Tidigare skrev jag Utan kropp i webb 2.o yes, please. Efter att ha läst senaste utgåvan av Technical communication quarterly går jag tillbaka till cyborg begreppet. Tidigare har det varit ett viktigt begrepp i postmodernistisk feminism för att "frigöra" tänkandet och diskutera utopisk och bort från ett instängt hörn med stränga ramar som avgör vilka nya gränser om kön som tanken kan förmå. Donna Haraway är en av de feminister som använt cyborg-begreppet för att ifrågasätta "naturlighet" i västerländsk kultur och ifrågasätta all påstående och tankar om enighet Läs t ex Haraways kapitel i feminism and postmodernism - här hos amazon).
Gränsen mellan konstruerat och naturligt, möjligt och omöjligt är styrt av fysiska upplevelser men i lika hög grad av tankens begränsningar och inom feminismen likväl som i web 2.0-debatten behöver vi vidgade vyer och frihet att skapa, definiera och omdefiniera.
Om de som påstår att barnen socialiseras av nätet istället för av signifikanta andra i form av föräldrar och viktiga anhöriga har rätt... Till en viss del. Vart blir det då av med gränserna mellan fysiskt och digitalt? I texter från 90-talet verkar det självklart att blurra till uppdelningen mellan face to face och digitala relationer. Men nu känns det otroligt provocerande att hävda att ett nätbaserat community är lika viktigt som en grupp "IRL".
Har vi passerat det passionerade, lyriska och drömmande stadiet av webbanvändning som möjlig förändring i personliga processer och i politisk opinionsbildning? Tyst blev det om överbyggandet av klass och funktionshinder.
Gu Bautong hävdar i Technical communication quartely (volym 17, nr 2, 2008 -abstract) hur vi förändras av en mängd nätverk omkring oss. Åter är cyborgtanken tillbaka. Han skriver bland annat:
Human identity has changed from Descartes' "I think; therefore I am" to Mitchell's "I link; therefore I am." Kanske inte helt orginellt men verkligen ett ifrågasättande av grunden för vår existens och vårt sociala samspel. Bilden av en sammanblandning av sociala nätverk IRL och på nätet blir tydligare när vi redan beskriver vårt samhälle som mobilt, fyllt med teknologiska artefakter och ständig uppkoppling. (Sex i Second life känns som ett rollspel - fast avatarerna är ju "verkliga"- men här är det djupare kulturella processer som ifrågasätts.)
Tillbaka till 90-talet med Don Tapscott och Manuell Castells?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar