"Unga riskmedvetna på nätet". Är det meningen att svenska dagbladets läsare ska bli pigga vid frukostbordet, eller vid någon av alla uppkopplade här på tåget?
"Man vet att man inte ska tala med främlingar" säger en 18-åring i artikeln. Vad har man då en dator till? Leta efter adresser på Eniro? Dogmerna som vuxenvärlden basunerar verkar börja få tydlig effekt. Ett skifte i ungas attityd kan anas i samtal i digitala rum. Är det bra? Hur mycket förlorar det på förändrade attityder? Avbrutna samtal och rädsla för "de andra". Behöver vi annat än E-post?
En dispyt med lokaltidningen gav resultatet att unga svarar som de vet att vuxna vill ha svar. Men det är inte bara så. Vuxenvärlden- i någon slags omöjlig generaliserad klump- har faktiskt lyckats sprida din skräck till barnvärlden.
Inte bara smådesperata 35-plus bör få använda sociala webben till att tala med främlingar.
Riskmedvetenhet är nog det fulaste ord som tänkas kan. Vilka är riskerna? Få kan specifisera dem utan att citera kvällstidningars löpsedlar.
En tolvåring bör få träffa "främlingar" i offentliga rum. Varför så provocerande?
Att lära unga utantillramsor om rökninga, alkohol, droger, sexuellt överförbara sjukdomar och Internet kanske har effekt på kort sikt. Men hur många av oss lät bli att dricka hembränt och spy i en buske?
Vilket förhållande skall vi ha till Internet? Om vi arbetar med det och har öppna diskussioner om vad "för mycket" faktiskt är och slutar hävda att det finns mallar som alltid går att följa. Då är det nog färre som kräks digitalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar