I många klassrum sitter barn och skriver brev till sina vän-klasser i andra delar av världen. Frimärken kan behövas men ibland funkar e-posten eller gemensamma sociala nätverkstjänster lika bra. Frågan är hur mycket man samtalar och hur mycket man samarbetar kring kunskapande över nationsgränser när det nu, beroende på land och socioekonomiskt område, finna fler möjligheter. Att använda sociala nätverksresurser för att tillsammans bygga innehåll och mening ger i sig en förberedelse för kommande studier. Att liksom i många välanvända digitala världar få även skolan att jobba med barnens gruppkänsla och deras resultat tillsammans på ett språk som kanske inte är någon av användarnas självklara känslospråk... Dimensionerna är naturligtvis många fler men ändå är skolan fortfarande konservativ.
Vid en slarvig sökning hittar jag ett samarbete mellan kanadensiska och kinesiska studenter. Tilsammans är de kunskapsbyggare menar textförfattaren, och utför arbeten över språkgränser. Artikeln beskriver också hur det blir allt vanligare att kanadensiska ungdomar får använda 2.0-tjänster i skolan.
Men något lik skall väl finnas i garderoben? Canadian buisness (fulltext möjlig här) Penny Milton nämner i sin korta artikel att det finns faror för barn och unga på Internet. Men lugn, lärarna ser till att studenter lär sig använda resurserna säkert och ansvarstagande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar