Bodies

Kroppshatet är utbrett, nästan ingen kan längre skilja sin fysiska hunger från behovet att tröstäta, och ätstörningar är norm snarare än undantag – Orbach kallar det ”en ständig, nästan naturlig, oro” och ”en epidemi”.

Skriver Madelaine Levyden 5/4 i DN

Tyvärr ligger varken
Fat Is a Feminist Issue
eller
Bodies
på soffbordet, köksbordet eller diskbänken.

Detta betyder inte att Susie Orbach inte satt tillräckliga avtryck i tänkandet för att med sin uppföljningsbok (redan nämnda Bodies) fördjupar en analys som berört och stört många som engagerat sig i frågor om kön och kroppsideal.

nya samhällsklasser håller på att bildas. (Den skuld vi lägger på de överviktiga är som Orbach påpekar dubbel – vi fördömer bristen på kontroll och vi associerar fetma med underklass.)

Feta människor har ingen kontroll. Vi känner det alla, inom oss. Det är ingen medveten pågående analys utan en tyst kunskap som vi bär med oss men som då och då; vänner emellan eller riktat till döttrar sipprar ut som äckel eller irritation.

Samtidigt har ”Bodies” sina svagheter. I marxistisk anda tillskriver den inte oss konsumenter någon större analys- eller handlingsförmåga; i Orbachs ögon har vi inte mycket att sätta emot ”kroppshatets handelsmän”.

Orbachs analys är riktig, marxistisk eller ej. Lyssna, titta och var en aktiv fett-medveten observatör. Överallt säljs bilder, idéer och skapas tvång att köpa. För att kanske, kanske bli lite smalare, lite mer värd som människa.

Kapitalistiska idéer och reklam är både dold och öppen. Varför då säga att vi kan freda oss?

Att vara en överviktig person och för första gången lyckas pressa ner tre eller fyra fingrar i halsen och spy ordentligt- det är en triumf större än alla andra.

Håller du inte med? Då bör du vara beredd att släppa hatet och föraktet mot din egen kropp eller sluta vara stolt inför andra eftersom just du lyckats svälta eller övervinna dess längtan. Kanske behöver du inget dera eftersom du haft turen att födas som en perfekt upplaga av dagens norm- människa.

Som Orbach påpekar står en graf över bantningsindustrins tillväxt i direkt korrelation till ökningen av antalet överviktiga.

/.../

Det är just det förhållningssättet ”Bodies” uppmärksammar och varnar för: den nya synen på kroppen som projekt. Den moderna kroppen skapar inte längre något, i stället ska den själv omskapas, modelleras och kontrolleras.