Malmö central verkar vara mitt öde. Nu sitter jag här och glor på folk igen. Är Sveriges tredje största stad världens centrum? Någonsin hört talas om Skype eller chatt? Verkar ju inte så jäkla miljövänligt att kuska runt Skåne var och varannan dag. Hur som helst. I dag skulle jag blogga om vad Nings grundare tycker om Webb 2.0. Men hennes tankar väntar jag med till ikväll...
Några allmänna rader om denna fantastiska tjänst efter att jag tagit mig tid att beklaga att inte Kvällsposten ville ta något gamalt arkivfoto på mig när jag kandiderar för fi till riksdagen och ser ut som fjorton bast. Nej nej. Nu är jag bibliotekarie och då skall den inramningen till. Färden går till Malmö stadsbiblioteks barnavdelning och jag får posera med en trave barnböcker i famnen. Kändes som en jäkligt stereotyp bibliotekariebild som fotografen var ute efter men för sent på eftermiddagen för att börja debattera... Hem hem hem (!) så snabbt som möjligt. Tidigare i dag var jag på min nya arbetsplats, Kristianstads stadsbibliotek, och det var så himla trevligt! Men trött blir lilla hjärnan av tonvis med info om arbetsplats, samarbetsforum och nya ansikten...
Åter till Ning...
(Nings grundare tycker att man skall använda deras tjänst istället för att skapa intranät till arbetsplatserna. Jag tycker det låter som en strålande idé. Mer om det senare.)
Ning är den sociala nätverkstjänst som gett mig mest positiv respons i mitt arbete med barn och unga. Dom tycker det är fantastiskt att -med lika basala kunskaper som MSN kräver- kunna skapa ett socialt forum utifrån egna val, välja sin layout, fylla på med videoklipp och bilder. Bjuda in vänner och själv vara en viktig person i skapandet av forumets normer, innehåll och samtalston. Tysta elever blommar ut och skriver bok & filmrecensioner eller börjar blogga.
När jag bygde forum med elever på högstadiet i Bromölla så blev jag deras första vän på de nya sociala nätverken de skapade. (En del behöll mig - andra raderade mig kvickt.) Snacka om superbra sätt att marknadsföra en barnbibliotekarie eller ett bibliotek... Vilken möjlighet att också kunna komma rakt in i den intresse-sfär som den unga valt och på plats bidra till informationsförmedlingen på deras arena, "deras gata"...
Med erfarenheter av spralliga skapande, indexerande och kunskapssökande elever som bygger på Ning eller blogger känns det konstigt att snart sagt varje datordiskussion på bibliotek och skolor handlar om stök, bråk och felaktig användning. Gång på gång betonas att man sitter för många vid datorerna... En person vid varje burk verkar ju bäst, surfande är väl inte socialt???
Hur många plakat vi än nålar upp så kommer det aldrig leda till att nätanvändningen blir kreativ i mötet mellan barn och vuxna.
(Nu måste jag börja använda min MSN lite mer. Några fina, kreativa, tok-bra Bromölla-tjejer vill hålla kontakt den vägen. G-mail och facebook är för pensionärer. Tack gud för Meebo som kan hålla lite ordning på alla jäkla konton.)
Klart slut.
Några allmänna rader om denna fantastiska tjänst efter att jag tagit mig tid att beklaga att inte Kvällsposten ville ta något gamalt arkivfoto på mig när jag kandiderar för fi till riksdagen och ser ut som fjorton bast. Nej nej. Nu är jag bibliotekarie och då skall den inramningen till. Färden går till Malmö stadsbiblioteks barnavdelning och jag får posera med en trave barnböcker i famnen. Kändes som en jäkligt stereotyp bibliotekariebild som fotografen var ute efter men för sent på eftermiddagen för att börja debattera... Hem hem hem (!) så snabbt som möjligt. Tidigare i dag var jag på min nya arbetsplats, Kristianstads stadsbibliotek, och det var så himla trevligt! Men trött blir lilla hjärnan av tonvis med info om arbetsplats, samarbetsforum och nya ansikten...
Åter till Ning...
(Nings grundare tycker att man skall använda deras tjänst istället för att skapa intranät till arbetsplatserna. Jag tycker det låter som en strålande idé. Mer om det senare.)
Ning är den sociala nätverkstjänst som gett mig mest positiv respons i mitt arbete med barn och unga. Dom tycker det är fantastiskt att -med lika basala kunskaper som MSN kräver- kunna skapa ett socialt forum utifrån egna val, välja sin layout, fylla på med videoklipp och bilder. Bjuda in vänner och själv vara en viktig person i skapandet av forumets normer, innehåll och samtalston. Tysta elever blommar ut och skriver bok & filmrecensioner eller börjar blogga.
När jag bygde forum med elever på högstadiet i Bromölla så blev jag deras första vän på de nya sociala nätverken de skapade. (En del behöll mig - andra raderade mig kvickt.) Snacka om superbra sätt att marknadsföra en barnbibliotekarie eller ett bibliotek... Vilken möjlighet att också kunna komma rakt in i den intresse-sfär som den unga valt och på plats bidra till informationsförmedlingen på deras arena, "deras gata"...
Med erfarenheter av spralliga skapande, indexerande och kunskapssökande elever som bygger på Ning eller blogger känns det konstigt att snart sagt varje datordiskussion på bibliotek och skolor handlar om stök, bråk och felaktig användning. Gång på gång betonas att man sitter för många vid datorerna... En person vid varje burk verkar ju bäst, surfande är väl inte socialt???
Hur många plakat vi än nålar upp så kommer det aldrig leda till att nätanvändningen blir kreativ i mötet mellan barn och vuxna.
(Nu måste jag börja använda min MSN lite mer. Några fina, kreativa, tok-bra Bromölla-tjejer vill hålla kontakt den vägen. G-mail och facebook är för pensionärer. Tack gud för Meebo som kan hålla lite ordning på alla jäkla konton.)
Klart slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar