Nätverka med barnen istället för att moralisera över bilderboksutlåningen

Do the 4 million US children and teens suffering from mental illness see themselves in books?
Frågar sig LIS news.
Är det signifikant att bloggposten inte även vänder sig till den digitala verkligheten och frågar sig på vilka platser dessa barn kan mötas och bryta en ofta stigmatiserande hemlighet? Eller ett digitalt rum för dem som i o f s behöver leva som öppet psykiskt sjuka men som har stort behov av att bilda nätverk, tala om vård, psykiatriska begrepp, mediciner och diverse olika sociala situationer?

Frågan får förbli obesvarad men tydliggör i det här enskilda fallet hur lite nätets mötesplatser används och uppmärksammas. Läser Biblioteks- och informationsvetare litteraturrecensioner men ägnar för lite tid åt gamla och nya e-resurser? Dessa behövs för att användas i såväl det fysiska biblioteket som i nätarbete. För visst är ni där, i olika rum och chattar med barnen som bor i ert upptagningsområde? Presenterar er, erbjuder tjänster och låter användarna visa vägen till ert viktigaste arbete?

Visst hjälper ni till att stödja processer av framväxande sociala nätverk som skapar gemenskap i områden med s k dåligt rykte? Områden som kanske inte bebos av era vanligaste kunder? De barn som skola, Svensk biblioteksförening och bibliotekarier moraliserar över för att de inte läser/läser för lite skönlitteratur?

Samtidigt lyser de kreativa försöken att bryta utvecklingen med sin frånvaro. Barn till psykiskt sjuka eller som själva lider av psykisk och social ohälsa kan också pushas att nätverka om våra nationella digitala spelfält inte är tillräckligt bra. Uppsök stödgrupper i kommunen eller landstingets regi och jobba med litteratur, gemenskap och barnens växande styrka genom (virtuella och fysiska) kamratskap och ökade kunskap.

Kunskapande på sociala forum

När några synapser smällt i hjärnan av ren frustration då är det dags att vara konstruktiv. Således frågar jag mig: Hur bryter vi de vattentäta skotten mellan olika typer av informationsresurser? Hur tänker vi annorlunda kring webben än som ännu ett publiceringsverktyg? Hur blir "datorerna" en integrerad del av vår verksamhet istället för grejer vi lånar ut en stund utifrån rigida system?

Kulturellt skapande, kreativitet och kunskap är självklara delar av vår barn och ungdomsverksamhet. Så varför kan vi inte arbeta konkret med nätresurser?

Pia Södergård doktorerade i höstas med avhandlingen Virtuell gemenskap : ett informationsvetenskapligt perspektiv på ungdomars cyberkultur. I nuläget vet jag inte om studien lyckas bryta barriärer mellan högt och lågt (typ NE och Bilddagboken). Men i sammanfattningen av avhandlingen framgår i alla fall att Södergård (bl a) sätter fokus på frågan om människors informationsbehov snarare än den traditionella informationsvetenskapliga synen som fokuserar ”professionell” verksamhet. Tydligen finns det en inriktning inom B&I som heter Everyday life information seeking för att legitimera att man pysslar med annat än akademisk och yrkesrelaterad informationsförmedling.

Djupa rötter och traditioner gör att informationssökning (kompetens) står högst på agendan och beskrivs som en professionaliserad process med bestämt syfte. Men om människors informationsinhämtande i detta "everyday life" synliggörs...

Vilken plats tar de sociala forumen?
Hur byggs gemensam kunskap på communitys? Allt strålkastarljus på Wikipedia. Men på tusentals forum pågår samtidigt mer dolda debatter, diskussioner och kunskapande av enskilda och grupper.

Hur kan biblioteken delta i att utveckla och stödja människors kunskapande på eller via sociala forum? Vilken kunskap har vi att synliggöra dessa processer och bedöma dem?

Om KK-stiftelsen ger min idé en miljon så ska jag arbeta med ungas kunskapande och stödjande processer på sociala forum.

Osby spärrar Lunarstorm

Från Norra skåne:

Debatt

29. februari 2008 16:31

Fokusera på rätt saker
I Osby fokuserar man på det man upplever som problem med ungas Internetanvändning. Liksom i Bromölla där IT-styrgruppen stängt möjligheten till kommunikation med medborgarna utanför den egna webbplatsen bromolla.se så väljer Osby att begränsa de unga invånarnas kreativa kommunikation. Hur då? Jo, genom att spärra en av de viktigaste samtalsforumen som våra unga använder i dag: Lunarstorm.Förhoppningsvis har IT-chefen Stephan Hellquist uttryckt sig taffligt eller blivit felciterad när han i Norra Skåne (den 22/2) hänvisar till ett mord i Mora efter kontakter via Lunarstorm som orsak till att sajten spärras under skoltid. Rykten, fördomar och okunskap styr hur kommuner, skolor och bibliotek tillhandahåller och begränsar de ungas Internetanvändning. Osbys IT-chef bör nu berätta i Norra Skåne hur man aktivt och kreativt arbetar med att skapa nätkompetens hos kommunens ungdomar istället för att koncentrera sin kraft på fildelning och harmlösa kommersiella forum.
Lina Ydrefelt bibliotekarie, krönikör och IKT-föreläsare

Kan även läsas i NSK.