Skall prata om digital divides och web 2.0 som utmaning för folkbiblioteken och tänker att jag behöver mer allmänna reflektioner kring vår verksamhet att göra avstamp i. Annars blir det ju en föreläsning om globalisering, generationsklyftor, digitalisering och ekonomi. Folkbiblioteken hamnar vid sidan av eftersom jag läser så mycket just nu som inte är producerat inom vårt "fält". Biblioteken nämns ju ofta i ett eller annat sammanhang men dess djupa funktion för ett demokratiskt samhälle som bl a Göran Greider skrivit om (t ex i biblioteket, demokratin och kulturen i den här antologin) saknas.
Digital kompetens, informationsåtervinning och gemensamt skapande blir något som ingen och alla har ansvar för. Skolan pekas ofta ut men det räcker ju inte. På alla nivåer behövs strategier för att minska informationsklyftorna i samhället. Här borde folkbiblioteken pekas ut som ansvariga. Vänsterpartiet tycker det ska vara obligatoriskt med skolbibliotek, gott så, men om vi tar ett större grepp? Skriv om bibliotekslagen och involvera starka skrivningar om demokrati, mänskliga rättigheter, informationsförsörjning och vägledning. Då skulle kanske folkbiblioteken bli en statlig fråga? Om man insåg möjligheterna med bibliotekarier som informationsvägledare i en globaliserad värld där kulturellt kapital t ex i form av informationsfärdigheter betyder allt, då hade vår verksamhet nog fått expandera och man hade slutat vänta sig att bibliotekarier skall vara "allt-i-allo".
Därmed inte sagt att vi inte ska vara generalister. Det är vi ju - in i ryggmärgen. Men i en snabbt föränderlig värld där medborgarna har stora informationsbehov så måste vår specialistkompetens också få komma till uttryck. Att vara allt för alla blir till slut inget för någon. Basverksamhet rakt upp och ner. Som jag skrev i tidigare blogginlägg ("jobba på posten eller starbucks om du söker balans"); släpa samma strå till samma biblioteksstack år efter år utan att samspela med en verklighet som förändras dag för dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar