Om infödingar, BBL 1 och svar till Zorn

I dag ska jag besöka biblioteksföreningen och det känns så där lagom oroligt, kurrigt, glad-nervöst i magen (byxlös Alfons och oansvarig Dark Dude fick faktiskt stanna hemma). Eventuellt blir det samtal med fler än Niclas Lindberg. Därför tänkte jag ta upp Henriette Zorns artikel på nytt. Här skrev jag om den senast: Infödingar och curlingbarn i BBL 1.

Eftersom Zorn reagerade mycket illa på mitt blogginlägg väljer jag nu att publicera en ny post kring samma ämne istället för att fortsätta kommentarerna (jag lägger dock klart in en länk där). Orsaken är Zorns häftiga reaktion och mina egna allvarliga (arga) formuleringar i själva inlägget. (Att bo i en rasistisk kommun med vad många skulle kalla negerbarn- somäter negerbollar- och möts av affischer på vägen till skolan om att blattar inte hör hemma i en skogsinbakad Skånsk kommun gör att toleransnivån för rasistiska begrepp är lika med noll. Detta är en princip som jag aldrig kommer släppa på.)

Jag kritiserar framförallt begreppet infödingar. Zorn är inte ensam om att använda detta begrepp om digitalt aktiva personer. Hon har inte heller myntat det. Men eftersom hon väljer begrepp i sin artikel har hon ansvar för att föra ett förnedrande språkbruk vidare. (Vad tycker ni om Tintin i Kongo-dielmans, eller mänskligt zoo med infödingar på 1800-talet.) Jag kommer att ta upp det här språkbruket med den nya myndigheten mot diskriminering och se vad man får för respons därifrån.

Beträffande curlingbarn, samma sak: Zorn är inte ansvarig för ideologin bakom begreppet men har ansvar för att använda det och skriva att nu kanske bibliotekarierna skall sopa framför (den underförstått bortskämda) generationen.

"Förväntar sig att bli personligen omhändertagna". Vad är det om inte kränkande?
"Omedelbar respons" vill de också ha denna kompakta likriktade massa. Men varför bjuder biblioteken inte alla kunder denna omedelbara service redan i dag oberoende av ålder? Skall fördomar/förutfattade meningar om en hel generation vara grunden för bibliotekens utveckling?

Beträffande att gräva skyttegravar mellan digitalt intresserade med större möjligheter att bebo sociala forum än de (ofta äldre, men inte alltid) sociala digitala rum, menar jag att Zorns artikel i likhet med en massa andra diskussioner om kompetenta och ickekompetenta begränsar informationsintresserade i äldre generationer. Många studier visar att världen inte alls är så svartvit som i Zorns artikel. Därmed spär den på den diskurs som gör att lärare, bibliotekarier, politiker m fl står passivt och tittar på medan den yngre generationen växer upp och skall ta över med sin enorma kunskap. Vilket knas! Att påpeka att informationskompetensen kan halta hos den sk nätgenerationen hjälper inte upp diskussionen: Bibliotekarier behöver i lika hög grad jobba med sin s k infokompetens. Men är inte detta lilla påpekande om att de inte kan söka och bedöma ordentligt ett sätt för bibliotekarier att skydda sin yrkesroll istället för att anta utmaningen och vara kompetenta på hela fältet. Är vi avundsjuka på yngre individer och måste framhålla någon slags brist hos dem? Kasta sten i glashus, eller vad?

De enda som på allvar vill påverka och använda de digitala världarna i den form de fungerar i dag är stora multinationella jättar som säljer asiatiska kvinnor (bl a via google och facebook) och prånglar på barn McDonalds-ideologi. Var är vi? I något j**la kölvatten som rann under broarna 1998.

Zorn har inte ansvar för helheten. Men jag har efter en andra läsning av artikeln all orsak att kvarstå vid min kritik!

"Nätgenerationen rör sig hemtamt i den digitala världen. Rör de sig lika hemtamt på biblioteken?" Nä där är ju bara pensionärer och småbarn eftersom vi skiter i tonåringar. Inte pga något nätkompetens utan för att vi tycker de är så jobbiga.

"Fördigitala bagage" - det är väl en bättre, mer nyanserad utgångspunkt, men faktum kvarstår: Vi och dom-tänkandet har pågått sedan minst tio år tillbaka. När tar Zorn, jag själv och andra steget vidare? När arbetar vi tillsammans istället för att bakbindas av dessa fysiska uppdelningar av människor som skulle kunna mötas på sociala forum?

BBL har inte tagit ansvar att spegla nätgenerationen, fortsätter Zorn. Visst den diskussionen kunde ni hängt på med stor framgång under slutet av 90-talet och början av 2000-talet. I dag har ni en helt annan uppgift: Att skriva om hur biblioteksverksamheten skall använda alla resurser; för alla individer! Det är inte bara unga som lider av en förlamad biblioteksverksamhet. Det gör hela befolkningen. 40-talisterna behöver 2.0 i lika stor utsträckning som de s k nätgenerationerna (eller snarare habitanterna. Befinner man sig i bibliotekssverige på webben är det inte någon påtaglig övervikt av unga! Aktivister som Lo Claesson och Åke Nygren är knappast födda på 80-talet) .

För biblioteksföreningen borde det handla om uppgradering till 2.0 och semantiska initiativ. Inte något trams om att sopa för påstått bortskämda generationer.

Intressant, demokratisk biblioteksverksamhet för alla- även på det digitala planet. Hitta strategier för att locka alla användargrupper till de digitala resurserna. Skapa publika webbar där alla typer av resurser samsöks så det inte blir digitalt kontra litteratur, samskapat kontra auktoritativt!