IDG skriver om hur man skall använda Googles söktjänst effektivare. Tyvärr är tipsen skrivna med en konservativ ton och den största nyheten tycks vara att även google använder sig av redaktörer för att lägga upp tesaurusar som man kan klicka sig fram igenom... Man jämför inte Google och andra sökmotorer med web 2.0-söktjänster och de 3.0-tjänster man skisserar som framtidens effektiva men personliga informationsåtervinnare (nu är det väl dags att släppa en positivistisk -naturvetenskapligt färgad- ontologi inom informationsvetenskapen?).
De dominerande sökmotorerna följer ett förutbestämt mönster oavsett vem du är och hur dina sökmönster, behov, personlighet, kunskapsnivå och intressen ser ut. Om nu alla blurriga tankar om att kunna korsa algorithmer med personliga/sociala beteenden enligt web 3.o & den semantiska webben känns som akademiskt insider-snack så kan vi ju återgå till det vi redan begagnar och förstår för att kunna peka på Googles svagheter. Stumbleupon t ex. Där du just snavar över det du själv inte hade hittat genom fantasilösa söktermer i google. Dessutom tipsas du om resurserna av typ fyra miljoner andra användare som recenserat och värdesatt eller dumpat besökta platser. Här får du hjälp... Precis den hjälpen du behöver när fantasin tryter och du trots vetskapen om ett oändligt webblandskap inte upptäcker något nytt. (Jmf: Det är lördag morgon och du knäpper på P1 klockan 8.30 för att höra På minuten... Trots att du kan välja program på webben, när som helst, hur som helst.)
Precis detta spökar när vi sitter vid våra "readers" och läser samma fantasilösa blogginlägg varje dag eller tittar på all skit som kommer via BIBLIST.
Jag tror att en allt starkare utveckling mot personligt färgat sökande är räddningen... Verktygen som i dag ska hitta bäst info åt just dig utifrån någon annans logik... Nja.
StumbleUpons grundare Garrett Camp kallar nätverket för en "recommendation engine driven by four million users." (se ref längre ner). Hur blev det så och vad kommer sen?
Utvecklingen mot web 3.0...
Första vågen: web 1.0. Traditionell handel och nyhetsförmedling flyttade ut på webben. Sändare-mottagare perspektivet gällde fortfarande.
Andra vågen: Crawlers och automatiserad indexering utvecklades för att kunna göra det massiva innehållet i någon mån sökbart... Web 2.0 förknippas ju också med allt mer interaktiv användning, gemensamt skapande och fria software som möjliggör att nya idéer kan testas av fotfolk och små entreprenörer. Linux och MySQL med flera möjliggör att applikationer byggs och initiativ som tas kan växa utan att tunga finansiärer backar upp...
Vart skulle jag komma med detta resonemang? Jo, sluta prata om sökoptimering via Google och fundera över informationssökning a la webb 2.0 och spåna kring vad web 3.0 kommer att betyda.
Garrett Camp beskriver hur man nu måste fokusera på användarens erfarenheter istället för de stora webbpublicisternas (läs vidare i Web 2.0 heroes).
Leta efter dina egna vägvisare, tipsare och grupper av folksonomies som passar dig. En enda google-dräkt till mänskligheten leder bara till utarmning.
De dominerande sökmotorerna följer ett förutbestämt mönster oavsett vem du är och hur dina sökmönster, behov, personlighet, kunskapsnivå och intressen ser ut. Om nu alla blurriga tankar om att kunna korsa algorithmer med personliga/sociala beteenden enligt web 3.o & den semantiska webben känns som akademiskt insider-snack så kan vi ju återgå till det vi redan begagnar och förstår för att kunna peka på Googles svagheter. Stumbleupon t ex. Där du just snavar över det du själv inte hade hittat genom fantasilösa söktermer i google. Dessutom tipsas du om resurserna av typ fyra miljoner andra användare som recenserat och värdesatt eller dumpat besökta platser. Här får du hjälp... Precis den hjälpen du behöver när fantasin tryter och du trots vetskapen om ett oändligt webblandskap inte upptäcker något nytt. (Jmf: Det är lördag morgon och du knäpper på P1 klockan 8.30 för att höra På minuten... Trots att du kan välja program på webben, när som helst, hur som helst.)
Precis detta spökar när vi sitter vid våra "readers" och läser samma fantasilösa blogginlägg varje dag eller tittar på all skit som kommer via BIBLIST.
Jag tror att en allt starkare utveckling mot personligt färgat sökande är räddningen... Verktygen som i dag ska hitta bäst info åt just dig utifrån någon annans logik... Nja.
StumbleUpons grundare Garrett Camp kallar nätverket för en "recommendation engine driven by four million users." (se ref längre ner). Hur blev det så och vad kommer sen?
Utvecklingen mot web 3.0...
Första vågen: web 1.0. Traditionell handel och nyhetsförmedling flyttade ut på webben. Sändare-mottagare perspektivet gällde fortfarande.
Andra vågen: Crawlers och automatiserad indexering utvecklades för att kunna göra det massiva innehållet i någon mån sökbart... Web 2.0 förknippas ju också med allt mer interaktiv användning, gemensamt skapande och fria software som möjliggör att nya idéer kan testas av fotfolk och små entreprenörer. Linux och MySQL med flera möjliggör att applikationer byggs och initiativ som tas kan växa utan att tunga finansiärer backar upp...
Vart skulle jag komma med detta resonemang? Jo, sluta prata om sökoptimering via Google och fundera över informationssökning a la webb 2.0 och spåna kring vad web 3.0 kommer att betyda.
Garrett Camp beskriver hur man nu måste fokusera på användarens erfarenheter istället för de stora webbpublicisternas (läs vidare i Web 2.0 heroes).
Leta efter dina egna vägvisare, tipsare och grupper av folksonomies som passar dig. En enda google-dräkt till mänskligheten leder bara till utarmning.
(Noterar dock att biblioteksbloggen diggar IDGs Google-tips.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar