Spökhistorier för vuxna

Jag tror att den som gav ut en novellsamling där barn träffar pedofiler på nätet, köper Valium, hämtar recept på hur man bygger bomber och redigerar "oskyldiga" foton skulle göra en bra affär...
Fast en sån novellsamling hade ju såklart kallats dokumentär.

Vad är problemet? Jo förenklingarna, okunskapen och rädslan. Jag har bevistat många föreläsningar där föräldrar och lärare skall lära sig om hur deras barn skall kunna surfa tryggt. Men inte en enda gång har tillställningen uppfyllt detta syfte. Istället är det skrämselpropaganda och avsaknad av kontextualisering. Nätet är en speciell plats med egna regler tycks det. Här är den fysiska verklighetens mönster satta ur spel. Eller? Hur ofta nämns att de som mobbas eller trakasseras sexuellt på nätet oftast känner "förövaren" från det fysiska livet? Logiken att barn som är ensamma och inte har ett skyddsnät är mest utsatta i det fysiska livet stämmer även på nätet.

Det finns ingen genväg. Kunskap och aktiv användning av nätresurser är ett måste - annars blir vi lika blinda för det positiva som det negativa unga kan möta i sin nätanvändning.

Nu kommer ännu en aktör som vill spela på din rädsla: Barn och Internet Hjälper dig att ta ansvar (observera vilka nyheter som rullar fram i högerkolumnen. Känner vi igen klassikern att du ska prata med dina barn om "fula gubbar"... Trots att våld och övergrepp mot kvinnor och barn oftast utövas av anhöriga eller bekanta inom hemmets fyra väggar). Hur illustrerar man sin verksamhet på den aktuella sajten? Jo en vuxen som bokstavligen sticker huvudet i sanden. De hade också kunnat välja den klassiska bilden av de tre aporna som inget hör eller ser (fast att de inget säger stämmer ju inte. Lärare och föräldrar låter käften gå om sajter de inte ens besökt).