tisdag 15 april 2008

Gräsrotsreklam och egenmakt i 2.0-tid

Du bestämmer! Känner du igen det? Individen eller rättar sagt konsumenten har all makt i en 2.0-värld. Du pekas ut som vinnaren för dagen som genom aktiva val och sökande själv bestämmer… Allt! Ingen propaganda-apparat kan längre bestämma över dina tankar, det är bara att välja bort Coca-cola och nyliberala tankesmedjor. I skolan kan svenskt näringsliv dela ut hur mycket gratis undervisningsmaterial som helst men på webben råder friheten och de aktiva valen! Eller?

Webb 2.0 har betytt mycket för många gräsrotsrörelser. Det har också betytt förändrade möjligheter för speciellt unga att göra sina röster hörda och uttrycka sin identitet. Men att gå in i förenklade tankestrukturer kring ”användarmakt” gör oss alltför okritiska. Att så många motarbetar ett mer demokratiskt kunskaps och informationsbegrepp (i teori och praktik) gör det svårt att lyfta och arbeta opinionsbildande mot de ”krafter” som ser web 2.0-hypen som en stor chans att spä på de individualistiska tankemönstrena än mer. Ulrich Beck har ibland annat Risksamhället beskrivit samhällstrenden väl då han pekar på hur vi alla alltid är ansvariga för utkomsten av våra handlingar oavsett om vi haft några valmöjligheter eller inte. I detta individualismens tidevarv är det klart att personer som Ann Heberlein syns i snart sagt varje medietyp och pratar om vår bristande kompetens att ta ansvar för våra handlingar.

Fast i vardagsträsk? Pendling, taskig ekonomi, obekväm arbetsplats och snoriga ungar? Gå tillbaka och fundera över när du valde fel! Byt bana, lyft skrot, vidarutbilda dig, bli snygg, läs doktor Phil… Eller byt klass, kön och etnisk tillhörighet.

Ja, just det. Hur ser det ut på ett strukturellt plan? Knappast har väl genusstrukturerna och klassperspektivet varit mer relevant än nu. Vi tvingas in i förutbestämda mönster och står tålmodigt i kö och väntar på att vår egen insats skall bli uppskattad. Samtidigt får konsumismen stilla ångesten över orättvisor och bristen på val.

Nu har begreppet gräsrotsreklam blivit inne. Som medieanvändare skall du bli del av företagens budskap och hjälpa till att sprida deras ”idéer” och trender genom att t ex göra egna reklamfilmer (kul när en hemsnickrad reklamfilm som visar hur en bensinslukande bil förstör miljön blir den mest besökta vid lanseringen av en ny Chevy Tahoe). För mig är just detta substantiv sinnebilden för hur perverterad diskussionen om den interaktiva webbens möjligheter kan bli. Gräsrötter är en mäktig kraft som kommer nerifrån och ifrågasätter vedertagna idéer. Precis som maskrosbarn är de ungar som spränger sig genom asfalten och utvecklas trots alkoholiserade eller psykiskt sjuka föräldrar.

Att vi får riktad reklam genom vad vi uttrycker på sociala nätverksforum eller annan e-kommunikation framställs som en stor framgång. Nu får du den reklamen som just du vill ha! Hur f*n vet någon om jag önskar reklam för Nick Caves platta på Facebook för att jag angivit hans musik som en av mina mest omtyckta?

Bengt Wahlström skriver t ex ”Sökmarknadsföringen når uteslutande användare som redan gjort ett aktivt val genom att söka efter någon speciell företeelse på en sökmotor. Det handlar om reklam på användarnas eller mottagarnas villkor.”
(Guide till det virtuella samhället s 107).

Vilket bullshit. Om jag sökt kring olika religioner hade det då varit mitt val aktiva val att få reklam från Scientologikyrkan? Vad är skillnaden? Jo att reklam och konsumism är etablerade levnadsvillkor som vi inte ifrågasäter. Det finns reklam och det finns kommersiella budskap – just till mig! Precis som det finns välbesökta bloggar med absurt mycket reklamplaceringar som är omöjliga för konsumenten att skilja från det man förr kallade ”redaktionellt material”.

Jag har en bibliotekarievän som mal sitt eget mjöl och tills nyligen hade tre getter i sin trädgård. Många gånger önskar jag att jag varit lika fri i tanken.

Ifrågasätt paradigmet om användarens tidsålder.

Inga kommentarer: