta i samhällspolitisk debatt.
Trots alla utsvävningar leder resonemangen tillbaka till frågor om språk, teori och praktik. Utan detta är vi ingenting alls. Inte kollegor som växer tillsammans, inte en yrkesgrupp med akademisk bas, inte duktiga praktiker och inte bra på att marknadsföra oss inåt eler utåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar