"Att möta användaren..." handlar om aktiv antidiskriminering och överbryggande av informations och kunskapsgränser

När vi höll på att bygga upp feministiskt intiativ och dygnet aldrig tycktes räcka till tänkte jag ofta "shit va mycket jag skulle kunna få gjort om jag hade pengar, en sekreterare och en nanny"... Nu är jag ju emot det som kallas hushållsnära tjänster så det var ju inga djupgående planer (eller realistiska med ett studielån på fickan... och jag har faktiskt debatterat mot Malmös folkpartistiska borgarråd om denna fråga i förra valet. Katarina Mazetti var moderator och det var nog helt klart till min fördel...)...

I dag tänkte jag precis samma sak. Tänk om man kunde dela sig själv i två delar eller just ha någon vid sin sida att splitta jobbet med?

Intensiv förmiddag på regionmuseet i Kristianstad då vi pratade om web 2.0 (Att möta användaren där användaren är). Men just när det jäkligt intressanta skall börja; Mats Hernvall - här kan du läsa om honom på LinkedIn (any connection med fantastiska Patrik Hernwall som skrivit "Barns digitala rum"??) chef för det digitale bibliotek i Köpenhamn skulle börja snacka om sina erfarenheter från sin nuvarande arbetsplats och tidigare under uppbyggnad av biblioteket.se t ex... Då är det dags att dra vidare till Bromölla och ha infopass.

Om jag fick bestämma så skulle alla bibliotekarier gå på föreläsningar, seminarier och liknande en dag i veckan... Det borde vara en lagom procentsats för kompetensutveckling. Hur ser det ut i praktiken? Med blodsprängda ögon sitter man framåt tolvtiden när kidsen somnat och tittar på föreläsningar via YouTube eller kollar igenom intressanta infovet-bloggar (främst amerikanska tyvärr).

I dag hade jag tio minuter att berätta om Bromölla och jag hann nog med att tala om skola 2.0. Men hur sjutton gjorde jag det? Jag exemplifierade med att lärare är i stort behov av fria web 2.0-verktyg. Egentligen borde jag ju talat om processen och förändrade villkor för lärande och informationsförmedling. Vi som bibliotekarier har ju stor kompetens att hjälpa grundskolan flytta från 1.0-tänkande till interaktivitet och tillvaratagande av de ungas egna resurser och strategier för att finna, lära, berätta och argumentera.

Vi är mycket medvetna (?) om de förändrade villkoren för att söka svar, ifrågasätta vedertagna utsagor och att käfta emot ensidiga sanningar och själva komplettera och bidra till framväxande kunskapsnät i våra egna och de ungas hjärnor...

Unga nätanvändare ifrågasätter faktiskt ofta gränser mellan etnicitet, kön och klass på sociala nätverksforum. Man skapar egna plattformar och bygger platser för att ställa sina egna frågor och tillsammans med likasinnade bygga svar. Även detta borde jag sagt i dag: De unga bygger och de vuxna negligerar eller censurerar (för att hårddra det... Sociala nätverksforum stängs faktiskt ned av t ex Yahoo för att de innehåller vad man kallar "skadligt material" t ex Pro-ANA... Och i skolan är ju datoranvändning mest en fråga om disciplin, ordning och reda).

Envägskommunikationen är inte död, tyvärr (?) men att ifrågasätta sändar-mottagar-perspektivet i grundskolan ger vilken lärare som helst krupp oavsett hur mycket de talar om projektbaserat lärande och eget ansvar. Att verkligen bygga på tillit och interaktion kräver ju förändrade maktförhållande mellan barn & vuxna... Shit va jobbigt!

Det var hur som helst spännande att lyssna på Davids engagemang på Malmö stadsbibliotek, Johannas "kultur 2.0 i Trelleborg" och Maria som berättade om omfattande bloggande, skrivande och annan publicering av användarna i Helsingborg. (Lägger in länkar efter jobbet... Nu är det efter jobbet och jag säger bara... Nä orkar inte. Tittar på Garfield med lilla E)

Nu är mitt tåg strax i Bromölla och jag hoppas vid ett annat tillfälle få höra en IT-chef tala om kommuners syn på web 2.0-utvecklingen. I dag kommer Kristianstads kommuns företrädare ge sin syn på saken och det hade varit jäkligt spännande att höra... Kanske får deltagarna som är kvar på konferensen större möjligheter att förstå t ex "Bromölla-bråket" genom de inbjudna representanterna från "den andra sidan"?

Kuriosa: Erik, bibliotekarie i Höganäs, som på sin blogg och MySpace illustreras av en tecknad bild av en gammal gubbe (min subjektiva upplevelse) visade sig vara någonstans mellan 30 och 40...

Trivs vi med att träffa folk IRL som vi bara känner (sett) på nätet? Jag har ju mailat med Christer Hermansson en del och har en mental bild av hurdan han är - men den gäller säkert inte utanför vår digitala samvaro... Har även bevistat ett par möten med människor jag lärt känna på nätet och det faller alltid ungefär likadant ut: Hälften av dem funkar man med även i det fysiska rummet medan man får återgå till virituell vänskap med de andra. En avatar är en representation som väcker fantasi. Vi får stora möjligheter att fylla i kunskapsluckor om den andra personen utan att dra slutsatser av deras röst, klädsel eller kroppsspråk... Där kommer vi åter in på frågan om genusrepresenationer etc.

Aktiv antidiskriminering - I will be back.