Det känns märkligt att se allt fler sidor av cyborgbegreppet och samtidigt mötas av dess relevans genom texter som väljer helt andra vägar. Kanske är det just ordet som måste förändras för att teorierna skall bli användbara och praktiken påtaglig.
Inforgs är ett alternativ med tanke på det informationstäta liv vi lever i vad Floridi Luciano kallar infosfären. Men väcker begreppet inforg fler komplicerade frågor om socialitet och gränsöverskridande än cyborgbegreppet som väl fortfarande får sägas ägas av Asimovs efterföljare?
Nu talas om Evernote, ett datorprogram som liknas vid en hjärna och skall avlasta i informationsfloden som möter oss. Men trots allt tal om en extra funktionsduglig informationshanterare talas inte om någon koppling människa-teknik som låter oss omdefiniera våra tankestrukturer eller värderingar.
Så här låter det i DN:
/.../ få ordning på den störtskur av information som sköljer över oss. Vi får coachning, åker på retreat och utför andningsövningar i bilkön för att uppnå balans i vårt liv. Vi är desperata: informationsflödet måste kontrolleras.
Vill vi hantera mer information eller snarare välja och se till att det vi upplever som en belastning hålls utanför vårt medvetandes ram? Det som kallas informationsstress bör i praktiken betyda att inte veta eller ha kunskaper om vad vi behöver söka upp, registrera och interagera med. Samt hur vi vilar från alla budskap som tvingas på oss. Ungefär så används begreppet också men ibland riktas det fel eftersom man framhärdar i att mycket av den information som passerar osedd sägs vara den avgörande.
Begreppet kontroll dyker ofta upp när man vill påverka omgivningen att välja bättre vägar för kommunikation, så att den egna belastningen- kanske förvirringen- lättar. Att använda bra tjänster och komma bort från mejlsamhället t ex. Men snarare än at tala om tydlighet och lätthanterliga informationstjänster beskrivs kaos som skall omdefinieras- föras tillbaka till en begreppsbildning vi är trygga i:
Kontroll verkar handla om att se informationen som tårtbitar man vill välja av och vara säker på att kunna ta den rätta.
I ett 2.0-landskap är en del av våra måsten att lämna så mycket därhän som vi hade velat fortsätta promenera in i. Fler och fler ord, bilder, människor i alla genrer. Är surfare på den sociala webben de bästa informationsnavigatörerna? Det vet vi inte. Men antagligen är de bäst på att välja bort. Stänga av den flod som irriterar och vill invadera ditt liv oinbjuden.
Unga talar ofta med irritation om reklam som blinkar, rör sig eller tar uppmärksamheten från det innehåll man egentligen söker. Frågan är väl främst hur man i dag klarar att sortera bort dessa intryck bland de arbetsuppgifter och andra delar av livet där den konservativa kapitalismen inte smyger fram och indoktrinerar stiligt utan blippar sönder våra pupiller. Inte för att de andra vägar vi köps är bättre i praktiken, de dolda aktörerna som väljer åt oss...
Men behöver vi "en extrahjärna". Lätt att kasta sig på cyborgtåget igen och skrika ja. Men egentligen handlar detta inte så mycket om gränsöverskridande. Det handlar om en dyster fysisk verklighet där folk är trötta och inte har möjligheter eller strategier för att leva bra liv.
Evernote bygger på möjligheten att alltid kunna spara information: spela in ett röstmemo under en promenad, sms:a en påminnelse från tunnelbanan, klipp ut något från en webbsida, fotografera whiteboardtavlan med mobiltelefonen under mötet – alltsammans skickas till ditt centrala konto och blir automatiskt sökbart.
Programmet känns inte särskilt innovativt. Är detta nya steget i kulturen där vi använder färdiga s k gratistjänster men fyller dem med eget innehåll? Ät dataprogrammet framtaget för en grupp som inte lärt sig hantera de möjligheter till urval, överblick och klassifikation som redan finns?
Helena Westerberg är minnesforskare på Karolinska institutet. Hon är inte övertygad om att program som Evernote är rätt väg att gå för att hantera informations-överflödet.
– Programmet verkar vara bra på att spara material i olika former, men det som kräver tankeverksamhet och tid är ju att organisera informationen
För oss förefaller det ganska lättfattbart. För många andra är det ett stort frågetecken och vilka aktiviteter man än ägnar sig åt via sociala webben så är de ett mysterium för människor som försöker scanna av ett par dagstidningar varje morgon. För mängden avgör inte, utan förhållningssättet, behovet och kunnandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar