Hade varit schysst att åka till Boston och delta i seminarium om "digital divides" (Läs mer på librarian.net ). Jag har själv försökt få tid att fokusera just på frågan om digitala klyftor men då snarare de som präglas av ålder, klass och kön än de som handlar om globala utmaningar. Många studier visar att både språket kring IKT och den fysiska arenan på ytan fortfarande är grabbarnas arena (se tidigare blogginlägg om åttonde mars.) Som yrkesverksam ser man också ofta hur killarnas IKT-användning prioriteras och har högre status än tjejers (och det hjälper inte att bland annat Microsoft utser årets IT-tjej, det är ungefär lika förnedrande som årets Lucia).
Vad gäller klass vore vi väl totalblinda om vi inte märkte av att de starkaste eleverna är de som anger att de har dator hemma (ofta på sitt rum) och i övrigt klarar sig bra i skolan. I dagens DN diskuteras "Varför läsa?" och journalisten Pontus Dahlman frågar sig om det inte är bättre att uppmana unga att spela TV-spel istället för att läsa. De kompetenser som krävs i dagens samhälle kanske ligger närmare den digitala än den kulturella arenan... Men litteraturen är viktig eftersom den tränar vårt "möjlighetssinne"...
Fast nu förenklar jag PDs resonemang så läs gärna själva, det var riktigt intressant. Hur som helst så känns det trist att åter läsa om olika medieanvändning som ett krig mellan olika falanger. När jag föreläste i Vellinge så talade publiken/deltagarna om informationskompetens som en helhet - "färdigheter". Det tyckte jag var bra ordval eftersom kompetens låter som något man inhämtar med akademiska betyg. Literacy känns lättare att använda och inbegriper självklart såväl läskunnighet, förståelse och digital förmåga. Människors kommunikation i olika former är viktig och litteraturen behöver inte vara ifrågasatt för att man hjälper barnen att börja blogga...
Vad är informationskompetens och varför är den viktig för biblioteken att upprätthålla? The information Literacy website sammanfattar och framhåller de många kompetenser bibliotekarier måste ha. Med denna uppställning i skallen blir det lite sorgligt att tänka på de förenklade budskap som Library lovers kampanjen kablat ut. På de flesta sidor har det blinkat siffror om nedlagda skolbibliotek och minskad läsförståelse. När ska någon orka problematisera bibliotekariers profession och särskilja den från t ex grundskolelärares och litteraturpedagogers? (Varför kan inte vi ha en jäkligt stark proffessions-medvetenhet när sjuksköterskorna klarar det? Är vi för dåliga på vårt jobb - för otydliga med att marknadsföra vår funktion - så ingen skulle sakna oss om vi strejkade?) Risken är att Library lovers - kampanjen konserverar synen på folkbibliotekarier allt mer och att den trend vi redan ser - att det är högskolebiblioteken som pysslar med infokompetens - byggs på. Samtidigt lever vi i en tid när kunskap och informationstillgänglighet betyder makt. De digitala klyftorna ökar både inom nationer och globalt sett... Så var finns folkbiblioteken i IL-debatten? Är det jag som befinner mig på fel plats i informationsflödet och på ett för litet och isolerat bibliotek som inte möter insikten och kunskapen om vad som krävs av barn och unga i dag?
Åter en reflektion om föreläsningen i Vellinge: Bibliotekarierna där var otroligt engagerade och intresserade av web 2.0, fria utbildningsverktyg och ungas nätbeteende men som de påpekar; om man har två datorer och tusen elever vad spelar då intresset för roll? Samma sak upplever jag på min egen arbetsplats... Kanske måste vi skita i att köpa in skönlitteratur ett halvår och bara satsa på hård och mjukvara? Fast då sätter ju Kulturrådet käppar i hjulet... Så klart. Länge leve den heliga skönlitteraturen och de styrda medieanslagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar