Konferensen Internet research 9.0: Rethinking communities, Rethinking place som hålls i Köpenhamn den 15-19 oktober har nu lagt ut abstract till en hel del papers på sin hemsida. Att läsa dessa bombarderar hjärnan med aktuella perspektiv på online- samhällen, samarbeten och aktiviteter.
På sin flyer för konferensen (pdf) skriver man: "Now, as mobile and location-based technologies are introducing "place" as an important aspect in the formation of communal and social activities, it is time to consider and rethink the concept of online or virtual communities /.../ how do we describe, analyse, theorise and design the communities and social formations of the early 21st century?"
Hurra tänker jag och börjar drömma om 90-talets lätt religiösa perspektiv på nätkommunikation och hoppas få återse den. Under gången era fanns i alla fall förhoppningar om frigörelse och överbyggnad av gränser. Men en av de första abstract jag läser är "A cultural sociological approach to second life" av Åsa Rosenberg (scrolla på sidan). Hon skriver:
We have awoken from what Bury (2005) calls "the dream of disembodiment" and come to see that though the Internet has facilitated new forms of experiences, interaction and unity these phenomena and indeed the understanding we have constructed of them (Robins, 2000; Sanford Horner, 2001) might better be described as old wine in new bottles than revolutionary inventions.
Vidare konstaterar hon att online experiences inte är separerade från IRL utan sammanvävda...
Ska man ge upp nu då? Sluta drömma om en korsning av stumbleupon och någon riktigt bra SF-roman? I mitt arbete långt från akademiska korridorer tycker jag mig se exempel på det motsatta. Hur gränserna (som jag skrivit om förut) blir allt mindre tydliga för att inte tala om hur snabbt våra värderingar förändras. Relationer online tar allt mer plats och gestaltar sig ibalnd extremt annorlunda än i det fysiska livet.
En dag skall jag växa upp, klippa mig och bevisa att disembodiment är totalt möjligt. Till dess tänker jag bara vara en tjurskalle.
Nu är det "Legally blonde" i DVD-spelaren vald av en 6-åring och en 11-åring. Har man mist alla sina ideal? När stora E var liten (1997 och framåt) tyckte jag att det var jätteradikalt att inte ha TV. Vi läste böcker och bygde lego istället... 1999 började jag på sociologen i Lund och blev bokstavligen utskrattad för att jag inte hade en e-postadress. På 2000-talet någon gång postade jag fortfarande mina räkningar till postgirot...
Med denna historieskrivning av mitt inte alltför intressanta liv tänker jag att runt femtio plus kanske det är möjligt att ha gått från ingen TV-ingen e-post-ingen infokompetens till ett litet paper som bevisar genusöverskridande i cyberspace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar