För många bibliotekarier är detta en självklarhet men likväl dras vi även på detta område med mycket konservativt tänkande från politiker, bibliotekarier själva och ibland t o m bibliotekschefer som inte förstår det stora behovet av att frångå bokrum och läsesalar- och röra sig mot ett dynamiska bibliotek med aktiviteter och mer varierande service. Malmö och Halmstad stadsbibliotek är exempel på platser där man kan mötas av olika arrangemang som vågar överskrida bibliotekets klassiska, kvävande ramar. (Dessa bibliotek liksom Lerbäckskolans bibliotek i Lund är kanske lämpliga för studiebesök.)
Ännu kanske det finns något positivt med att inte ha släppt idéerna om downsizing på biblioteksgolvet: Delar av personalen som faktiskt på sikt skulle kunna försvinna utan att verksamheten försämras är assistenterna. Liksom inom andra sektorer (äldreomsorg- alla ska vara undersköterskor ej vårdbiträden, förskola- barnskötare ersätts med förskollärare, behörighet krävs av grundskolelärare, sjuksköterskor ersätter undersköterskor etc) behöver vi höja kraven för att få arbeta inom vårt fält. Men en nödvändig neddragning av antalet assistenter skall följas av investeringar i fler bibliotekarier. Med tjänster spridda över en större del av vår lokala och globala arena minskar inte behovet av vår kunskap och långa akademiska utbildning.
Nu är vi kanske tillbaka i samma diskussion fast på fler plan. Inom den akademiska diskussionen kan man se hur fler och bättre digitala tjänster utformade på ett alltmer användarvänligt sätt skulle kunna ses som ett arbete för att ersätta oss själva. I så fall kanske en omöjlig ekvation att lösa. Oavsett vad det innebär för vår yrkeskårs framtid måste vi arbeta med utveckling. Samtidigt kan man fråga sig om inte diskussionen bör se ut precis tvärt om ut; fler rum, mer resurser, större spännvidd i det nät av resurser att leta bland och vara medskapare i. Det borde ge huvudbry om folkbibliotekens och högskolebibliotekens behov av expansion samt följande brutalare tankar kring prioriteringar.
Men samtidigt som man akademiskt ser bra exempel på förbättrade digitala tjänster får man använda dubbla glasögon och förstoringsglas i sitt sökande efter samma utveckling på svenska bibliotek. (Opponerar sig någon och ger kreativa exempel på en annan utveckling är det bara att gratulera och applådera.)
Istället för att med hårda krav och belöningar i form av lönehöjningar och större ansvarsområde väljer man att låta verksamheten gå sin gilla gång samtidigt som man hoppas att en eller annan s k IT-bibliotekarie ska trolla med knäna. Tänk er motsatta situationen; alla på arbetsplatsen arbetar med databaser och 2.0-tjänster. En special-bibliotekarie tillsätts för uppsökande verksamhet och litteraturförmedling i närsamhället/omgivande community samt för de behov som finns där ifråga om överbryggande av sociala klyftor.
Men åter till frågan om eventuell downsizing till följd av förbättrade webbtjänster. Det är nästan skrattretande i vilken otakt dessa resonemang går med folkbibliotekens verksamhet där man fortfarande inte arbetat aktivt med ”upsizing” på nätområdet. En av de akademiker i bibliotekssvängen som utifrån högskolevärldens biblioteksverksamhet talar om möjligheten och faktiskt målet att ersätta våra tjänster med utifrån kommande service är Colin Currie som pekar på den förbättrade IT-försörjningen genom
*”cloud computing, outsourcing, software at service” (förkortat SaaS)
Och varför blir det färre på högskolorna som jobbar med IT?
*“what the current IT organization does for its institution will be performed by external entities in the future”
Curries artikel pekar inte bara mot minskad arbetsbörda inom akademisk arbetsbörda- han skriver även att samtidigt som arbetet bli lättare blir det också mer komplicerat.
*Förenklingar; ”nut-and-bolts” av de funktioner som blir outsourced t ex configurering av hård & mjukvara och service.
*Mer komplicerat: att leva upp till de teknologiska krav & behov som finns inom ens ansvarsområde
Goda managment-kunskaper kommer inte minska i betydelse vilket skall ställas i relation till att Currie menar att diskussionen om IT- outsourcing långt i från nått sin topp. Bibliotekariers och andra IT-arbetares funktion kommer vara viktig när det gäller att ge råd och peka ut vilka delar av IT- verksamheten som kan utföras bättre av externa aktörer. Currie pekar också på att de lösningar vi kommer fram till bör delas genom open source-verktyg och att vi genom att vara aktiv här och nu har chansen att ”paint the clouds” med vår egen kunskap och våra kompetenser. En mycket viktig analys för att inte låta 1.0-nissarna springa vidare medan vi funderar över och pillar med våra små projekt.
Vi kommer att diskutera och uppleva de här förändringarna betydligt mer påtagligt än nu så kanske kan folkbibliotekssverige välja en annan väg och själva ha en stor del av kompetens att manövrera sig, välja och skapa resurser samt bygga sina ramverk med en blandning av open source-verktyg. För att vi ska nå dithän behöver vi inte bara ett kunskapslyft inom vår kår utan även djupare teoretisk förståelse för 2.0-världens
*samhällsförändrande potential, demokratiserande, kommunicerande, ödmjuk, icke-reaktionär och antiauktoritär
*krav på en ny kunskapssyn; heurmenetisk, relativ och på väg mot post- eller postpostmodern.
Currie talar ju också i huvudsak utifrån positivistiska termer kring den sida av webb-servicen som fortfarande utförs av personal som är kompetenta inom 1.0-området. Men även detta kan vi ju vidga till att diskutera i relation till vårt 2.0- och annat servicearbete: ”Vanliga” 1.0are förstår inte vilka behov vi har på hård och mjukvarusidan eller hur filter och förbud förstör vår verksamhet.
Följande citat sammanfattar också hur rollerna förändras snarare än krymps eller försvinner förändras:
“The internal role of a pioneer is transforming to that of a scout who is looking for the best routes, for the best external solutions”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar