Om man räknar in tiden för tågresa till flyget, säkerhetskontroll, oändliga korridorer, bagageinlämning och incheckning så känns inte resvalet särskilt smidigt. Men på det här viset kommer jag vara i Oslo vid halv åtta. Med tåget finns inte den möjligheten, då får man ta ytterliggare ett dygn och det är ingen bra idé om man inte varit hemifrån sedan urminnes tider.
Ställde klockan på fyra men vaknade halv tre. Nu börjar jag bli lite ”suddig”.
För en flyg-dummy är det obehagligt att slänga ut datorn på ett rullband och bli scannad med en pinne som säkert är radioaktiv.
Inrikesflyg i dåvarande Sovjetunionen ter sig som en dröm av smidighet. Vi gick på, vi gick av. Som om vi hade åkt buss. På flyget åts starkt luktande fisk ur medhavda påsar. Förutom att det skramlade lite obehagligt så var det absolut smidigt och okej på alla sätt. Aeroflot var då bättre än sitt rykte.
Till Kuba var det något klurigare. Vi fick slänga medhavd matsäck (suck) och färdas med många mellanlandningar i ett iskallt flygplan. Sedan sas det i tullen att vi inte fick resa in i USA på två år efter vår Kubavistelse. Vet inte om det är sant. Men SÄPO förhörde min bror när han låg i lumpen och pratade då om olämpliga resor i vår familj. Kuba? Palestina? Sovjet. Vi lär aldrig få veta.
SAS kommer antagligen framstå som en dröm. Eller?
Tränade på min föreläsning framför en spegel i går. Kändes inte löjligt för en gångs skull. Jag har lärt mig att titta och lyssna på mig själv. Dessutom svamlar jag inte längre eller tappar tråden. Ni som hörde mig i Kristianstad och Gislaved fick en dålig performance. Hoppas vi ses igen så att jag kan gottgöra er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar