I Environment and behavior skriver Semenza & March (2009; 22; 41) om An urban Community-basedIntervention to advance social interaction. Två paralleller är snabba att påtala I relation till artikeln och folkbibliotekstema: stadskärnornas och dess omgivande områdens utseende och vårt arbete med lokalsamhällets kommunikation, både i dess mindre beståndsdelar och som gemensamt offentligt livsutrymme. Med omvägen runt litteraturen blir tankegångarna tydligare:
I den nämnda artikeln beskrivs en intervention bestående av en slags upprustning av ett utsatt område. En stor del handlade om estestik och service. Civic engagement, är som påpekas en av grundstomarna i ett samhälle, och det har visat sig svårt att få människor delaktiga i beslutsprocesser som rör dem. Upprustningen i det nämnda området syftade till ökad participation och kommunikation vilket leder, är tanken, till större engagemang för ett områdes framtid och större förtroende människor emellan.
I artikeln beskrivs också ökande dålig hälsa hos U S amerikaner i form av övervikt och depression. I artikeln hänvisar man till hur stadskärnor planeras och byggs. Människor skall kunna röra sig fort och man bygger bort den sociala samvaron och de torg där spontana möten och längre samvaro bör ske. Lägre social interaktion anses ha stor orsak till den sjunkande hälsan hos medborgarna. Mindre möjligheter till interaktion och skapande av sociala band finns och i längden leder detta till en negativ utveckling av det sociala kapitalet. Public gathering places har alltid varit centrala för att socialisera och skapa gemenskap. När mötesplatserna och umgänget saknas minskar förtroendet människor emellan.
Engagemanget i beslutsfattandet saknas, människor hyser inte tilltro till varandra och en ökande ohälsa och främlingsskap för varandra ökar (Ibid). Även Les Back har skrivit om stadskärnornas uppbyggnad och hur grupper skiljs åt. I hans betraktelse blir det viktigt att se klasser, etniciteter och andra typer av gruppindelningar som avgörande i områdens indelningar och i städers hela planering. Men likheten mellan hans resonemang och nämnda artikel är det påfallande behovet av intervention och empowerment för att hjälpa (trötta?) människor till ett bättre liv. Med ökad ohälsa, dålig ekonomi och ofta ett högt depressionstal i utsatta områden (Solomon, 2002) är det lätt att kräva människors egna engagemang. Men det är ju just detta man lutar sig mot och eldar under genom att delta med idéer och hopp. Börjar någon måla väggarna bör ju andra följa efter...
Att arbeta med estetik och skapa ytor för möten är starka "inventions" för att förändra stadsdelars sociala funktionsduglighet och människors välmående. På samma sätt vet vi att biblioteken, och då ofta filialerna fyller en viktig social funktion och kan hjälpa till att öka intresset för en stdsdels framtid, utseende och sociala nätverkande.
Men för att ta ett steg längre bör biblioteken vara delaktiga i att stärka och skapa dessa nätverk och nya, överbryggande sociala band mellan människor för att stärka stolthet och möjligheter i ett bostadsområde. Detta görs redan i dag genom temakvällar, studiecirklar, barnverksamhet och föreläsningar t ex. Men man kan ju också tänka sig hjälp och stöd för att bygga upp enkla portaler tänkta bara för en stadsdel (gärna fristående från kommunernas kvävande struktur och interface) eller sociala forum där man kommunicerar och annonserar vad som pågår i området. En anslagstavla i en mindre galleri kan förvandlas till ett forum där man kan söka kommunikation och bygga vidare på varandras idéer.
Jag har en påbörjad projektplan kring detta arbete- en portal plus ett socialt nätverk, baserad på ett mindre bostadsområde med uppfattat stora problem i en medelstor stad. Här utan ett bibliotek som socialt nav men däremot ett välbesökt allaktivitetshus. Säljes till högstbjudande- projektplan, inte hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar