Disneys webbvärldar i form av closed communitys

Det kan också vara bra att redan från början vänja barnen vid att det är de vuxna som sätter tidsgränser för spelandet vid datorn. Och självklart är det de vuxna som bestämmer vilka spel och hemsidor barnen får vara på

.Disney

Ja, är det föräldrar och vuxna i allmänhet som skapar gränser och webbaserade landskap med oöverkomliga gränser? Eller är det Disney själv och liknande aktörer?Det är lätt att vara klok och sitta med en bekymmersrynka vid de kommersiella barnsajterna och beskåda deras uppbyggnad och förtäckta, eller ibland överdimensionerade, reklam. Men de olika mediernas utveckling går hand i hand eller så försvinner de till förmån för nya former. Varför TVn används traditionellt med sin förutbestämda tablå kan te sig märkligt.

*
En stor aktör som påverkar/indoktrinerar barn globalt genom alla typer av medier på arenan är Disney. Dess sociala forum och interagerande former av media, leksaker och annan reklam är överväldigande. Finns det några barn som inte känner igen figurerna? Vilka barn känner däremot till vilka aktörer det finns som verkar för deras intressen? Vilka som inte har ett dolt intresse som Ronald McDonalds-clownen med sina fjuttiga insamlingar till barn och stora vinst i form av goodwill?
*
Kanske återkommer det här påståendet i varje bloggpost till dess den här kommunikationsformen dör: Var är de offentliga aktörerna? Var är bibliotekariernas initiativ för barns media- literacy? Hur marknadsförs FNs konvention om barns rättigheter; inte bara du har rätt att vara människa, utan de mer provokativa delarna, som artikel 12 & 13, de delar som varje bibliotekarie borde bära med sig i sin yrkesutövning? Barn som får stöd att lära sig bygga egna former för samvaro och kunskap från det att de är små- kanske sex eller sju år skulle ha en helt annan möjlighet att få-och ta makt över den verklighet de lever i och förstå när någon kränker deras gränser. Att vi också skulle få bättre kunskapande-former är ett viktigt bonus. När vi ser på de äldre åldersgrupperna är det slående hur kommersiella forum även där har stor makt men samtidigt kan vi uppskatta, kanske förundras och framför allt känna respekt över de stora och små initiativ till kunskapsbyggande som startar och växer p g a unga aktörers intresse.
*
Men även de kommersiella forumen fyller ju här ofta en funktion ifråga om sexualitet och andra laddade frågor. Här finns många exempel att hitta på MySpace med flödande kommunikationskanaler. Hur ser det ut på Facebook? Vilka andra forum- som mer riktar sig mer till unga- har en mångfald av mindre kluster där man umgås, stärker och ifrågasätter identitet och t ex politiska ståndpunkter? De här tankarna väcktes efter läsning av en artikel i hd.se där Nancy Kanter på Playhouse Disney intervjuas. Många påståenden och mål blir här ventilerade av en Disneyrepresentant och kanske/troligen bör vi ta vara på det. För hur ofta får en journalist fråga en dessa aktörers företrädare om homosexualitet, interaktivitet och synen på barn som grupp? TV blir allt mer interaktivt på så sätt att figurerna vänder sig till de, ofta små, barnen och talar "med dem". Även nya tekniska lösningar gör att interaktiviteten kan öka ännu mer och journalisten Malena Jansson och Nancy Kanter samtalar kring detta. Förutom TV är nätbaserad "åtkomst" till barnen viktig:
*
- Även datorn blir ju ett allt viktigare visningsfönster. Vi satsar mycket på webben, där barnen kan träffa figurerna ur tv-serierna och spela spel med dem. Vår webb är helt barnsäker och den bygger på samma pedagogiska grundidéer som våra tv-produktioner.
*
Disney arbetar således som de stora aktörerna generellt; de säkrar alla ingångar och all kommunikation. Pedofilskräcken och barns nyfikenhet når inte in i våra "säkra" digitala barnrum. De digitala barnhagarna för små och lite större lugnar vuxenvärlden, att släppa kidsen att söka finns inte på agendan. Att nå ut globalt är ständigt Disneys självklara affärsidé. Vad betyder det om man lyckas skapa closed communitys av spel, bilder och annan, ibland med påstådd pedagogiskt- ofta uppdaterade inriktade applikationer. Vilken likriktad kultur får vi? Vilka normer kommer från början planteras?
*
Ordet cyberbalkanization betyder enligt en äldre källa ungefär "The division of the Internet into narrowly focused groups of like-minded individuals who dislike or have little patience for outsiders."
Men jag brukar använda begreppet på ett mindre väletablerat sätt: Som ett uttryck just för "stängsel" som skapas och gör att grupper villigt eller ofrivilligt inte når varandra och därmed inte förstår normer och livsvillkor för andra grupper. I de digitala världarna blir detta minst lika viktigt som i fysiska klassrum och bostadsområden. Disneys webbplatser strävar efter total "closure" mot omvärlden. I deras land finns inga gäster med andra agendor. För mig är det den yttersta formen av cyberbalkanization och konflikterna står här inte deltagarna för utan personer och aktörer bortom deras synfält.
*
hd.se igen: Disney arbetar ju globalt och strävar efter att gå hem i alla hem världen över. Gillar verkligen alla treåringar i alla länder samma saker?
- Våra produktioner är universella, de bygger ofta på ”eviga” historier som alltid går hem. Och föräldrars intresse för sina barns bästa är detsamma över hela världen.
*
Återigen: Vems "universella berättelser" skapas och påtvingas? Vem får berätta om människors historia eller om dagens korrekta normer? En bibliotekarie i Genarp, Yvonne Pålsson, forskar om indianer i svensk ungdomslitteratur och ställer den viktiga frågan: Vems perspektiv? Vilka får bestämma indianers karaktäristika och vilka myter accepteras i dag av samhället? Paralleller kan dras till Disneys påstådda universella berättelser. Vems sanning? Existerar någon relativitet som barnen kan fundera kring? Disneys representant bekymrar sig inte heller över könsstereotyper, vars normer ju kan sägas tillhöra de berättelser som blir alltmer universella och därmed skapar mindre möjlighet till frihet för barn att skapa genus utifrån olika bilder och därmed olika val.
*
- Det är viktigt för barnen att veta vilket kön karaktärerna har. Och oavsett dagens jämställdhet så är det ju så att flickor världen över gillar rosa och att pojkar och flickor leker olika.
*
Även sexualitet diskuteras med Disneys representant i Helsingborgs dagblad:
*
Jag undrar när vi kommer att få se det första homosexuella paret i en Disneyproduktion. Nancy Kanter verkar överraskad av frågan. Hon skrattar till.

- Det är inte omöjligt. Men det är inte gjort och heller inget vi strävar mot. Vi har inte behov av att göra ett sådant ”statement”.

*

Kommer vi ihåg upprördheten över Tinky-Winkys röda handväska i Teletubbies producerat av BBC för riktigt små barn? Programmet blev stämt i fransk domstol just p g a den fråga som upprörde konservativa läger: könsöverskridande i barnprogram. I domstolen framfördes att man lärde barn att bli mer "bögiga".
*

Så visst skulle det vara jobbigt att lyssna till någon slags "böglobby" som antagligen inte är lika stark som amerikansk höger. I Disneyland råder konservatism enligt västerländsk normer och flickorna lär nog fortsätta vara anorektiska och pojkarna övertydligt heterosexuella, underförstått eller uppenbart starka och maskulina.

*

Vad betyder detta för oss? Har vi fortfarande inget intresse av att arbeta med demokratiska grundfrågor på webbaserade forum och hela världar? Är yttrandefrihet för bibliotekarier fortfarande en fråga om fysisk litteratur och kaxighet att skydda låntagares integritet genom att inte släppa ut information om låntagarnas val?

*

Eller är överhuvudtaget yttrandefrihetsfrågan död i biblioteksdebatten och verksamheten? En dröm vore om vi samlades kring konventionerna för barn och vuxna, bibliotekslagens krav och vårt egen yrkespatos: Att bidra till ett demokratiskt samhälle med fri information och kunskap för alla.