Vad hände med fokus på nätstereotyper

It seems like that the fantasy terrain of advertising is loath to leave out this marked body because it represent the exotic other
*

a technologic utopia of difference
*
a coca-colonization of cyberspace
*
it is crucial to examine not only the wide variety of rhetorical conditions of utterance, reception, audience, and user/speaker that create particular communicative situations in cyberspace, but also to trace the ways in which this array of situations creates cybertpes, or images of racial identity engenderd by this new medium. only then will it be possible to assess the nets potential for social transformation
*
What ideological and cultural work does race do in cyberspace?

Cybertypes, race, ethnicity and identity on the Internet av Lisa Nakamura är trots sina sju år på nacken fascinerande läsning. Fokus i mycket beskrivningar av barns onlinespel och sociala nätverksforum koncentrerar sig på genus och stereotypisering- både för och emot. Nu börjar vi trevande få en diskussion om de digitala klyftorna också, även om definitionerna av begreppet sviktar hos många aktörer. Det är ju t o m så att dem man väntar sig mest av inte talar om denna fråga (t ex bibliotek, kulturnämnder, barn och utbildningsförvaltningar). Men mest anmärkningsvärt är kanske Piratpartiets oförmåga att i sina viktiga resonemang om fria informationsflöden och digital shareing inte lyfter perspektiv på globala och nationella klyftor. Beror detta på mötet mellan socialister och liberaler i partiet?

Åter till Nakamura som följer den tradition som jag skrivit om flera gånger förut; skapande och undvikande av olika stereotyper på sociala nätverksforum och andra informations & kommunikationsplatser. Boken visar hur frågorna om "ras" och rasism totalt varit frånvarande i Internetdebatten och vi kan nog konstatera att vissa framsteg gjorts sedan 2002 men att Nakamuras resonemang ändå är alltför bekanta.

Däremot har jag svårt att bedöma hur Nakamuras beskrivningar av de digitala klyftorna inom akademiska ämnen förbättrats. Om man har en viss norm och positiv särbehandling av vita män bör författarens påstående från 2002 vara viktigt än i dag.

I kapitlet "Where do you want to go today" diskuterar Nakamura frågan om att leva fritt i "cyberspace" utan kropp och utan förutbestämd idé. Samtidigt klär hon av dessa påståenden och visar hur de i marknadsföringen av dessa turismens nya platser förstärker de strukturer som de påstår motverkas.

Nakamura var med sin bok troligen radikal i en tid när de stora promotarna av nätet; akademiker och kommersiella aktörer ville sprida budskapet att inga motsättningar fanns. Friheten hägrade, det digitala utopia.

I dag saknar jag de idéer som Nakamura både tog livet av och seriöst ville diskutera och peka på vilket genomslag genusfrågan fått men ej ras/etno-frågorna. Inte för att hennes allmänna kritik mot rasismen i advertising eller makten över nätresurserna men frågorna om överbryggande av klass, kön och etnicitet är det minsta reaktionära.

I dag.

Kan vi inte begära av sociala forum att de hjälper till i det arbetet? Utan initiativ blir vi definitivt inte befriade från stereotyper. Med bebisar och hela kalendrar på facebook kopierar vi vardagen till ett socialt forum.

Byt identitet.