Bloggen Information literacy meets library 2.0 refererar en ny undersökning kring användandet av sociala nätverksforum. Children flock to social netwoorks väljer BBC som titel när de återger rapportens innehåll. Men man hade likaväl kunnat fokusera på vilken stor andel av alla nätanvändare, unga som gamla, som ännu inte registrerat sig på någon nätverksforum... Varför är det så? Är det en fattig bild av nätverksforum som sprids? Det är inte tusentals sammanslutningar med olika syften utan det är just MySpace med musik och Lunarstorm för kidsen?
Bland alla dåliga handböcker kring Internet och web 2.0 som fyller min bokhylla finns nu en riktigt tunn volym som heter Tusen grejer att göra på nätet och som getts ut i Docendos serie. Bland kapitlen i boken finns ett som heter "tidsfördriv" och här har man naturligtvis (?) placerat "communitys". Kanske svarar det på min fråga? Socialt nätverkande har placerats i en smal fåra och jag tror det är otydligt för många vad begreppet inebgriper.
Detta rimmar ganska väl med upplevelserna under gårdagens temadag om det unga Internet i Lund (se gårdagens blogginlägg). En del av dagen ägnades åt vad man kallade att låta "de verkliga experterna" komma till tals. I praktiken innebar det att fyra ungdomar kring femton bast äntrade scenen och svarade på publikens frågor kring deras nätanvändning. Alla fyra svarade rakt och obesvärat på frågor om vilka sajter de använder och hur de tycker vuxna skall förhålla sig till de ungas användning. Att det finns "faror", "hot" och "risker" med användningen ville publiken lyfta. Man frågade om möten IRL och om att använda datorn för mycket eller lagom. Från scenen kom enkla avslappnade svar om att folk som beter sig illa behöver man inte alls chatta med. Man kan ju bara stänga ner sidan eller om man lagt till dem på MSN genast blocka dem. Bland församlade socialsekreterare och lärare anade man stor förvåning över att panelen hade svar på alla frågor och verkade ha sån bra "koll". Därför kom det istället frågor som utgick i från att de på scenen var extremt mogna och hur skulle man göra med andra unga som inte står så stadigt på jorden. Eller tolvåringar som svär och använder könsord. "Det går över" svarade panelen.
En lärare frågade om de använder förkortningar och smileys i sina skolarbeten och moderatorn utvecklade frågan till att handla om i fall språket försvagades och försämrades av t ex MSN. De fyra på scenen såg rätt frågande ut angående att använda smileys i ett skolarbete, vilket pucko skulle göra det? Däremot var smileys väldigt bra när man messar och chattar eftersom det understryker sinnesstämningen och förstärker vilka avsikter man har i sin kommunikation.
Vad ska föräldrar göra då? Ha en öppen dialog och så kan man väl kommunicera via MSN eller e-post, inte bara vid köksbordet... På MySpace har jag sett familjer som bildat grupper där de möts, publicerar bilder och liknande. Kanske en idé att arbeta vidare på?
Ett par i panelen berättade om hur viktig Bilddagboken är och att man där ofta uttrycker sina känslor genom att ta bilder på blommor eller annat... Efter detta frågar moderatorn "Använder ni några communitys?". Suck.
Kolla nya numret av KP där beskrivs tidsbristen många unga upplever i sin datoranvändning Hittar inte artikeln på KP-webben... Däremot mycket annat kul så gå in där ändå). 30 minuter till en timme per dag räcker inte menar de... Kanske är vi åter vid definitionerna om lärande, nöje, nyttigt och onyttigt. Åter till Dunkels som vill extrahera de ungas lärande på webben och synliggöra det för vuxenvärlden. Kanske kan KP intervjua henne om hur man förklarar för farsor och morsor vad datorn är bra till?
Bland alla dåliga handböcker kring Internet och web 2.0 som fyller min bokhylla finns nu en riktigt tunn volym som heter Tusen grejer att göra på nätet och som getts ut i Docendos serie. Bland kapitlen i boken finns ett som heter "tidsfördriv" och här har man naturligtvis (?) placerat "communitys". Kanske svarar det på min fråga? Socialt nätverkande har placerats i en smal fåra och jag tror det är otydligt för många vad begreppet inebgriper.
Detta rimmar ganska väl med upplevelserna under gårdagens temadag om det unga Internet i Lund (se gårdagens blogginlägg). En del av dagen ägnades åt vad man kallade att låta "de verkliga experterna" komma till tals. I praktiken innebar det att fyra ungdomar kring femton bast äntrade scenen och svarade på publikens frågor kring deras nätanvändning. Alla fyra svarade rakt och obesvärat på frågor om vilka sajter de använder och hur de tycker vuxna skall förhålla sig till de ungas användning. Att det finns "faror", "hot" och "risker" med användningen ville publiken lyfta. Man frågade om möten IRL och om att använda datorn för mycket eller lagom. Från scenen kom enkla avslappnade svar om att folk som beter sig illa behöver man inte alls chatta med. Man kan ju bara stänga ner sidan eller om man lagt till dem på MSN genast blocka dem. Bland församlade socialsekreterare och lärare anade man stor förvåning över att panelen hade svar på alla frågor och verkade ha sån bra "koll". Därför kom det istället frågor som utgick i från att de på scenen var extremt mogna och hur skulle man göra med andra unga som inte står så stadigt på jorden. Eller tolvåringar som svär och använder könsord. "Det går över" svarade panelen.
En lärare frågade om de använder förkortningar och smileys i sina skolarbeten och moderatorn utvecklade frågan till att handla om i fall språket försvagades och försämrades av t ex MSN. De fyra på scenen såg rätt frågande ut angående att använda smileys i ett skolarbete, vilket pucko skulle göra det? Däremot var smileys väldigt bra när man messar och chattar eftersom det understryker sinnesstämningen och förstärker vilka avsikter man har i sin kommunikation.
Vad ska föräldrar göra då? Ha en öppen dialog och så kan man väl kommunicera via MSN eller e-post, inte bara vid köksbordet... På MySpace har jag sett familjer som bildat grupper där de möts, publicerar bilder och liknande. Kanske en idé att arbeta vidare på?
Ett par i panelen berättade om hur viktig Bilddagboken är och att man där ofta uttrycker sina känslor genom att ta bilder på blommor eller annat... Efter detta frågar moderatorn "Använder ni några communitys?". Suck.
Kolla nya numret av KP där beskrivs tidsbristen många unga upplever i sin datoranvändning Hittar inte artikeln på KP-webben... Däremot mycket annat kul så gå in där ändå). 30 minuter till en timme per dag räcker inte menar de... Kanske är vi åter vid definitionerna om lärande, nöje, nyttigt och onyttigt. Åter till Dunkels som vill extrahera de ungas lärande på webben och synliggöra det för vuxenvärlden. Kanske kan KP intervjua henne om hur man förklarar för farsor och morsor vad datorn är bra till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar