torsdag 16 april 2009

Yrkesroll och kulturutredning

Som den siste biblioteksarbetaren/bloggaren har jag nu läst kulturutredningens betänkande, SOU 2009:16.

Det bekymrar mig att man vill fösa ihop folkbibliotek med arkivtänkande/bevarande. En tanke som känns mycket omodern när bibliotekarier söker information överallt (förhoppningsvis) och försöker minska facklitteraturen (åter önsketänkande?). I utredningen skriver man bl a:

"de är resurser för lärande, till stöd för utbildning på olika nivåer. De är minnesinstitutioner med kopplingar till både arkiv och museiväsendet (SOU 2009:16, s. 50 f)

För att börja med frågan om kopplingen till arkiv och museiväsendet bör den väl bestå av att museerna förändras- precis som biblioteken och arbetar för nyfikenhet. Kultursektor, javisst. Men varför inte utnämna dans eller teater till närstående aktörer. Det hade varit roligare och antagligen mer givande för våra besökare. Vi behöver liv, rörelse och olika kulturaktiviteter. Naturligtvis ska arkivarbeten kommunicera med biblioteksarbeten men de ska inte befinna sig under samma beslutande paraply. Det vore ödesdigert för biblioteken.

I utredningen finner man också en önskan att fördjupa arkiv-, bibliotek- och språkmyndigheternas kopplingar. På sikt önskar man ju sig också en ny sammanhållen myndighet som man gissar att de olika institutionerna på högre nivå kommer vara mogna för år 2014 (Ibid s. 70).

I texten betyder digitalisering bevarande. Det är inte webbservice och en totalt förändrad roll för en mängd institutioner i och med informationssamhällets möjligheter man diskuterar. Ingen insyn finns i bibliotekariernas nya yrkesroll.

Traditionalister.

Kb lyfts naturligtvis fram och vi får alla bocka och buga inför denna överhet som alla kulturnissar utan insyn i den totala biblioteksvärlden älskar. Det är Kb som står i centrum för organisatoriska förändringar (Ibid. s 71).

/.../ och i vissa kommuner är de [folkbiblioteken] delar i demokraticentrum eller medborgarkontor (Ibid, s. 50 f).

Visst. Men lägg lite krut på att fundera över detta då. Kanske är det inte kulturutredningens begränsade horisont som skall räcka till att se hur folkbiblioteken i sig är demokraticentrum. För oss i branschen bör vi bli förbannade på medborgarkontor som tror att våra uppgifter är deras. De kan avlasta kommunerna genom att hjälpa till med pappersfrågor, lagfarter, detaljplaner och liknande. Men när de börjar rota i kommunens lokala demokratifrågor och medborgarengagemang bör man bli frustrerad: Varför kan inte bibliotekarier klara denna uppgift som självklart ligger inom deras kompetensområde?

Tillbaka till kulturutredningens vilja till sammanslagning jämfört med diskussionerna kring bibliotekens roll och framförallt bibliotekariernas kompetens:

It was suggested that the Librarians of the future should be called Informaticians. Sarah thought this might be confused with “morticians” J. Peter said that in the long run, everyone would need to be an informatician.
Hämtat från Council matters: The cilip council blog som refererar en konferens som jag läste om på Information literacy meets library 2.0.

Bloggen fortsätter:

asked what one quality the librarian of the future would need, and there were no surprises in what each panellist proposed:
· Programming (Peter)
· Advocacy (Chris)
· Multitasking (Sarah)


Behövs bibliotekarien? Ja det är ju knappast en relevant fråga:

Use of such resources requires the assistance of the librarian: the online user interface does not come naturally to an older generation, while the young need to be disabused of a belief that all information is online, and that it is all equally authoritative. There is a need to break the tyranny of the Google relevance-ranking, and get users to question their sources.

(Min tillfettning av googlekritiken.)

Så hur får ni ihop dessa pågående diskussioner med museum och arkiv som självklara huvudsakliga samarbetspartners? Det finns ju numera ABM-arkiv bibliotek museum-utbildningar så uppenbarligen håller en del akademiska lärosäten med om att det här är en bra utveckling.

Samarbete behöver inte betyda giftermål. Vi behöver samarbeta med alla kulturaktörer och inte låsas i ett visst tänkande. Biblioteksdebatten kan vara dynamisk kring var vi hör hemma och vad vår framtida roll är. Då är det olyckligt att smälla ihop dessa tre delar och upphöja kungliga biblioteket mer än vad det redan är.

Vi behöver mer nationellt samarbete och arbete för att tillförsäkra hela Sverige god biblioteksservice. Men det gör vi inte genom låsningar och tvångströjor.

Återigen: Gift oss hellre med teater eller andra fria konstformer. Eller kanske integrations och jämställdhetsmyndigheten som huvudman?

2 kommentarer:

niklas sa...

Håller med om att det är olyckligt att sammanblanda arkiv och bibliotek bara för att det finns vissa gemensamma frågor kring digitalisering och tillhandahållande. Arkiv är inte enbart handlingar som förvaras på arkivmyndigheter utan består även av de statliga och komunala myndigheternas allmänna handlingar (digitala så väl som analoga) och ska därmed underkastas sekretessprövning och behov av gallring etc. Jag har svårt att se vad det har med bibliotek att göra. Nej, man borde flytta över arkivfrågorna från Kulturdepartementet till Justiedepartementet istället.

Lina Z Y sa...

Ja det är olika roller.