Goodgame m m

Martin Bergvall som bl a jobbar för goodgame och är känd i bibliotekskretsar höll i dag en bra föreläsning om spel. Nu varierar definitionerna av spel och Goodgame pratar om TV och datorspel i första hand. Men vem kan egentligen dra gränserna i dag?

Bergvall berättade att spelbranschen ser ljust på tillvaron och att man tror sig gå om filmindustrin i intäkter. Knappast ett osannolikt scenario.

Bergvall tycker att det är lärares och föräldrars jobb att se till att fler tjejer blir aktiva spelare, som det ser ut nu "äger" killarna spelindustrin både som producenter och konsumenter. Föreläsaren själv har deltagit i projektet bibliotek<3> samt mött Christer Hermansson under dreamhack i Jönköping.


Bergvall undrar hur skolan kan fortsätta ligga så mycket efter ifråga om att integrera spelande i sin verksamhet. De 700 bibliotek som däremot var med i projektet tillsammans med Goodgame var överlag positiva. 1-0 till bibliotekarierna mot pedagogerna.

Det skolan gjort är att ha försökt klämma in IT i existerande strukturer (här skulle jag ju vilja lägga till att biblioteken gör likadant). Man samlar fakta. Källgranskar. Redovisar.

I de siffror som visar att killar spelar så betydligt mycket mer spel än tjejer frågar jag om spel inbäddade i sociala nätverksforum och om de inte kan förändra bilden av killarna som spelare. Goodgames uppgifter kommer dock från Medierådet och de har utfört sin undersökning enligt (förlegad?) uppdelning; TV-spel, dataspel, onlinespel. Därför kan man inte svara på flickornas spelande på sociala forum. Ingen har frågat dem.

Bergvalls föreläsning är konkret och sågar den pedagogiska världen med fotknölarna för att de inte följer med i de nya lärandemöjligheterna.

Jag tänker dock vidare på forskningen om små barn när Bergvall prötar om "öga plus hand" verktyg för de små spelarna. Det finns ju i dag många studier om små barns spelanvändande och det intressanta är väl att skilja på etnografiska studier (vilka kanske goodgames verksamhet kan relateras till) och mer subjektiva studier som anknyter till teorier om människan och teknologisk intimicitet. Cyberkulturella studier- med referenser- ska jag återkomma till (när jag inte sitter på tåget och ett dygn just pendlat över i nästa).

I min egen föreläsning försökte jag ju göra ngt av det alla -seriösa- föreläsarna gjorde, (flera av dem pratade faktiskt gårdagens eller aldrigdagens fnosk) prata om hur medierna möts och används i ett sammanhang. De klara gränserna har vi inte längre och antagligen är det bra. Att jag fick föreläsa efter skräckpropaganda-polisen var nog inte riktigt bra eftersom jag inledde min föreläsning med att sammanfatta vad de andra talat om (phishing, mobbning) och sedan pekade på vad jag ser som de stora utmaningarna: Utanförskapet, klyftorna, kommunikationsbärriärerna etc etc.

När jag blivit människa igen kommer jag skriva mer om Goodgame och forskning om små barn som blandar IRL och TV-spel. Dessutom ska jag förklara min egen föreläsning i fall ngn är undrande inför min sparsamma powerpoint.