Många 2.0-namn snurrar i informationssfären och det är rimligt att bli trött på dem alla eftersom de fått en gloria genom all hype kring den sociala webben. Kanske kommer vi strax ha glömt dem och deras stjärnor dalat medan de författare och teoretiker som utan ett stort managment-kompani bakom sig satt ovärderliga avtryck.
Hur många är vi som inte hade klarat våra akademiska resonemang utan Don Tapscotts Growing up digital i botten? Hans analyser har inte i sina grundantaganden harmonierat med de mindre entusiastiska strömningar som följt de senaste åren. Istället för att tänka sig överbryggande av identiteter på nätet, vilket Tapscott kunde, har man valt att skapa analyser som säger att just dessa viktiga stratifierande strukturer inte påverkas av nya rum och andra ansikten av kommunikationens alla delar.
Nyligen bloggade jag ju om en teoretiker som menade att klassamhället/den sociala mobiliteten i Storbritannien tillfälligt överbryggades genom nätanvändning men att den inte satte avtryck IRL.
Denna ståndpunkt är signifikant för dagens diskurs om nätanvändning. Det talas mycket om kunskapande men inte om identitet. För bara ett par år sedan var önskningarna och analyserna kring överbryggande av genus, funktionshinder och klass betydligt mer tongivande. Det man kan fråga sig är om denna förskjutning av antaganden och grunder för forskningen färgar utvecklingen och användningen av nätresurserna i praktiken.
Språket är vår sanning och hur vi berättar och samagerar formar verkligheten. Denna socialkonstruktivistiska utgångspunkt bör få oss att återvända till Tapscott som vågade tro. Nu är han tillbaka med en egen uppföljare av sin bok, tio år efter den första. Denna är mycket intressant eftersom mycket forskning har haft Tapscott i kölvattnet när de förstått vår samtid och valt att utmana de semi-utopiska förhoppningarna. Den nya boken heter Grown up digital och såväl kritiker som förespråkare får "rätt".
I en recension frågar sig skribenten om inte mötet med de barn som i dag vill vara medskapare utgör en grupp som Tapscott skulle uppfatta som en "insulated anomaly" till hans resonemang. Tapscott är brutalt medveten om nutiden: "Our old institutions die hard." De som inte lyssnar och skapar uppriktiga kampanjer kommer att springas förbi och man behöver inte längre lära i förväg, bit för bit utan kan vid tangentbordet.
Den generation Tapscott intervjuade förändras i dag inte efter samhällets utseende och påverkan. På nätbaserade fält men även utanför anpassas formerna för informationsinhämtning, marknadsföring och kommunikation efter deras behov. Det är inte Tapscotts nätgeneration som tar ett steg tillbaka utan de som genom förväntningar och beteende skapar och får den värld de uppfattar som nödvändig.
Tapscott är på många sätt sig lik och hans "gamla" analyser skär inte mot de nya. Snarare utvecklas och uppdateras de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar