lördag 21 februari 2009

Chiquita & facebook

The shifted librarian skriver om Facebooks användarvillkor. Vad gäller massmedialt uppmärksammande av dem har vi definitivt fått nog. Men frågan handlar inte om vad som står i ett specifikt kommersiellt forums avtal. (Vilket var Bromölla kommuns viktigaste kort i frågan om nedstängning av våra konton). Visst vi kan vända oss till artiklar som den nämnda bloggaren refererar eller så kan vi lyfta frågan till att handla om hur vi använder sociala nätverksforum generellt, vilka personer som skapat dem och med vilket syfte samt vilken typ av aktör Facebook sällar sig till.

Det är tråkigt att man med mun till mun metoden fått halva Sveriges befolkning (gissning) att tramsa runt på Facebook utan att ta till sig tanken och syften som finns bakom det som kallas den sociala webben. Varför går du med i ett forum? Varför hämtar du material från Wikipedia? Vad betyder det att du gör det?

För alla er som är involverade i den här världen både som producenter/medskapare och konsumenter är det självklart att arbetet måste bygga på gemensamt utbyte.

Vilka forum som blir stora och hur de används är ett mått på hur graden av literacy ser ut i vår befolkning. Literacy och ideologisk grundsyn. Jag skulle vilja hävda att Facebook inte förändrat vår relation till sociala webben. Snarare har människor hittat en ny transnationell jätte som kan ge dem underhållning och de lite mer engagerade användarna är inte sena med att trycka in lite egna skapelser som ska fördumma människor ännu mer.

Facebook bygger vi inte gemensamt. Personer publicerar bilder, knyter kontakter och skickar löjliga tvådimensionella gåvor. Det är inget fel i det. Clasmates.com som också finns internationellt bygger på en liknande princip; hitta folk från grundskolan att prata med.

Är det en webb 2.0-revolution?

För att 2.0 inte bara ska vara en skapelse som ett litet antal människor använder med medvetenhet, engegemang och vilja måste vi bli aktivare i att bygga forum tillsammans med användare på t ex biblioteken. Att se egna skapelser växa fram med regler man skapar själv är ett helt annat sätt att förstå och skapa vilja att använda den sociala webben.

Varför förvånas över facebooks regler? Varför vara rädd för dem? Vem har inte lagt ut material där? Vi sitter alla i samma båt- räds man att ett tredje världskrig kommer bryta ut på kommersiella forum?

Det jag tycker är förvånande är att vi inte alla letar efter rättvisemärkt mat i butiken, engagererar oss i fackföreningar och ILO, Internationell labour organization om vi är så upprörda över de villkor som kapitalismen bygger på.

För när blev de transnationella bolagen goda? Vad är det för skillnad på Facebook och andra blodsugande penningstinna företag? Frågan är vad alla personer som publicerar bilder, använder Eniro och googlar tänker. Tror ni att det är ngt slags allemänsrätt som styr? Att Fredrik Reinfelt föreslår uppdateringar?

En promenad i Malmö centrum ger utblick över Espresso house i varje gathörn liksom Hennes & Mautritz och Burger King. Inne på de stora köpcentra som finns i stadens centrum och i dess utkanter utbjuds exakt samma saker i exakt samma butikskedjor. På samma vis ser vi hur nättrafiken rör sig mycket på dessa feta arenors vinstdrivande forum.

Vad skulle hända om vi valde bort det kapitalistiska systemet som styr vårt Internetberoende? Vad är det för bloggverktyg du och jag använder? Skapa alternativ, hitta alternativ.

Och under tiden: Arbeta med de digitala klyftorna och få fler användare av sociala webben men slå inte blå dunster i ögonen på dem. Mycket av det människor upplever som den gemensamma altruistiska webben byggs på eller är skapad av vinstintressen och om du blir förvånad att dera användarantal är dåliga- då är du korkad.

Till dess vi har bra alternativ, har flyttat över mycket av vår trafik till föreningsbaserade forum och blivit noggrannare med att åtnjuta innehållet i applikationer som inte är reklambaserade bör vi vara förberedd på att de stora aktörerna beter sig lika illa på nätet som IRL. Men på facebook märker användarna genom mediapanik att de inte enligt det officiella avtalet äger det de producerar (big surprise!). Att producenter världen över dör av kemikalier, syr skor dygnet runt eller får sitt vatten avstängt p g a multinationella företag, det ingår liksom i den postkolonialism vi är vana vid, och godkänner.

Men Facebook är ju (bl a) den västerländska befolkningens patetiska webbplats så det är klart att det är på den här arenan vi ska kämpa för en Internetanpassad upphovsrätt, integritet och användarnas trygghet. Sedan kan chiquita- odlarna fortsätta dö och vi äta våra bananer utan att ifrågasätta samma typ av aktörers villkor.

4 kommentarer:

Åke Nygren sa...

Frågan är om det är någon större skillnad på vårt tidigare beroende av (kapitalistiska) förlag och tidningshus för att få ut vår mening, och dagens beroende av (kapitalistiska) plattformar på nätet? Som jag ser det är det inte Facebook, Google eller ngn annan av de stora drakarna som är problemet (de gör det som är möjligt att göra inom ramarna för marknadsekonomins spelregler och kan inte moraliskt belastas för det) utan problemet är snarare bristen på bra - och fria - alternativ som kan fånga upp och kanalisera folkliga behov. Och vår egen tendens att välja färdiga lösningar och låta andra välja åt oss istället för att skapa själva. Om ingen frivilligt anslöt sig till Facebook skulle Faceboook inte finnas. Att Facebook finns och är stort som attan är resultatet av en genial affärsidé som motsvarade ett folkligt behov. Nu är frågan, kommer vi,dvs konsumenterna/kunderna/medborgarna gå vidare och börja skapa själva? Själv har jag mer än en gång övervägt att lämna Facebook just av det skälet...

Lina Z Y sa...

De stora bolagen skapar inte bara sociala tjänster som de tror kommer ”passa” snarare vill de att vi alla skall bli morfinister och dras till nyheter och kommersialism varje gång vi loggar in. Att sprida en idé genom personer etc gör att vi överskattar saker.
Facebook är inte bra. (Välj MySpace om du vill ha den här typen av forum).
Precis som dig har jag funderat på att lämna Facebook. Jag vet inte vilken funktion den har och jag tror många blir lurade av dessa trettio petitioner och upprop på en dag.Åtföljande av "våta" test.
Vill man ha förändring så tror jag forfarande på en en gerillaidé.

Vad ser vi för open source-framtid?
2.0-are är kanske drömmare. Men vi måste agera för semantiska webben kommer absolut skapa bättre informationsflöden men inte betyda att fler väljer att skapa själva.

Åke Nygren sa...

Den stora frågan i det stora medie- och reklambruset handlar om att kunna och våga säga nej. Säga nej till överkonsumtion av vad det vara månde. En del i en sån strategi kan vara att dumpa onödiga appar i FB och tacka nej till mariga inbjudningar som tvingar in en i ett grupptrycksbeteende. Ett viktigt skäl för biblioteken att befinna sig på FB är att vara där användarna är och att peka på alternativ. Om man själv ska vara där är ett dilemma som jag inte löst ännu. Rent generellt tror jag inte på bojkotter egentligen utan på balans. Att inte överkonsumera vare sig FB eller Google, men inte heller panikvägra delta.

Gerillaidén låter intressant. Hur tänker du dig?

Lina Z Y sa...

Jag tycker att biblioteken skall vara på FB och jag tycker vi ska använda googleresurser. Problemet är när det skymmer andra resurser.

Att personligen vara med eller inte är också ett vägande fram och tillbaka. Jag har ju även MySpace-konto och en massa annat...

Men fördumning på någon slags bättre svenska tycker jag är ett relevant ämne.

Guerillaidén hör samman med atombibliotekstänket: En hel föreläsning. Men jag ska försöka sammanfatta det i ett blogginlägg.