Nätverka med barnen istället för att moralisera över bilderboksutlåningen

Do the 4 million US children and teens suffering from mental illness see themselves in books?
Frågar sig LIS news.
Är det signifikant att bloggposten inte även vänder sig till den digitala verkligheten och frågar sig på vilka platser dessa barn kan mötas och bryta en ofta stigmatiserande hemlighet? Eller ett digitalt rum för dem som i o f s behöver leva som öppet psykiskt sjuka men som har stort behov av att bilda nätverk, tala om vård, psykiatriska begrepp, mediciner och diverse olika sociala situationer?

Frågan får förbli obesvarad men tydliggör i det här enskilda fallet hur lite nätets mötesplatser används och uppmärksammas. Läser Biblioteks- och informationsvetare litteraturrecensioner men ägnar för lite tid åt gamla och nya e-resurser? Dessa behövs för att användas i såväl det fysiska biblioteket som i nätarbete. För visst är ni där, i olika rum och chattar med barnen som bor i ert upptagningsområde? Presenterar er, erbjuder tjänster och låter användarna visa vägen till ert viktigaste arbete?

Visst hjälper ni till att stödja processer av framväxande sociala nätverk som skapar gemenskap i områden med s k dåligt rykte? Områden som kanske inte bebos av era vanligaste kunder? De barn som skola, Svensk biblioteksförening och bibliotekarier moraliserar över för att de inte läser/läser för lite skönlitteratur?

Samtidigt lyser de kreativa försöken att bryta utvecklingen med sin frånvaro. Barn till psykiskt sjuka eller som själva lider av psykisk och social ohälsa kan också pushas att nätverka om våra nationella digitala spelfält inte är tillräckligt bra. Uppsök stödgrupper i kommunen eller landstingets regi och jobba med litteratur, gemenskap och barnens växande styrka genom (virtuella och fysiska) kamratskap och ökade kunskap.