tisdagen den 24:e mars 2009

Literacy, demokrati och förnyad yrkesroll

Om vi förutsätter att såväl barn som vuxenbibliotekarier bör arbeta med information literacy i bred bemärkelse landar vi i att vårt uppdrag per definition är demokratifrämjande. Ett grunduppdrag måste formuleras som Niclas Lindberg påpekade när han sökte biblioteksverksamhetens kärna. Men snarare än att vara praktiker vill jag i första rummet inte tala om eventuellt samlande och tillgängliggörande. Med den teoretiska grundplattformen och målbeskrivningen kring information literacy leds vi till frågor om politik, sociala relationer och basala mänskliga rättigheter. Att kunna finna, bedöma och i dag även bygga kunskap tillsammans med andra är vad vårt arbete syftar till att stödja. Men att se förbi fack och skönlitteratur och faktiskt inse att vi inte alls längre behöver samla eller isolerat organisera är svårt i en verksamhet med djupa rötter. Men för att återknyta till de tre viktiga begreppen:

Samlandet sker i dag överallt omkring oss och kunskapsmassorna växer. Att vara en kompass i den här världen är viktigare än att lägga sin tid på att bygga upp samma mediebestånd på i princip alla medelstora bibliotek i hela Sverige.

Frågon om att organisera ger oss däremot en annan uppgift; att till den kunskapsmassa som växer bidra med vår kompetens. Framförallt kommer vår uppgift bli att stödja utvecklingen av folksonomies i olika former. Detta låter som ett omöjligt uppdrag men om en mängd sociala nätverkstjänster hittar system för att stödja sina användare bör biblioteken kunna göra samma sak- men mycket bättre.

Tillgängliggörandet handlar om att arbeta med literacy och att själv ha en spetskompetens att söka, även i

*okända resurser

*genom nya vägar och stigar

*Utanför de kvalitetsgranskade kanaler man är van vid. Kanske rika betaldatabaser eller fattiga referensbiblioteket.se


 

Men var vi skall starta diskussionen om vår kärnverksamhet i från? Och varför är det så viktigt just nu? Biblioteken ifrågasätts och krängande av pocketböcker genom automatiska bokutkast kan ersätta vår proffession (?). I dagens alltmer segregerade samhälle- socioekonomiskt och kunskapsmässigt måste frågan om människors makt över sina liv och rätt till lika grundförutsättningar kopplas till oss- bibliotekarierna.

Information literacy är ett sociopolitiskt kunnande som bör komma alla medborgare till del (se t ex Andersen, 2006). Information literacy innebär därmed även kompetensen att förstå och kunna "läsa" samhället, dess textbaserade och genrebetonade strukturer (Ibid). Vad betyder då detta i praktiken förutom att information literacy är socialpolitiskt förankrat och en fråga intimt förknippad med kunskap, yttrandefrihet, möjlighet att manövrera sig i informationssamhället och vara en del av en demokratisk grundstruktur med kompetens och kunnande att välja och/eller delta i politiskt ledarskap.

Vad hände då med skönlitteraturperversionerna i varje bibliotekariers själ och i samhällets, och vår egen, missuppfattning av vår yrkeskompetens? Ingenting i ovanstående resonemang gör skönlitteraturvurmande mindre viktigt. Dock ifrågasätts i dag (förhoppningsvis) facklitteraturens plats i bibliotekshyllorna starkt om man ser till dess ekonomiska omkostnader och korta livslängd.

Varför är då skönlitteraturen viktig? Läsa, skriva, ta kontakter, förstå omvärlden och klara de många utmaningar som livet kräver kan inte byggas utan berättelser och en rik förståelse för vårt språk. Språket konstituerar vårt samspel och vår förståelse av världen. Inget samhälle har väl heller existerat utan berättelser? Som skönhet, kunskap, samvaro, lärande och ifrågasättande. Med litteraturen lever vi fler liv, på det viset ser vi klara paralleller till vår nätanvändning.

Inga kommentarer: