biblioteket.se - vart tog era visioner vägen?

Det virtuella biblioteksrummet- regionbibliotek Stockholm:

Biblioteket.se presenteras av personal från Virtuella enheten vid Stockholms stadsbibliotek. De berättar även om projektet Öppna bibliotek, med syfte att dela personal- och användargenererade mervärden mellan biblioteken i Sverige

Är det talande att man inte skickar någon bibliotekarie till regionbibliotekets fullsatta utbildningsdag om virtuella rum och bibliotek? Enligt personer jag varit priviligierad att tala med var framväxten av biblioteket.se en mycket spännande vandring och process. Hur upplevde bibliotekarierna den?

Marie Palmqvist, IT-personal, inleder och talar utifrån tekniska perspektiv med engagemang och beskriver hur stora personalresurser som projektet från början krävt.

I hennes framställning finns dock liten problematisering kring de olika resurser som den här dagen handlar om. Framför sig såg hon många möjligheter till nya applikationer för webbplatsen. Dessa landade inte i diskussioner om bibliotekens behov utan ifrågan om antalet arbetstimmar det skulle kräva att t ex ha en chat. Att sätta dessa tankar i relation till den sociala webben eller bibliotekens uppdrag- vilka inte uppfylls, slank iväg.

Om öppna bibliotek talade man kortfattat om att det skall innefatta utbyte av såväl användargenererat som personalgenererat mervärde. Beträffande att dela användarnas arbete mellan bibliotek sas att "man ska respektera individen", upphovsrätt och integritet i ett gränsland som åter bevisar att vi ibland befinner oss i bibliotek 2.0, men aldrig/sällan i harmoni med sociala webbens förutsättningar.

Andra projekt än öppna bibliotek som nämndes var Dolly, ett arbete med bättre tillgänglighet för talboksanvändare. Skall de inte finnas tillgängliga streamade? Eller varför inte kunna laddas ner av enskilda på TPB (Tal och punkt. biblioteket). Men här kom de juridiska frågorna på tapeten:
Hur ser man till att resurserna inte hamnar på "avvägar". Med avvägar skall här förstås att man delar med sig av skön och facklitteratur till fler användare, trots att mottagarna i andra ledet inte registrerat sitt lånekortsnummer.

Kanske får vi i framtiden se TPB, pirat, och TPB, bib., arbeta tillsammans? Skillnaden är de definitioner man ger de olika verksamheterna och vilka inträdes och integritetssänkande krav man har.

Vid såväl presentation av biblioteket.se och minabibliotek så fanns den fula inloggningsrutan i blickfånget. Vad gör vi med den? Varför skall man alltid kvalificera sig för att ta del av bibliotekens tjänster? Kanske är vi en bank...

Maria Ekendahl som har ett vikariat vid samma enhet berättade att man nu påbörjar arbetet med litterära rundvandringar: d v s strosande i kvarter och orter med bokprat.

Tyvärr var de bägges presentation inte präglat av ett biblioteks- och informationsvetenskapligt förhållningssätt. Med detta menar jag att man saknade perspektiv på vilka syften vår verksamhet har och att man talade om bibliotek som en bland många institutioner med behov av webbservice. Trots att vi är det demokratiska samhällets f d informationsnav och numera den viktigaste institutionen för att fortsätta arbeta med informationsdemokrati.

Maria Ekendahl gick så långt att hon liknade en eventuellt kommande nationell bibliotekswebb vid Nordeas Internetbank. Basen, servicen erbjuder vi tillsammans var budskapet. Hon är nu redaktör för biblioteket.se och förstår ändå så lite om vad bibliotekens kärnverksamhet och allvarliga uppdrag är. Kanske är det helt okej att hon har en annan användbar kunskap men varför skickas ingen bibliotekarie för att delta i presentationen? Jag kommer inte runt denna fråga då Maria Ekendal talar om de många år hon deltog i att bygga upp webb åt landstingen. Hon visar olika steg som sjukvårdsupplysningens sida tog t ex.

Vart Ekendahl ville nå med sin presentation av uppbygnaden inom landstingen var att visa på hur långt man kan nå med nationell samordning. Dessutom betonade hon att det var de yttre aktörerna som skapade webben- inte personalen inom vården.

Bibliotekarier däremot har en övertro på att eftersom de håller på med information ska de kunna sånt här själva, enligt Ekendahl. Det framgår inte helt klart om hon föredrar vårdens delegerande beteende... Framför amatörer i vår slaskbransch...

Men: Jag har aldrig träffat en bibliotekarie som vågar att stå för vår kompetens från början till slut och faktiskt tala om att vi är experter på användarperspektiv och kunskapssamhällets behov av webbresurser. De bibliotekarier som Ekendahl under sin begränsade bibliotekskarriär stött på och som har den här uppnosiga inställningen (utom jag själv) vill jag gärna ha kontakt med. Skriv till mig- ni som faktiskt tar strid för er kompetens- den kompetens som Ekendahl, med annan yrkesbakgrund, explicit sa att vi inte har. (Eller ännu bättre: Hoppas det är Ekendahls egna kollegor som är styva i korken.)

Att jämföra sjukvårdsweben och ta med sig den erfarenheten till biblioteket.se och inte tala kring de diametralt olika uppdragen var en ganska hjärtskärande upplevelse p g a de lovord som haglat över dessa biblioteksrum...

Ekendahl anknöt också till min föreläsning men menade att det inte finns någon orsak att skynda eftersom man tar de steg som är rimligt och i det tempot som funkar. Med hänvisning till visioner kontra verklighet/praktik gör det inget om bibliotekswebben på olika sätt behöver mer tid på sig att utvecklas. Varför skynda? (Visioner hade här inte heller någon vacker klang. Kanske är det problemet för människor på sociala webben - att se det omöjliga ske, varje dag.)

Min föreläsning hade berört även detta, vi står och stampar på en fläck som jag i dag valde att kalla "kursmani" (stadiet). Detta betyder att biblioteken inte uppfyller de krav som Bibliotekslagen, IFLA eller FNs konventioner ställer. Det betyder också att den institution som har störst orsak att ha god koll och expertis inom informationsområdet ligger jäkligt illa till. Företag, organisationer, politiker och föreningar hajar grejen. Men vi kan- som jag sagt förut- vila på hanen och låtsas att det fortfarande är 1999.

Hela tanken med en nationell bibliotekswebb där man "känner igen sig oavsett var i landet man är" -(Ekendal), är på väg att slå rot (biblioteksföreningen, lata bibliotekschefer, kulturutredningen) vilket betyder att vi inte rör oss mot den ideologiska clash jag anser att vi behöver utan tvärtom att vi rör oss tillbaka mot webb 1.0 och oss själva som en automatiserad serviceinstitution där man skall sköta sina "ärenden".

Framtiden bör vara en flexibilitet och möjligheter att ständigt flytta sig efter låntagarnas behov och inse att den rutin-artade servicen blir allt mindre. Vi behöver ingen Internetbank!

Vi behöver krav på att alla delar av Sverige erbjuder en god biblioteksservice, men den kan kommunicera med lokalsamhället likväl som med globala frågor. En basverksamhet och en gemensam digital plats kan bara leda till mindre- inte mer - nyttjande av ett samhälle där informationsbehoven skiftar offantligt fort och mängden människor som bidrar med kunskap ständigt växer. Varför vill vi vara en pamp? Varför vill vi använda myndighetstänkande?

Tänk kontaktytor, inte effektivitet. Släpp storskalighet, effektivitet och likriktning. Säg nej till webbredaktörer eller andra som inte förstår att biblioteket alltid svarar mot de enskilda behoven. Sociala webben utvecklas i takt med detta. Använd den!

Eller: Gå hela vägen, följ ideologin i ACTA, FRA, IPRED: Skicka ut en dosa för e-legitimering till alla låntagare. På så vis kan de aldrig bryta mot våra regler utan att kunna spåras...

Vad glöms? Biblioteken är för mångfald och förhoppningsvis integritet! Skiftande verksamheter och olika bemötanden utifrån olika behov. Därför behöver vi mångfalden - inte nationellt bibliotekssystem i bank-dräkt.