Barn behandlas ofta som icke-intellektuella maskiner som skall fösas fram och tillbaka för att bli den korrekta sortens individer som ett stressigt konformistiskt samhälle kräver.
En vän till mig sa "Jag räknar till tre" när han ville att barnen skulle ta på sig ytterkläderna. Båda två studsade upp som drillade soldater och lämnade den lek som någon minut tidigare varit deras fantasiland.
Många tycker det är bra att ha sådana barn. De som psykiskt har blivit behandlade med slag på fingrarna med linjal men nu utan fysiska ingrepp.
Folkhälsoinstitutet har nu äntligen reagerat på de olustiga metoder för uppfostran som sprids av t ex brittisk TV. Olustiga är kanske en kraftig underdrift? Att ha en skämsmatta eller att låtsas som barnet inte finns det bör göra mer ont i en liten individ än att bli slagen.
Varför vill vi inte ha barn som brottas, diskuterar och skriker? Prövar sina förmågor och hittar strategier i samspel och interaktion?
Det enda jag blir besviken på Folkhälsoinstitutet över är:
- Ignorering kan betyda att den vuxne inte svarar på tilltal från barnet när barnet upprepade gånger ber om något som är olämpligt, trots att föräldern förklarat att det inte går att tillmötesgå barnets önskemål. Det är en metod som kan vara lämplig om situationen kräver det.
Det är så j**la korkat att jag har svårt å finna ord. Vilken förälder kan inte se sitt barn i ögonen och fortsätta skaka på huvudet i en sådan här situation? Den vuxnes behov ställs i första rummet: "Nu orkar jag inte med dig mer".
Mina barn har lärt sig käfta och argumentera. Ibland övertygar de mig när jag sagt nej från början genom att föra samtal om vad de vill och varför. Många gånger har de rätt. När jag är trött eller tjurig är de kanske rationella och säger ifrån. Då är det inte jag som skall vara någon självklar auktoritet... Jag är en skit till och från, precis som andra människor. Mina barn säger Fuck you när jag är orättvis. Det är helt ok! (Men de vet att det språkbruket bestraffas utanför våra väggar.)
Så fort man kan interagera med ord och rörelser påbörjas samspelet. Välj då att vara ditt barns vän, vägledare och trygghet. Inte en person som kommer och går. Inte en individ som låter dig ligga och skrika i ensamhet när du är ett par månader gammal.
Kommer vi att få se Folkhälsoinstitutet reagera på barnavårdscentralernas råd till föräldrar om sömn- vilka helt grundar sig på den vuxnes bekvämlighet? Det stressade,strukturerade, stå på kö-samhället och för det måsta hålla käft. Det är vi noga med att inpränta från början.
Cyborgs kanske kan lösa detta? Har ni sett Spielbergs AI? Där skapas perfekta små barn som du kan programmera som du vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar