På väg till Malmö och första avstämningen kring mitt uppdrag. Det är mycket intressant att pendla mellan praktik och teori. Att tvinga sig själv bort från den välförankrade kunskap man har kring användarvänlighet, open source, gränssnitt och "allt det andra". Nya ögon krävs för att i en regions tjänst tnka till om gemensamma tjänster, inspirerande slussar till tjänster som biblioteken bör dela och kanske; lite grann om förbättrade rutiner. Visst borde det stå högt på agendan men bra rutiner betyder så olika saker, därför trampar jag försiktigt på det minfältet. Jag vågar gissa (och nu tar jag mig stora friheter) att vad jag, Peter eller Anna-Stina menar med bra rutiner inte är gemene mans uppfattning ute i verksamheten... Men mer om detta 2.0-ande i jämförelse med traditionalism när mitt arbete blir färdigt.
Tacksam att jag varit i Norge och sparkat igång hjärncellerna innan regionbibliotek Kalmar knackar på dörren och kräver min fulla uppmärksamhet.
Just nu mycket dansk lösning; Ting... Danskar; älskar era bibliotekstankar.
Äntligen börjar min stolthet och mitt arbetslugn komma tillbaka efter den massiva kick ut i kylan jag fick av min förra arbetsplats. Då var det svårt att titulera sig bibliotekarie. Nu är jag tillbaka igen.
2 kommentarer:
Hej! Hört från Elisabeth om ditt uppdrag i Kalmar, jag ser fram emot att ta del av resultatet.
Som det ser ut nu verkar alla regioner planera för ökad samordning, inte minst kring e-tjänster. Att gå framåt genom samordning ser jag nästan enbart fördelar av men det gäller att saker samordnas på bästa nivå. Hoppas få chans höra om detta i din utredning.
Jag blir själv lite orolig då så mycket kraft läggs på regional, eller delregional nivå. Var finns de nationella, internationella perspektiven? Och för den delen det lokala? Känns som att alla idag på ett eller annat sätt vill göra en ”Umeå” och fullt satsa på det regionala. Kanske har jag fel? Inte minst veckans kulturutredning tycker jag ger indikationer på att ökad nationell samordning inte borde vara omöjlig. Hur kan vi samordna oss för att verkligen få till sådan samordning så det inte bara skrivs och pratas om det?
Jag har tjatat om det förut, och kanske är det en självklarhet även om jag inte upplever bibliotekssverige verkar tycka det: Jag tror det är viktigt att se att samverkan parallellt kan ske på olika nivåer och med ett gränssnitt där de olika nivåerna kan kopplas samman. Och naturligtvis inte bara kopplas samma via biblioteken traditionella webbarenor så som den egna webbplatsen utan även på andra arenor. Du skriver om TING, jag har själv dåligt koll men kanske har Sveriges samlada bibliotek en del att lära där?
När jag nu skriver utredningen så börjar jag me Ting sedan kommer jag naturligtvis diskutera CS-library & axiell. Att "göra en Umeå" tycker jag personligen är en mycket riskfylld idé. Ett sådant projekt gör ju att man är utlämnad till det företag man köper tjänsten av. Med de goda hjärnor vi har i biblioteksbranschen borde vi inte behöva köpa paketlösaningar utan använda oss av de bästa fria resurserna istället, koppla samman dem på bästa sätt och alltid vara fria att förändra eller förbättra våra lösningar.
Visst är det trevligt för användarna att pang på få en ny webbplats. Men är det svaret på våra problem?
Jag är också rädd för de nationella lösningarna och viljan att ha starkare specifika krav från högsta beslutsfattare. Visst kan det vara bra- som jag skrivit tidigare; det är tragiskt vilken dålig service en del kommuner ger ifråga om biblioteksresurser. Där folkbiblioteken behöver vara starkast riskerar de att vara som mest utsatta.
Jag tror bibliotekschefer vill göra en Umeå för att de inte fattar att de finns andra lösningar. Jag kan vara elak (som vanligt) och fråga mig om de läste till bibliotekarier på 1700-talet.
Den kunskap du har David, jag själv och Elisabeth är undanskymd i vår egen bransch. Det är för jävligt. Varför anlita teknikhuset och betala hundratusentals kronor när min inte använt sin egen personal som konsulter först?
I Kristianstad talade man om att göra en stockholm, mölndal eller umeå. Därför tycker jag det är extra märkligt att jag fick sparken (ja, jag står upp för mig själv och min kompetens nu). Kommunen, bibliotekschefen och kulturchefen stoppade skägget i brevlådan rejält... För nu gör jag ju det här viktiga arbetet åt Kalmar som Kristianstad och faktiskt hela Skåne hade behövt.
Men vad ska vi säga David? Vi kan väl jobba på där vi blir insläppta och se om biblioteken förändras innan vi går i pension...
Men som sagt: Nationell bibliotekspolitik borde vara bra, men den skrämmer mig. Kulturrådet, Niclas Lindberg etc tenderar att ha ett traditionalistiskt perspektiv. Fine tänker jag- men då får man skapa egna bibliotekarieutbildningar (lite som snuten gjort) för att få den arbetskraft man behöver. Högskolorna är uppenbart inte att lita på när de väljer att göra oss till biblioteks och sjuhelevetes informationsvetare.
Skicka en kommentar