Pez dispenser. I affären hänger Liza Simpsons huvud bredvid den brunhåriga kvinnan från Bee-movie... Tidigare fanns där Shrek-åsnan.
Varför blir jag lite avundsjuk på min dotter som får springa runt med dessa plastgrunkor med inte särskilt goda godisar inuti? Det är något magiskt med Pez. Kanske för att den funnits flera generationer och man kommer ihåg charmen från när man var liten. Ett oförglömligt minne från Seinfeld är avsnittet där Jerry placerar en Pez- dispenser i form av en populär cartoon-kyckling (vad sjutton heter den?) på Elaines knä under en pianokonsert... (Se det på Utube).
Pez fascinerar mig på samma sätt som s k babushka-dockor, de runda av trä med sjalett och folkdräkter. När jag var i dåvarande Sovjetunionen 1991 fanns gatuförsäljare som sålde Gorbatjov-dockor enligt samma funktion. Skruva bort den största och finn strax en ny. Den här typen av dockor är väldigt charmiga och jag är ledsen att jag ingen har kvar... Hade onekligen varit kul om jag hade köpt med mig en Lenin hem (På wikipedia kan du se foton av ett gäng ryska ledare som babushka-dockor). Istället blev det en mängd metallmärken med Lenin att fästa på jackan eller snarare lägga i en byrålåda tillsammans med anti-atomkraft-solen och snabbt glömmas bort.
Finns det Librarian-babushka-dockor? Jag uppskattar inte alls librarian-action doll / actionfigure. Varför är den inte kul eller charmig? För att stereotypen inte är tillräckligt avlägsen och passerad. Biblioteket är fortfarande för mycket förknippat med allvar, stränga damer och tystnad. Nu vet vi ju att folkbiblioteken är jättemåna om sin barnverksamhet och att skylt efter skylt med förbud plockas ner (åtminstone när man vänder blicken i den positiva riktningen)... Men när jag tar emot skolklasser så slår det aldrig fel. Läraren säger alltid ”tyst, det här är ett biblioteeeeeek” eller ”spring inte, vi är på biblioteket”. Senaste gången jag hade bokprat var det ”av med kepsen vi är på biblioteket”.
Kanske borde jag börja jobba i inlines och keps när jag har infopass? När det händer så kan den stereotypa hyschande bibliotekarie-figuren kanske bli rolig.
Varför blir jag lite avundsjuk på min dotter som får springa runt med dessa plastgrunkor med inte särskilt goda godisar inuti? Det är något magiskt med Pez. Kanske för att den funnits flera generationer och man kommer ihåg charmen från när man var liten. Ett oförglömligt minne från Seinfeld är avsnittet där Jerry placerar en Pez- dispenser i form av en populär cartoon-kyckling (vad sjutton heter den?) på Elaines knä under en pianokonsert... (Se det på Utube).
Pez fascinerar mig på samma sätt som s k babushka-dockor, de runda av trä med sjalett och folkdräkter. När jag var i dåvarande Sovjetunionen 1991 fanns gatuförsäljare som sålde Gorbatjov-dockor enligt samma funktion. Skruva bort den största och finn strax en ny. Den här typen av dockor är väldigt charmiga och jag är ledsen att jag ingen har kvar... Hade onekligen varit kul om jag hade köpt med mig en Lenin hem (På wikipedia kan du se foton av ett gäng ryska ledare som babushka-dockor). Istället blev det en mängd metallmärken med Lenin att fästa på jackan eller snarare lägga i en byrålåda tillsammans med anti-atomkraft-solen och snabbt glömmas bort.
Finns det Librarian-babushka-dockor? Jag uppskattar inte alls librarian-action doll / actionfigure. Varför är den inte kul eller charmig? För att stereotypen inte är tillräckligt avlägsen och passerad. Biblioteket är fortfarande för mycket förknippat med allvar, stränga damer och tystnad. Nu vet vi ju att folkbiblioteken är jättemåna om sin barnverksamhet och att skylt efter skylt med förbud plockas ner (åtminstone när man vänder blicken i den positiva riktningen)... Men när jag tar emot skolklasser så slår det aldrig fel. Läraren säger alltid ”tyst, det här är ett biblioteeeeeek” eller ”spring inte, vi är på biblioteket”. Senaste gången jag hade bokprat var det ”av med kepsen vi är på biblioteket”.
Kanske borde jag börja jobba i inlines och keps när jag har infopass? När det händer så kan den stereotypa hyschande bibliotekarie-figuren kanske bli rolig.
PS
"The Free2 campaign is a chance for us to invite more dialogue about how libraries can continue to grow, improve and help meet our communities' most pressing challenges. Please send us your ideas, thoughts, stories, photos, questions and comments. And by all means, take a minute to enter our contest!"
--Luis Herrera, San Francisco City Librarian"
--Luis Herrera, San Francisco City Librarian"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar