Noterar att bloggen Unshelved med bestämdhet framhåller Twitter och räknar med Facebooks tillbakagång. Nu kan jag ju känna att det kanske kvittar lika. Ingen av de nämnda sociala nätverksforumen roar mig särskilt. Jog hoppas snarare att de många beteendevetare och samhällsvetare som förutspår stora, breda sociala nätverksforums självdöd har rätt i sina framtidsscenarier. Istället spås medlemsskap och opinionsbildning via forum baseras mer på livssituation och intressen. Skicka öl och samla pengar till Tibet kommer då inte ha samma hemvist på nätet... Istället blir vår tillhörighet mer differentierad och mindre trogen. Vi kommer dra från plats till plats beroende på hur våra intressen skiftar.
Men låt oss då hoppas att det är föreningsdrivna ickekomersiella forum som drar den största publiken (Om vi väljer kategorin psykisk hälsa och väljer några förebilder bör det kanske bli Borderline.nu -föreningsdrivet för personer med emotionell instabil personlighetsstörning, Kaxigt - för anhöriga till psykiskt sjuka och Korallhavet - för deprimerade... Eller vi osynliga och Kuling - för barn till psykiskt sjuka) och det blir tydligare för användarna att det finns många alternativ till de svindyra stajlade sajter som i dag under en snygg fasad lurar skjortan av godtrogna användare... Se t ex forum som Stay friends - multinationellt - som ju har funktionen att hitta gamla klasskompisar fast egentligen vill de bara tjäna fett med pengar med sina töntiga guldkonton och annat. Eller Viktklubb.se - som väl tar priset - får kilojagande svenskar att blogga och peppa varandra... Men även publicera "före" och "efter" -bilder samt tillåta medlemskap för normalviktiga. Även detta forum är ju en kanon finansiellt sett. 295 spänn för en månads medlemsskap, har de ingen skam i kroppen? Och hur sjutton kunde Stephan Rössner sälja sig till Aftonbladets fitness-idioti? Fanns en tid när jag hade respekt för honom men den är nu sorgligt förbi. Håller på debattörer som Erik Schlosser och föreslår läsning av Ormen i paradiset och Fat land istället. Stephan Rössner får kanske hamna på samma svarta lista som Bitten Jonssons sockerhysteri och Gillian McKeiths reaktionära extremism och skäms på dig- uppfostran...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar