Fildelning är (sen länge) på tapeten och regering & riksdag blundar för att det är stora kommersiella aktörer som ensamma får sätta agendan. Bilder, texter, filmer, böcker cirkulerar och många (gemene man - vad det nu betyder) reflekterar inte över att de sprider upphovsskyddat material på t ex sociala forum. Samtidigt är man väl medveten om att Piratebay är som att svära i kyrkan...
Det blir en stor utmaning för beslutsfattare m fl att hitta vägar som både försäkrar att webben får vara det interaktiva och kollaborativa fält det är och att samtidigt skapa en modern upphovsrätt för skribenter och kulturarbetare. (Självklart? Inte från den lilla fågelholk där jag håller utkik.)
Elza Dunkels m fl har skrivit i bl a expressen om hur man i rådande "klimat" inte tvekar att offra den personliga integriteten eller lägga fram absurda förslag som att fildelare skall fråntas sin rätt att använda internet (se hennes blogg).
Men... På agendan bör också stå frågor om hur vi kan utbilda och utnyttja den företeelse som kallas piracy... Fast det är inte alltid piratverksamhet som åsyftas; all fildelning är inte i strid med juridiken (shit va jag skriver enkelt nu)...
Att jag började blogga om fildelning just nu beror på min frustration över att offentliga forum inte översållas av diskussioner om förändrade kunskaps och informationsbegrepp. Det är så många år sedan O´Reilly med flera lyfte frågan om förändrad syn på och tillämpning av information. När skall dessa frågor lyftas och bli så heta som de verkligen är? När diskuteras innanförskap, delaktighet, demokrati kontra digitala klyftor, envägskommunikation och censur?
Tanken på att den gemensamma kraften är så stor, att varje enskild användare kan bidra och att databaser, nätverk och applikationer utvecklas och blir rikare genom den samlade kompetensen... Den tanken verkar inte slå rot. Visst jag läser biblioteksbloggar och information literacy - tidskrifter och där pågår ju debatten. Men i övrigt? På många andra håll möter man den konservativa inställningen att folket är "pöbeln" som skall serveras kunskap och vilka man skall tala till istället för med.
Jag har skrivit det förut: Risken är att kommersiella krafter ständigt hänger med och därmed kan sätta dagordningen medan offentliga beslutsfattare vilar på hanen... Glädjande är att se när olika gräsrotsaktivister lyckas skapa uppmärksamhet och engagemang. Eller när NGOs med små ekonomiska ramar är mycket skickligare på att skapa opinion via webben än väletablerade och penningstarka politiska partier som fortfarande beter sig som gårdagens dagstidningar. Vi talar - ni lyssnar.
Men sådana här exempel riskerar att osynliggöra de maktkoncentrationer som finns på webben precis som i det fysiska rummen. Det är lätt att haka på web 2.0-hajpen och lyriskt tala om samverkande och ökade demokratiska möjligheter. Men samtidigt har vi ett lika stort ansvar att just arbeta för större mångfald och bred kunskap för att alla ska ha kompetens att hitta olika vägar för kommunikation etc.
Det blir så tydligt när unga människors communitys, bloggar och hemsidor stängs ner av multinationella bolag (som tillhandahåller de s k gratissidorna & verktygen)... Vi (?) stångar oss samtidigt blodiga för att hitta nya vägar att uppfylla de behov som våra uppdragsgivare (alla folken, hundarna & rumpnissarna) har. Men de stora striderna för en gemensamt ägd webb hamnar i skymundan... Ska vi agera på externa webbplatser eller gå samman i regioner och öppna egna virituella biblioteks-vardagsrum? Visst är det viktigt men jag tycker att vi som informationsvetare har ett mycket större ansvar än så...
Journalister och bibliotekarier... Är det inte vårt jobb att vara blåslampa i röven på beslutsfattarna?
Fortsätt diskutera Pirate bay men låt inte det bli den viktigaste frågan för dagen. Vilka aktörer och debattörer har vi med verklig utsikt över medielandskapet och maktkoncentrationen? Jag sneglar på Noam Chomsky och Maria-Pia Boethius men blir inte särskilt mycket klokare.
Kanske får jag någon hjälp av att följa diskussionen på t ex LIS news.
Det här blev långt och tjatigt vid slutet av en lång dag... Med censur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar