söndag 6 april 2008

Censur, filtrering, ensidighet och förenkling i debatten letar sig in i juridiken

Funderar över hur man överklagar en kommunal instans beslut. Länsrätten? JO-anmäla censur? Visst är det jäkligt tjatigt att hålla på med en kommunal IT-grupps bestämmelser när man hade kunnat engagera sig i något annat (inspirerad av t ex mobilize.org). Men grejen är att jag är rädd för ökad censur och förbud när vi redan under lång tid haft en så dualistisk diskussion om nätanvändning. Tittar vi internationellt så verkar det ju tyvärr också som att Sverige tänker gå samma väg som förbuds- och förenklingsnationer som USA & Storbritannien.

Tänker att alla bibliotekarier måste agera mot förbud, filtrering och kontroll så att vi inte hamnar i den situation som råder i Storbritannien (uppsåt är straffbart - ännu inte inträffade händelser) eller USA där alla bibliotek och skolor som mottar någon form av offentlig finansiering måste filtrera nätet (Läs om lagstiftningarna COPA, CIPA och DOPA i t ex Weber & Dixon s bok som faktiskt är värd ett par hundra eller någon av Brian Simpsons artiklar (se bl a volym 14 nr 2 av Information & communication technology... eller hyllningsboken till honom... Eller läs min magisteruppsats om riskbilder och kontroll av ungas nätanvändning. Läs den gärna om du har svårt att sova. Du kommer garanterat bli trött och uttråkad av alla cirkelresonemang).

I Sverige har Nyamko Sabuni och justitiedepartementet (se t ex SVD) talat om att den brittiska lagen skall vara förebild för en svensk lagstiftning. Konservativa aktörer som Netscan (vilka redan beter sig som ett medborgar-garde på nätet och förstärker gränserna mellan barn och vuxenvärlden -bygger på förfärliga stereotyper- dvs ökar på generationsklyftorna och förfrämligar barn och vuxna från varandra allt mer) får härigenom försprång och jag tror att en samlad biblioteksvärld som arbetar för barnens rätt att uttrycka sig och agera på nätet skulle kunna göra skillnad. Kanske kan svensk biblioteksförening starta ett projekt i stil med de chattrum FN tidigare drev för barn att diskutera våld - i skolan och hemmet. Där man eftersträvade att låta barn från olika delar av världen mötas och tala om sina rättigheter. (Hittar inte chatrummet nu. Är det avslutat?)

Kuriosa: I dagens DN tillfrågas ett par barn vilken som är deras favoritbok. En treåring svarar Pelle Snusk!

Inga kommentarer: