Teorierna om hur socialt nätverkande kan påverka identitetsspel och utveckling har varit ett återkommande tema på den här bloggen. Men fokus har då oftast varit på de rum där vi delar bilder, text och ord. Världar med tredimensionell upplevelse har inneburit en annan förståelse mellan hur on och offline-världar möts och blandas. Ingen missade invigningen av en svensk ambassad i Second Life och få engagerade nörd-användare av virtuella världar har väl missat de politiska aktioner och krav som rests i nämnda, dominerande digitala värld.
Nu är det inte konstigt att välja bort Second life och välja Eve eller Entropia. Många räknar ju också de välutvecklade onlinespelen som WoW till de virtuella världarna och den grad av samarbete, gemenskap och grafik vi ser där gör det svårt att säga emot de här teorierna.
Oavsett om vi tycker om Eve är det ändå Second Life vi tvingas rikta blickarna mot, delvs p g a att detta är den enda second world som personer och traditionell media talar om. Att inte orka engagera sig i en avatar som skall spegla den egna viljan och önskan om personlighet och utseende uppfattas ibland som en omväg till kommunikationen och upplevelserna. Men de som inte tror att alla sociala nätverksforum kommer utvecklas mot tredimensionalitet och större organisation som liknar IRL är väl få.
Således blir det rimligt att orka med teoretiserandet kring dessa utpekade andra världar men är inte litteraturen och diskussionerna i första hand fokuserade på det praktiska? Är vi fortfarande i en fas där berättelser om händelser och möjligheter på dessa platser ter sig tillräckligt exotiska för att man inte söker vidare och som med de skriftbaserade forumen ställer frågor och teoretiserar om kunskap, samspel, trygghet.
Boken Second Life a guide to your virtual world berättar redan I titeln att du här får hjälp att förstå de viktigaste platserna I just Second life samt praktiska tips hur du designer din avatar. Bygger svårare eller basic, skapar relationer och förstår den kultur/de kulturer som kan sägas känneteckna landskapet och habitanternas möten. I någon mån kan man känna en viss upprymdhet och erotisering av landskapen och individerna även i dessa praktiska handböckerna. Författarna är inte immuna mot viljan eller rimligheten att låta ett rosa skimmer prägla beskrivningarna. Mer ärligt är väl då Coming of Age in Second life: an anthropologist explores the virtually human, där författaren avsiktligt har ett avståndstagande till det undersökta fältet och I sin humanistiska analys kan skilja på avsiktliga och slumpmässiga pornografiska lyckobilder och rosa moln på den digitala himlen. Efter två år av fältarbete i Second life är frågorna om identitet och samhälle en självklar del av analysen.
Men hur många gånger vi än hör upprepanden om att Second Life är en plats för socialt och ekonomiskt liv finns det många frågetecken som gör att man kan fråga sig hur statsmakterna IRL egentligen vill behandla de virtuella livsvärldarna. I I avatar kan vi bl a läsa om konflikterna mellan de U S amerikanska skattemyndigheterna och Second life- invånare. Användarna frågar sig varför deras ekonomiska vinster i digitala landskap skall gå till myndigheter som inte bidrar till det aktuella samhällets infrastruktur och behov. Ansenliga summor rör sig i de virtuella världarna och konflikterna kring hur dessa skall hanteras lär bli fler snarare än svalna.
I likhet med frågor om demokrati och inflytande kommer avatarerna att alltmer välja arbete i sina digitala världar, oavsett om det är i Second life eller i något digitalt landskap kommer det förändra vår syn på kapitalism, samhälleligt bidragande och lutherianism. De politiska aktörer som starkast befäster sina positioner på dessa arenor kommer att ha ett försprång när övrig, textbaserad kommunikation blandas med delar av de cyborgtänkande vi redan kan skönja. Användarvänliga rum för lärande har redan hittat former för organisation och gett användarna möjlighet att digitalt- fysiskt röra sig mellan olika databaser och diskussionsrum. I dagsläget är det kanske dessa vi skall ägna den största uppmärksamheten? Med det stora teoretiska bygge som finns kring traditionella sociala forum kommer det vara enklare att tala om och utnyttja mellanleden som blandar olika former av digitala möjligheter än att hoppa från den enklaste formen av chatt med smileysar till S L, Att göra tvära kast och vänta sig användares, myndigheters och institutioners kunskap att befinna sig på denna nivå är naivt. Detta blir utmaningar i stil med att lära 1.0-byråkrater vad den semantiska webbens verktyg kommer innebära för återvinning av information från den sociala webben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar